Lugnet efter stormen

Så passerade ännu en julafton. Det var en bra julafton, kanske ovanligt bra, för jag fick den vackraste gåvan av alla. Därefter var det bitvis lyckorus. Bitvis lycka utan rus.

Spelkvällen som föregick detta tänker jag inte ge mig på att beskriva utan jag hänvisar i stället till Christines blogg. Alltid mycket läsvärd. Skulle ändå inte kunna toppa precisionen i hennes redogörelse.

Jag funderar över vad jag ska göra nu. Min planerade runda på stan behövde jag aldrig ta, då jag klarade av julklapppsinhandlandet den 23dje. Förmodligen borde jag gå ut trots detta men vädret är föga lockande. Jag går inte ut på vintern, jag går i ide.

Jag vet inte vad jag föredrar av lycka och lyckorus. Kanske lycka ändå, ty den är inte blind.

Ett tag övervägde jag att ägna dagen åt skolarbete eftersom jag inte har något bättre för mig. Men vaffan. Det är juldagen. Jag var ju klar för i år. Hanspeter är för övrigt dryg, jag vill ha besked. Det återstår att se vad som händer resten av dagen. Men om jag lägger mig i soffan och löser korsord nu är den väl snart slut. Det kanske inte gör så mycket. God fortsättning.

Pladder

Efter att igår klockan 16.52 ha skickat in min filmanalys inträdde jullovet. Det blev en smärre chock när allt bara var över. Jag behöver inte plugga mer på hela året. Faktiskt på hela decenniet! För nu ska jag ta ut en efterlängtad vila. Som inte kommer att bli så mycket vila, jag har lyckats skaffa mig ett rätt späckat schema... Igår, bara två och en halv timme in på mitt jullov träffade jag Gisela (äremellan hade jag duschat och ätit dessutom). Vi hade väldigt trevligt men kunde inte låta bli att undra var resten var. Plötsligt drog vi oss till minnes en picknick, om det var våren i åttan eller nian. Det var alltså tio stycken som skulle ha picknick i Rålis. Vilka tror ni var där? Jag och Gisela. Alla andra hade någon ursäkt för att inte dyka upp, den ena mer långsökt än den andra. Vi befarade att vi skulle få uppleva en repris på detta men ca en timme efter utsatt tid (jag vet att jag alltid är sen men inte så sen xD) dök Ylva upp. Vi begav oss till Kronobergsparken där vi mötte Nina och Kim. Nu var det dags för... ni kommer inte att tro detta... pulkaåkning! Vi hade förvisso ingen pulka, men sopsäckar dög gott och väl. Nå, denna sjuka företeelse ska inte beskrivas med ord. Jag kan dock säga att det var decenniets sista pulkaåkning! Och den första på den här halvan av decenniet, tror jag bestämt. Eller, det kanske inte var decenniets sista? Vad säger ni, Christine och Kajsa, ska vi ta en tur på nyårsafton?? Trodde väl inte det.

När barnen äntligen lekt av sig (jag höll mig så passiv som möjligt) gick vi hem till mig, till värmen, och spelade spel och drack glögg. Och te. Det var bra! jag och Gisse ägde på Värsta Språket. Min östgötska skall sent glömmas, för att inte tala om Gisses meteorologimitation. Sen är Ylva helt enkelt obesegrad på SingStar. Nå, nog om gårdagen. Natten vad förvisso helsjuk (för många av oss?).

Idag bär det av till Järna. Mmmh där har jag aldrig varit tror jag. Mer sällskapsspel, jag börjar ana ett mönster. Dagen har för övrigt tillbringats i tvättstugan, jag kan inte tänka mig ngt roligare sett att spendera första lovdagen. När jag kom ut därifrån efter att ha hängt varenda jävla strumpa var det mörkt. Upplyftande. Nå. Jag skulle ha handlar julklappar idag, så blev inte fallet. Sjukt dålig känner jag mig, men, det får väl bli i morgon. Jag var faktiskt tvungen att sova till halv två... Övernattning hos Christine och sen in till stan för att tömma plånboken alltså. Det blir morgondagen. Lilljulafton är det också, tiden går sinnessjukt fort. Det kommer väl folk hit förmodar jag, jag har inte hängt med i planeringen. Sen julafton. HAHAHA. Iväg till Uppsala. Sen antingen sova där eller hem på natten, oavsett vilket lär man ju inte vara verksam förrän runt två på juldagen. Min första lugna dag. Då ska det lekas med julklapparna! Om de lämpar sig för sådant, jag har ju visserligen mest önskat mig kläder... Nej just det jag måste ju köpa julklapp till pappa på juldagen också. Och till Gunnel. För det lär jag inte hinna i morgon. Och jag firar med dem på annandagen. Attan, där rök den idén. Nå, så juldagen går bort på stan. Och annandagen är det som sagt julfirande i Bromma. Sen den 27 är det hockeydag :D Och 28 spelkväll. MEN SEN DÅ! Ja. 29. Dåååå ska jag slappa. Liksom 30. Sen är det nyår, nyårsdagen sover man bort, sen Leksand och sen börjar typ skolan igen. Hm. Ett effektivt lov. Kanske. Men två slappdagar! Nu ser jag visserligen mer fram emot de andra dagarna. Än slappdagarna. Men ja. Sjukt god jul på er och hoppas att någon får vila :)

Fides, spes, cáritas, maior autem horum est cáritas

Tom lägenhet och en kemirapport och en filmanalys. Blir det bättre än så? Peter LeMarc. Något odefinierbart inom mig, som inte kunde vara lättare att definiera. Kärlek kallas det. En bok på soffbordet. På framsidan står följande att läsa;

"Takahashi

ORD

Jag uppfattar inte dina ord
bara som ord.
Långt ifrån.

Jag lyssnar
till vad som får dig att tala -
vad det än är -
och mig att lyssna."

Boken består av japanska dikter, översatta av min morbror i hans ungdom. På baksidan står tillika

"FRÅNVARO

Säg bara "Han är ute" -
tillbaka
om fem miljarder år!"

Och min blogg, är ett sätt att kommunicera med dig, genom ORD, när du är FRÅNVARANDE. Det vill säga fysiskt sålunda. Jag var på en föreställning idag. Som väl skulle gå in under konsert eller teater, eller ståuppkomik eller bara någon stans där emellan. Vid åtminstone ett tillfälle blev jag ordentligt berörd. Här har vi ännu en lyckopunkt uppfyllt för övrigt. Givetvis tänkte jag på dig. Det gör jag jämt. Och här i min tomma lägenhet, har jag gått runt och pratat med dig högt. Inte för att du kan höra mig. Men jag kan. Det låter säkert vansinnigt, men jag trivs bra med det. Älskar att vara ensam hemma och gå och tänka högt utan att någon hör. Min inre monolog som får vingar. Detta är också det bästa med Solvändan i Leksand. Snart är jag där. Jag längtar. Alldeles nu slog mig det komiska i att det heter just Solvändan. Självklart är det där jag är som mest lycklig, det säger ju sig självt.

Jag är rädd att det här inlägget blev alltför ärligt. Många gånger kanske jag är en alltför sanningsenlig människa. Det som ligger i min natur. Föder mig. Jag funderar för övrigt på att börja videoblogga i stället. Men det får inte finnas något manus, ty spontaniteten skulle ta skada. När jag skriver finns inga manus, inga syften. Det kommer rakt inifrån, för det mesta. Hjärtat-hjärnan-fingrarna. Stoppet i hjärnan får inte bli för långt, likväl är det nödvändigt. Som sagt. Men, en filmsekvens har sina nackdelar. De konstpauser som uppstår vid övervägande av formuleringar skulle göra dem en aning osammanhängande. Ibland dröjer det några sekunder innan jag börjar på en ny mening så här. Men, förr eller senare dyker nog något upp här. Inte minst eftersom jag aldrig förstår när man ska dra gränsen. Nå, där ljög jag. Alldeles nyligen la jag ner hela bloggen, skrev inget på en månad. Då drog jag gränsen. Snart dras den igen. Men inte än.

I min papperdagbok återstår ca 40 sidor att fylla före årets slut, före decennieskiftet. Approximativt måste jag skriva fyra sidor per dag fram till dess. Både rimligt och orimligt, tycks mig detta. Mycket finns att sammanfatta, tio år av liv. Dessutom ska en framåtblick göras, likt en spådom, profetia, utan vidskepelse. Paradoxer är ack så intressanta. Måhända finner ni något här framöver. Eller också inte.

Dum spiro, spero

Klockan är blott halv två och redan har denna dag innehållit lycka på 17 olika sätt, enligt tidigare lista. Bland annat fanns det en ny ost och så håller jag händerna runt en tekopp. Förvisso är somliga lyckomoment konstanta, men det var åtminstone tio av de mer specifika som uppfylldes. Jag vaknade och det var lördag, så jag fick somna om, till exempel. Jag tittade ut och det snöade. Allt vore egentligen helt perfekt. Bara jag inte hade den här kemirapporten som håller på att sluta i katastrof, samt en filmanalys jag inte börjat på. Som båda ska vara färdiga inom två dygn. För total perfektion krävs egentligen ytterligare en detalj. Men perfektion, har många nackdelar och är kanske inget att eftersträva. Glömska kunde falla över smärtan, vilket vore fel. Ty vi behöver båda sidor. Vi beror av kontrasten.

Så må du räcka mörkret handen
Säga hej med öppen mun
Så att du alltid skönjer smärtan
I varje lycklig stund

Och jag kunde ha hoppat igår, framför dina ögon. För en sekund var jag frestad. Varför fick jag ens impulsen?

O quae mutatio rerum

Jag insåg plötsligt det absurda i, att jag hittat en vardag jag trivs med. Den här veckan har varit sådan att om varje vecka för resten av mitt liv var som denna, vore jag helt tillfreds med det. Jag behövde inte åldras, kunde vara 17 för evigt. Det är en bra ålder. Inget egentligt ansvar, men du får ändå göra det mesta du vill eftersom du ses som 18 ändå. Jag behövde inte ta studenten, flytta, plugga vidare, gifta mig, få barn etc etc. Inte gå vidare. Jag skulle kunna leva varje vecka så som denna. Det räcker för mig. Mer än så behöver jag inte, ty det är detta det går ut på. (Årstiderna får dock gärna växla, för jag gillar dem alla...)
Det här fick mig att känna mig lycklig. Jag kanske till och med är lycklig.

Vidare påminde Christine mig nyss om JVMs existens och nära förestående! Detta gladde mig ypperligt. Vi ska lätt kolla på JVM halva nätterna. Och allt går bra nu. Det här kan ju visserligen vända imorgon. Och min känsla var motsatt för bara några timmar sedan. Precis just nu behöver jag dock inte bekymra mig om det. I detta nu, ska jag bara uppskatta min uppsluppenhet.
Kärlek åt folket.

Lycka

Lycka är att gå ut genom porten en decembermorgon och nästan blåsas omkull av snöstormen
Lycka är att vara på väg till skolan och fundera över dagens alla möjligheter
Lycka är att vakna på morgonen och titta ut genom fönstret, och mötas av solens strålar
Lycka är att vakna på morgonen och titta ut genom fönstret, och upptäcka att det snöar
Lycka är att äta en riktigt god bit choklad
Lycka är att märka att mamma köpt en ny god ost
Lycka är att äta frukost utan att behöva stressa, gärna ensam, med tidning, te och bra musik
Lycka är att öppna ett nytt mjölkpaket, hälla upp ett glas, och ta en stor klunk
Lycka är att komma in efter att ha varit ute, och känna värmen
Lycka är att vara på väg hem från skolan en tidigt vårdag och ta av sig jackan utan att frysa
Lycka är att se hur trädens knoppar brister
Lycka är att se ett löv falla i september
Lycka är att umgås med sina vänner
Lycka är att vara omtyckt
Lycka är att pulsa genom snö och inte bry sig om att man blir blöt
Lycka är att gå i samma kläder såväl ute som inne om sommaren
Lycka är att uppleva ett totalt samförstånd mellan själar
Lycka är att sänka sig ned i ett varmt väldoftande bad om vintern
Lycka är att hoppa från en brygga ner i lagom kallt vatten på sommaren och bli svalkad
Lycka är att se Leksand vinna
Lycka är att lyckas med något man företagit sig
Lycka är att sjunka ner i soffan framför bra TV efter en hård dag
Lycka är att känna sig helt och hållet utmattad fysiskt efter att ha tränat
Lycka är att skratta
Lycka är att ta en promenad längs solvändan, oavsett väder
Lycka är att tänka på livet
Lycka är att falla ihop i en liten hög i mammas säng, huttra, låta allting skölja över en och bara gråta
Lycka är att lyssna på Peter LeMarc
Lycka är att ha musikspelaren på shuffle och få en låt perfekt för situationen framshufflad
Lycka är att se in i dina ögon
Lycka är att hitta något riktigt fint klädesplagg som man kan köpa
Lycka är att prata med sin pappa och inse hur lika man tänker
Lycka är att bli förstådd
Lycka är att tänka på ditt leende
Lycka är att skriva
Lycka är att se en film, läsa en bok, höra en låt och genast koppla det till sitt eget liv
Lycka är att bli berörd
Lycka är att fascineras och överraskas av någons förmåga
Lycka är att inse sina egna begränsningar
Lycka är att alltid ha kvar framtiden
Lycka är att veta att man ska dö
Lycka är att veta att det inte nödvändigtvis är imorgon man ska dö
Lycka är att känna smärtan, och inse att man lever och känner
Lycka är att vara en del av den oerhörda gemenskapen i leksandsklacken under match
Lycka är att planera, organisera och strukturera
Lycka är att ligga på rygg i gräset och betrakta himlen
Lycka är att göra det man vill göra
Lycka är att vakna upp på julaftons morgon
Lycka är att sniffa på en färsk kopp svart kaffe
Lycka är att vakna, tro att man måste gå upp, inse att det är lördag och få somna om
Lycka är att drömma något riktigt härligt
Lycka är att tro på sanningen
Lycka är att prata med sin mamma och inse hur otroligt lik henne man är
Lycka är att kommunicera utan ord
Lycka är att sjunga när ingen hör
Lycka är att ha sovmorgon
Lycka är att uppoffra sig för någon annan
Lycka är att se andra lyckliga
Lycka är att tro på verkligheten och mänskligheten
Lycka är att ha hopp
Lycka är att förstå hur många skepnader lyckan kan anta
Lycka är att betrakta ett träd och se det perfekta samspelet mellan en gren, en kvist och ett löv
Lycka är att krama någon man tycker om
Lycka är att få komplimanger
Lycka är att ge komplimanger
Lycka är att se ett djur må bra
Lycka är att hjälpa till
Lycka är att förvärva nya kunskaper och att lära sig saker
Lycka är att alla plötsligt har bytt till en positiv attityd och ingen ifrågasätter det
Lycka är att måla eller rita och få utlopp för sin kreativa sida
Lycka är att vara nöjd med sin vardag och inte kräva något mer, inte önska något mer av livet
Lycka är att förlora sig själv, i tankar, ögon, eller en annan värld
Lycka är att veta att vad som än händer, har man alltid minst ett val
Lycka är att världen skall förgå men kärleken bestå
Lycka är att kupa sina kalla händer runt en varm tekopp och blåsa lite på teets yta
Lycka är att älska dig
Lycka är att leva
Lycka är att älska

"Kärlek är inte Tidens narr"

Jag skulle verkligen plugga nu då. Börja med kemin, när nu Åsa sa att jag har chans att slippa kursprovet om jag gör en fantastiskt labbrapport. Det är en chans jag väldigt gärna tar. Jag får slita bara lite extra en vecka för att få en enorm lättnad från mitt jullov, och dessutom är det inte särskilt troligt att jag skulle sätta MVG på ett kursprov. Mest för att jag inte längre kan prestera på prov. Här har jag alltså en möjlighet att avgöra mitt öde med en inlämning!

Nåväl, jag har all anledning att sätta igång. Men så kom jag liksom av mig. Bland annat för att det var en så bra dag idag. Jag är mycket ledsen för de elakheter jag fick ur mig och hoppas att du kan fokusera på dom bra sakerna. Jag kände att dom var många idag. Och nej jag hade kanske inte riktigt mod nog i morse men jag vet att du vet och sådär. Vidare älskar jag att det varit tisdag två dagar i rad. Och jag tycker att det borde vara tisdag i morgon också. Kan vi inte bestämma det? Och sen näst intill fredag på torsdag. Även om torsdag generellt är bättre än fredag? Jag fick inte det här att gå ihop nu... Det får helt enkelt vara torsdag på torsdag. Kanske torsdag även på fredag, beroende på helgen, eller hur. Då lär jag inte kunna misströsta förrän... den 27. Dock har vi nyår som en försäkring, så det är först 2010 som problemen kan börja! Om detta stämmer är resten av året bra. Helt otroligt. Jag har gett mening åt resten av året.

Dock finns en potentiell katastrof där emellan. MaDNP-resultaten. Lär anlända kring julafton likt förra året. Här kan jag krascha rejält.

Att den här texten är så värdelös rent litterärt beror på dess sorglöshet. Det finns ingen som helst smärta i den. Här funderade jag över att deklarera att den omfattar enbart trivialiteter, men så är inte fallet, eller hur. Det gäller att läsa mellan raderna. Och bra dagar får aldrig bli trivialiteter. I stället finnes en tillstymmelse till lycka. En viss tillfredställelse just denna dag. Knappast trivialt?

Känn tryggheten i,
att vad du än vill säga,
har någon annan sagt det bättre
före dig.

Fredag, fyra och framåt

Det är något jävligt visst med fredagar. Det är alltid något visst med att gå hem från skolan, och på fredagen gör man det extra definitivt. Så till vida att det dröjer längre innan man återvänder. Och du vet vad jag pratar om, men nog inte vad jag menar i bemärkelsen att du upplevt det. Hur fredag eftermiddag är det värsta som hänt en. Hur natten mot lördag, då man borde njuta av förnimmelsen av tillräcklig sömn som omväxling, eller göra något roligt med vänner eller familj, kan vara fylld av den gruvligaste ångest. Hur fenomenet söndagsångest gått ur tiden och förbytts mot söndagskvällens välsignelse. Då man kan somna lugn igen, tryggt varse måndagens återbringande av vardagen. Måndagen är lång, det är bra. Och tisdagen är tidig. Däremellan är ej alltför många timmar.
Som sagt vet du vad jag pratar om. Men förstår du innebörden?

Lev ut illusionen

Jag skulle kunna skriva här igen, och jag skulle kunna vara indirekt ärlig,
sådär som jag var när jag skrev förut.
Eller berätta allt,
allt det du redan vet

Det är fascinerande hur sådant man vet genom samförstånd
eller genom indirekt kommunikation
alltid går att ignorera
medan ett direkt erkännande,
något uttryckt med ord,
kräver aktion på ett annat sätt
kräver ett svar.

Jag räknar inte med att någon läser här längre
men det är bra och om
jag inte trodde att ignorans
skulle följa även detta inlägg
skulle jag inte skriva det
Annars skulle jag lika gärna kunna prata
men jag tänker inte tvinga någon
inte be om något
jag vill bara ha ignoransen
Varför vill jag inte ha ett svar?
jag vet att du vet
även svaret på den frågan (tre ord)
liksom du vet
allt det andra
som vi ignorerar
blundar för

Och ingen annan bör förstå vad jag pratat om
Någon tror sig förstå, men har fel
vad jag vet
så varför skriver jag här och inte till den det är riktat
jo just därför att, det skulle kräva ett svar
ett svar jag inte önskar mig
här bakom min mur av ignorans

men varför skriver jag över huvud taget?
kanske kommer det en dag
då min självkontroll brister
så att muren rämnar