tisdag, mars 31, 2009

Heter

Det heter heter, men med olikheter i betoningen.

Ledighet är en av dem.
Idag har jag inte varit i skolan, däremot hade vi en skoluppgift vilken gick ut på att besöka ett museum. Tillsammans med Louise, Kajsa och Petra var jag alltså på Sjöhistoriska och studerade gamla kvarlåtenheter från forna tider av storhet.

Ensamheten är en annan.
Allt som allt tog utflykten ungefär två och en halv timme, sedan dess är jag ensam. men jag trivs själv i tysthet och ensamhet, det inger en illusion av frihet. Ingen kräver att jag uppför mig, ingen påtvingad artighet.

Ledsamheten en tredje.
Meningslösheten tycks så påtaglig, att vårdslösheten riskerar ta över, hand i hand med likgiltigheten vandrar jag. Och ömkligheten, detta ynklighetsbevis viket jag föraktar. Och tårarnas äkthet när de faller på kudden skrämmer mig, liksom den uppgivenhet jag känner. Mitt sönderfall har en alltför kort halveringstid. Men nördighet ger föga tröst.

Orkeslöshet får bli den sista.
Inte minns inför fysikrapporten, denna brådskande angelägenhet.

måndag, mars 30, 2009

Dekadens

Sömnens tid kryper närmre, men jag bävar.
Framst därför att jag de senaste dagarna uppfyllts av något underligt,
en slags melankoli av okänd härkomst.
Denna dovhet i min karaktär tynger mig,
en mättnad dämpar alla känslor.
Till slut finns inga känslor kvar,
bara ett tomt stirrande,
blickar utan fokus.

Det vore illa om jag inte anade en orsak,
men det gör jag,
än värre är dock det faktum
att denna orsak är konstant
oföränderlig liksom en dom
vilandes över mig
och vem var egentligen domaren
om inte jag själv
intet skall jag ångra
och intet ångrar jag
för på nödvändighet den domen grundades

jag spelar i ett rum
där allt är oåterkalleligt
och om vinnare existerar
blir jag aldrig en av dem

Därmed inte sagt att jag förlorat
ty skam den som ger sig
nej knappast någon utväg existerar nu
endast åratal,
ett liv,
av uthärdande

Ingen klarar allting själv
men hjälp finns ej att få
förståelse är sällsynt
i det närmaste obefintlig
man tror att man funnit något
och glömmer för en sekund
att allting vackert förfaller
skönhet är blott ett ord
sanningen ett människans påfund
hur ska jag någonsin kunna förklara
när jag inte själv förstår

Sic Gloria Transit Mundi

Och vad du än tror har du fel.
Och vad du är gör är det aldrig bra nog.

söndag, mars 29, 2009

Utdrag ur dagboken


Från den 6/9 2008

Och helgen

Mycket givande helg, har främst lärt mig om Sverige under 1500-1800talen. Spelat Stockholmsspelet, spelat {censur}, sett på värdelös 0-0match i fotboll, sett Frölundas hockeysäsong ta slut - lider med dem, ätit gott, sovit gott osv. Firat Earth Hour och haft levande ljus tända.

I natt fick jag lite ont i hjärtat, det ska jag inte sticka under stol med. Men det gör inget.

Kemiplugg har avklarats inför läxförhöret i morgon, och matteuppgifter har svurit över och bordlagts på obestämd framtid.

Biologiboken lämnades in i fredags. Leksand vann sama kväll, mycket glädjande.
Förskräckligt tråkigt och intetsägande inlägg det här, har jag en känsla av. För konkret för min smak. Man kunde tro att Processen skulle influera mig på annat sätt, men det synes som om skammen skulle överleva mig (referens).

"Ska man kunna säga om mig att jag i början av min process ville få ett slut på den, men att jag när slutet väl anlände ville börja om från början igen?" I fritt citat. Läs boken.

Halvdagar framöver bringar lugn åt stressade sinnen. Förhoppningsvis blir tid över för att återuppväcka minnen. Jag behöver tid att skriva, behöver tid att fritt fördriva. Trött på slit och trött på skit, låt mig känna, genom min penna. Blott än en gång, låt mig sjunga vår sång

Alla ord
De tröttar ut
Under jord
Tar allting slut
Här och nu
Vi hoppar ner
Jag eller du
Aldrig mer

tisdag, mars 24, 2009

Wake me up when September ends

Och att allt vad gäller Leksand gått åt helvete har väl knappast passerat någon obemärkt. Bland annat var jag så jävlig att jag fick skämmas över mig själv i måndags (igår) men ha tålamod, det är inte lätt att vara leksing. Idag tycker jag ändå att det gick lite bättre. Dessutom har Leksand tagit sin första kvalserievinst för säsongen under kvällen, vilket ju är kul. Bara en poäng upp till AIK (och Stenis) nu, muhahah. Annars är det väl bara att rikta in sig på nästa säsong. Wake me up when September ends.

Jag insåg att Louise inte är omnämnd i den här bloggen, fy skäms. Bland annat var hon oerhört tålmodig och snäll i måndags när jag var deprimerad. Louise du är ett stort stöd för mig, och jag hoppas att jag kan vara det för dig också. När vi ändå ägnar oss åt förtydliganden kan jag tillägga till Kajsa att vad jag än säger så hatar jag dig inte, tvärtom. Och Christine vi måste ses snart! Nu är alla mina viktigaste flickor nämnda. :)

Eftersom jag fortfarande sitter vid pappas irriterande laptop orkar jag inte skriva mer än så. Men glöm inte earth hour på lördag 20.30-21.30! Hejsvejs.

lördag, mars 21, 2009

Fadäs

Som framgår av mitt förra inlägg begav jag mig mot tågstationen omkring kvart över fyra tidigare idag. Det tar mig omkring en kvart att ta mig dit. Tåget gick kvart i sex, eller 17.44. Min tankegång var dock att 17 är fem, och 44 kkvart i, vilket borde resultera i kvart i fem! Följdaktligen fick jag sitta i iskylan (nåja...) vid spåret i dryga timmen och vänta på min fars ankomst. Tur i oturen får väl ändå det faktum att jag med mig hade Processen benämnas som, dessutom var min skriftliga och mindre publika dagbok med mig och höll mig sällskap. Hur som helst hann jag med tåget och som en konsekvens av detta befinner jag mig i skrivande stund i Leksand, denna Stad bland städer i mitt hjärta!

Vidare kan påpekas att min far hotat söka upp denna blogg, med hans nyfikenhet som motiv. Således måhända vi behöver censurera en aning i fortättningen, för att vara på den säkra sidan!


>>You know what I'm going to say before my mouth even makes a sound
And that's why we make a good you and me
I know from the sound of your breathing exactly what you are feeling
This is why we make a good you and me<<
from You and Me by Plain White T's

En process likt ingen annan

Det blir ett kort inlägg idag, inte för att det det handlar om är av minder värde utan för att jag inom kort bör bege mig till centralstationen. Annars kan vissa obehagliga minnen (främst för pappa) upprepa sig, ochd et vill man ju undvika.

Jag var igår hemma hos Kajsa, vi skulle plugga biologi. Eller ja, jag vet inte om vi ens trodde på det själva. jag trodde det då rakt inte. Hur som haver plockade jag aldrig ens upp böckerna ur väskan. Vi åstadkom dock en hel del annat, däribland en litteraturlista till Döda Poeters Sällskap, vår förening på Norra Real. Lotten avgjorde vilken bok vi skulle börja med, och den föll på Processen av Franz Kafka! Mycket trevligt, jag har redan läst tio sidor.

Annars pratade vi mest, vilket också var givande. Som alltid.
Jag vet inte om ord kan beskriva hur jag känner för Kajsa, men jag jobbar på det. Tills vidare vill jag tacka för allt du givit och ger mig.

Kan dessutom passa på att tacka för maten! Jag har funnit Kajsas akilleshäl i livet, haha. Mer om detta vid senare tillfälle, annars missar jag tåget! Nu bär det av till Leksand, vi hörs och ses. Kommer hem på söndag kväll ifall någon undrade. Tack och hej.

torsdag, mars 19, 2009

Gamla dagböcker underhåller

Jag skulle spara ett minne i mitt hemliga skrin, och kunde då inte undgå att se efter vad som fanns där sedan tidigare. Jag hittade dagböcker från åldrarna 10-12 år. Har ni tur kommer jag att förära er med utdrag ut mitt liv på den tiden, en del är riktigt underhållande. Mest fascinerande är, att min svenska enbart har utvecklats marginellt sedan dess. Och med tanke på att jag inte skriver dåligt nu, betyder det att jag då var väldigt begåvad för min ålder. Om man nu får säga så i jantelagens Sverige... Visserligen ger jag blanka fan i vad man får säga och inte!

Massor av dikter fanns där att finna, låtcitat och liknande. Det är lustigt hur mycket minnen man har kvar när något liksom en katalysator sätter igång dem.

Om ni vill vara en del av mitt hemliga skrin, förresten, så får ni ge mig ett minne. Det kanske platsar...

Vi står alltid kvar

Bedrövande vidrig gårdag.
Christine vid 4-1: Där gick nog tåget...
Miche: Tåget gick efter SSK-matchen.
Christine: Okej, där gick ersättningsbussen.

Det blir väl knappt sannare än så. Vet inte hur mycket mer jag orkar säga om skiten, men bemötandet var bristfälligt och jag förstår inte hur man kan sälja biljetter för 350 kronor varifrån siken är ca 15% av isen (dock 100% av Roger Melins flint, det kanske de tog extra betalt för?). Men extratåg är överskattade, låt leksingarna frysa ihjäl. De blir väl ändå så imponerade av att det finns tunnelbana, något de aldrig lär ha sett förut!! Fem ord: det finns leksingar i Stockholm.

För någon dryg timme sedan fick tränarna sparken. Tror absolut inte att det är rätt väg att gå, mitt under pågående serie. Det är trots allt spelarna som spelar, även om jag aldrig varit Kempes största fan. Ni kanske skulle pröva att låta Läck stå, utbilda domare eller skaffa målkameror. Bara som ett förslag? Vidare vill jag framföra hur otroligt dåligt jag tycker att det är att sparka på den som ligger. När man vunnit finnsd et ingen anledning. There is such thing as bad winners.

Matteprov idag, det gick ju lagom bra. Omkring hälften av uppgifterna gick ut på "bestäm a om", ni förstår att man ledsnade. Vi får väls e vad resultatet blir sen, men den sista uppgiften var hur som helst en katastrof. Varför stoppa in en provfråga på tredjegradsekvationer, när det inte ens nämns i boken? När vi ändå är inne på ämnet skola vill jag nämna att jag ägde min biologilärare idag. Hon hävdade bestämt att ett medelvärde av alla chi-tvåvärden skulle bli det samma som ett chitvåvärde för alla räknade majskorn (att ni förstår det här är inte det viktiga). Jag som inte är någon expert inom biologi hävdar då att detta är logiskt och matematiskt omöjligt, varpå hon säger att "hennes matematiker" kommit fram till att det blev samma resultat. Det syftar då på den andra klassen hon har, som går matematikinriktning. Jag räknar och bekräftar givetvis min övertygelse med siffror hon inte kan förneka.
Lär dig en sak Anna Karin. Det är jag som är din matematiker.

Med själva biologin går det väl sämre, men nu var inte det ämnet för diskussion.

måndag, mars 16, 2009

Måndag

Och en ny vecka har tagit sin början.
Vad gäller sömn är det väl lite se och så med det. Men jag är van så jag överlever. Dessutom har jag enbart mig själv att skylla.

Hur som haver är det min moders födelsedag idag, grattis till henne. 47 blir hon, helt otroligt, sist jag hörde efter var hon 43 känns det som. Dessutom, att hon blir 47 inne bär att jag blir 17. När började tiden egentligen springa ifrån oss? Har den alltid gjort det?

Dessutom fick vi tillbaka kemiproven idag, och efter att ha läst Anna Karins kommentar samt hört henne kalla mig "expert" under eftermiddagens laboration har jag en vag känsla av att hon kanske, kanske slutat hata mig! Vilket ju vore ett stort steg framåt. Tyvärr lär det väl falla snabbt igen när jag lämnar in en halvfärdig och helt misslyckad biologibok.

Nog talat om oväsentligheter. Jag har skrivit i ett papper för att starta Döda Poeters Sällskap på Norra Real idag. Detta projekt drivs tillsammans med Kajsa (där blev ni allt förvånade) och vi söker fler medlemmar, så tipsa alla era vänner (på norra)!

Trevligt också att Louise var tillbaka i skolan efter en tids sjukdom. Samt att sovandet har potential att gå bättre i fortsättningen, eller åtminstone kommer bero av tid och inte insomningssvårigheter.


...Vi överlevde vintern

söndag, mars 15, 2009

Hejdå elitserien

*vinkar*

Varför är hockeyguden emot mig? Vilken synd haver jag begått?
Katastrof. Man känner för att säga upp medlemsskapet, lämna tillbaka alla biljetter och bränna alla souvernirer. Men det gör man inte. Man är större än så, och man går upp även i morgon (till skillnad från laget, ehm).

Man är leksing tills man dör.
Man lever med en FÖRBANNELSE.

>>Living with a curse
Sometimes it's even worse
It slowly kills me every day<<
from Socio by Stone Sour