Hello

(Evanescence, Fallen)

There's so much I could write here, but it's stuff that I don't want to reach everybody so it wouldn't be clever to publish it on the internet...

I promise to come back later and explain at least some of it.

Angels With Dirty Faces

(Sum 41, Chuck)

På vägen hem vill jag en obehaglig känsla i magtrakten.
Jag gick och repeterade i huvudet "Någonting kommer hända", och jag började nästan hyperventilera trots att jag försökte lugna ned mig själv.
Först gick jag förbi Sonjas mamma Malin, som hälsade men pratade i mobil.
Det hjälpte inte, den obehagliga känslan fanns kvar, så ska jag snedda genom parken och ser två människor där varav mannen ser ut som någon form av alkis och inte har några tänder.
Till saken hör att de har varsin jättestor hund, och när jag går förbi dem börjar hundarna följa efter mig. Jag blir jätterädd, sen hör jag att mannen börjar säga något och antar att han ska ropa tillbaka hundarna. Men jag inser att han pratar med mig! Han sa "Vad är det för halsduk du har då?", som alltid hade jag på mig min Leksandshalsduk. Så jag svarar så entonigt som möjligt utan att bli otrevlig "Leksand" och hoppas att han inte är Djurgårdare eller Morait eller något annat läskigt. Till min förvåning svarar han relativt trevligt "Jaha, så du är från Dalarna?" och efter ett snabbt överslag bestämmer jag mig för att svara ärligt och säger "Nä, men jag har släkt där" varpå mannen svarar "Jaha du, det har jag också, från Rättvik!" "Trevligt!" säger jag. Sen önskar han mig Glad påsk och efter att ha svarat "Det samma" går jag vidare.

Jag kan inte påstå att han var jättetrevlig, han verkade hela tiden full men han var formodligen ganska harmlös och önskade mig en glad påsk och allt.

Till råga på allt försvann den obehagliga känslan efter detta, och inget har verkar konstigt eller fel än så länge. Jag måste sluta döma folk.