Men när natten blir lång,
brukar vi sjunga en sång,
som de som styr oss kan höra i vinden.
Om folk som levde en gång,
som ville bygga ett torn,
som skulle räcka ända upp till himlen.
Men ju högre man kom,
ju mera skilde sig deom
som bodde där uppe ifrån de andra.
Och till sist blev tornet så högt,
att de där uppe och nere,
inte längre förstod varandra.
Och då rasade tornet samman.
Mikael Wiehe, Keops Pyramid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar