Noteringar II

Har just klarat av min andra e-tenta, den första i analys. Jag missade första uppgiften först men tog den på andra försöket efter ett tankefel i det första. Det var en väldigt lätt uppgift egentligen så ganska pinsamt. Uppgift två gick bra men sen hoppade jag över tre och fyra. Kommer fram till uppgift fem, inser att det är en omskrivning med hjälpvinkel som jag ju inte kan. Men jag måste klara fyra uppgifter av sex så jag har inget val. Det är bara att härleda fram något, jag kom ihåg ansatsen ungefär så jag lyckades få fram något som såg rimligt ut. Och det stämde. När jag klickade på nästa var jag oerhört nervös inför vad som komma skulle. Det blev "cos x= 1/sqrt2", hitta lösningar i första varvet. Alltså EXTREMT enkelt. Jag börjar känna segern men försöker att inte ta ut den i förskott, räknar noggrant och försiktigt, när jag väl trycker på submit answer, och får rätt, då rusar lättnadskänslorna igenom kroppen. Det är väl ingen katastrof att missa en e-tenta egentligen, den går ju igen om en vecka, men det är mycket en prestigegrej också. David hade t ex inga rest-etentor. Det hade varit pinsamt att komma hem och krypa till korset med att man missat den andra e-tentan. Efter att jag hade min seger kunde jag i alla fall gå tillbaka till uppgift tre och löste den också så i slutändan blev den 5/6, varav två var på andra försöket. Sett utifrån hur mycket jag pluggat är jag på det hela ganska nöjd. Men jag behöver nog börja plugga mer om jag ska slippa nervositet i fortsättningen...

I och med dagens tenta har jag klarat 10,5 högskolepoäng matte, eftersom min förberedande kurs omfattade 7,5 (vilket förvisso var ett skämt men det står i ladok, betygsdatabasen) och varje tenta är på 1,5. Det är ganska mycket. Jag undrar hur många godkända poäng matte David har och därmed när jag kommer gå om honom. Jag gissar att det kommer ske någon gång i mitten av nästa termin, när jag tentat de två första kurserna den terminen. Såvida inte David tentar upp ngt under tiden... För efter halva nästa termin kommer jag ha läst 52,5 typ, men det räcker nog inte riktigt, David har ju trots allt gått extramatte även om han fortfarande har rest i algebra II, hehehe. Förlåt David det är inte meningen att hänga ut dig. Det är bara roligt att göra en tävling och jag vill gå om! Det handlar bara om att jag ser upp till dig så mycket :) (att gå om Anders kommer däremot inte alls bli kul för då har jag inte längre någon att be om hjälp... eller som kan göra mina inlämningsuppgifter... oh the horror).

I kväll är det hemmapremiär mot Örebro! Den första frågan är såklart vadfan jag gör i Stockholm?! Jag borde vara på norra stå! Jag är oerhört besviken på mig själv, fast ja, jag har prioriterat skola och så. Den andra frågan är varför jag, om jag nu inte är på plats, inte ska sse matchen på TV?! Besvikelsen ökar. Jag har ett möte. Tänkte inte på vilket datum det faktiskt var jag bokade in och sen gick det inte att flytta eftersom vi letat efter ett datum då alla kunde så länge. Men mötet ska vara slut runt åtta så jag ska springa hem och försöka tajma sista perioden eller möjligen andra halvan av sista perioden, på det sammandragna hockeyextra (sr.se/radiosporten, de hoppar mellan de allsvenska matchen). Men det känns ju som ett enormt nerköp i jämförelse mot att stå på läktaren. Jag är inte ens medlem i Superstars (klacken/supporterklubben) i år?! Vad håller jag på med?!

Jag ska som sagt på möte i stället, på FUFs kansli, med min styrelse och förbundets distriktsutvecklare. Vi ska diskutera hur man främjar en positiv kultur i en organisation och dylikt. Det kan ju vara både spännande och intressant och relevant, men i jämförelse med Leksands hemmapremiär... Nåväl, är man ordförande så är man!

Noteringar

En professor på matematiska institutionen, Mikael Passare, har omkommit i en tragisk olycka. Passare forskade på komplex analys med flera variabler, och även om jag bara haft honom i en föreläsning var jag ett stort fan. Han var den roligaste föreläsare jag haft inklusive gymnasie- och högstadielärare, där han stod och slängde in "bonusar" varannan minut, hans beteckning för sådant som var överkurs. Och han gjorde det för att visa hur roligt matematik är, något som Passare var bättre än de flesta på att förmedla. Det känns både tomt och absurt att en man som stod framför mig förra veckan, och studsade av glädje när han föreläste, nu är död. Institutionen har på sin hemsida (math.su.se) utlyst en minnesstund nästa onsdag och jag kan tänka mig att gå, trots att jag träffade Passare så lite. Jag har svårt att borsta bort plötsliga dödsfall och diverse katastrofer, i alla fall när det kommer nära. Knappt hade jag återhämtat mig från förra veckans flygolycka med Lokomitiv Jaroslavl och Stefan Liv, innan jag fick reda på detta. När folk mitt i livet plötsligt rycks bort från det, blir det lätt så påtagligt. Liksom jag var väldigt berörd av massakern på Utöya. Men då var det så många att det var svårare att ta in, och det var ungdomar men ansiktslösa sådana. Liv och Passare hade jag bilder av som personer. Jag var ett stort fan av dem båda. Må de vila i frid.

I morgon har jag min andra e-tenta, de första i analys. Gjorde just den sista övningstentan och precis på tidsgränsen 1,5 h lyckades jag klara 4/6 rätt vilket är gränsen för godkänt (e-tentorna saknar betygsteg utöver G/U). Det känns inte alltför bra, måste jag säga, och jag bli inte förvånad om jag inte klarar morgondagens e-tenta. I så fall blir det ett nytt försök nästa vecka, vilket krånglar till mina planer en aning. Den skulle exempelvis kunna krocka med minnesstunden nämnd ovan, eller ett möte jag har. Men egentligen är det inte hela världen, fastän jag såg fram emot att vara ledig onsdag om två veckor då det bara är e-omtentor... Förvisso ska jag väl inte ge upp riktigt än. Jag vill bara hävda att det är svårt att beräkna arcsin(3/sqrt(10)) utan miniräknare (sqrt betecknar "roten ur" i så kallad plain text), eller att memorera alla de trigonometriska sambanden och satserna utantill, alternativt deras härledningar. Någon påstod att algebra skulle vara svårare än analys, när det i sanningens namn är precis tvärtom. Algebra kan du lita på, det följer alla regler, i analys kan du behöva analysera sådant som inte uttryckligen står, utan tänka ut i vilka intervall något är definierat eller vilket tecken något egentligen får (+ eller -, typ). I algebran kan man bara kötta på. Men det kanske varierar på olika nivåer och för olika personer.

Detta inlägg saknar uppenbarligen rubrik

Dags för dagens obligatoriska blogginlägg. Den här dagen är lite som igår, fast mer positiv. Jag skrev min första e-tenta igår, klarade 7/8 uppgifter på försök 1/2, det sista klarade jag inte oavsett antal försök, hade fått svaret -½ i stället för ½, och var övertygad om att det var systemet som buggade och inte jag... Självklart ett teckenfel från min sida. Då jag trodde det var en bugg anmälde jag såklart knappen "email instructor" där man frågar vad man gör för fel på uppgiften (e-tenta är alltså en elektronisk tenta, man fyller i sina svar i ett datorprogram). Självklart var det just SAMUEL som svarade på min fråga, och förklarade att jag gjort teckenfel. Det visste jag redan då jag läste detta, ty jag hade pratat med Cassel på Kräftriket, som hade förklarat det. Cassel är linjeansvarig för matematik under insparken, var stab förra året och har en söt isbjörn som heter Yrwind (typ, vet inte hur det stavas). Men hur som helst så svarade just SAMUEL av alla som nu är kopplade till den där instructor-mailen, och min fråga indikerade ju liksom lite att jag trodde det var fel på systemet och inte mig. Mycket pinsamt. Det är nämligen Samuel som varit med och tagit fram systemet, han är min studierektor, ser ut som 25 (och är snygg), vet vem jag är osv. Vi har mailat och pratat oskäligt mycket, typ, av olika anledningar. Samuel var ansvarig för den förberedande kursen på 7,5 hp som jag läste i somras.

En kurs som visat sig mycket användbar, kanske lite för användbar. Matematik I har gått från att inge mig panik till att tråka ut mig å det grövsta. Det enda nya vi gått igenom gicks igenom andra dagen och var diofantiska ekvationer. De har visat sig vara relativt simpla även dem. E-tentan var 8 uppgifter, man hade 1,5 h på sig och fick gå när man klarat 6 i princip eftersom det bara handlar om G/IG och 6 rätt var G. Jag hade kunnat gå efter 15 minuter om inte ännu mindre alltså. Idag gick vi igenom faktorsatsen, som Agneta lärde mig redan i maC andra terminen i ettan på gymnasiet... En del kan jag pga den förberedande kursen, annat pga mina breddningskurser jag läste under gymnasiet, en stor del för att jag läst maE (de kräver inte maE på mattelinjen på SU, men väl på SAMTLIGA linjer på KTH, what?!), och lite grand till bara för att jag gillar matte. Men det finns fördelar med att kunna saker för tempot är högt (i den mån att många sidor hör till varje föreläsning) så om allt varit nytt och svårt hade jag väl varit utbränd redan förra veckan...

Det tog hursomhelst knappt två veckor innan jag hade slutat plugga. Men lätt kurs innebär mer tid till UFS! Jag hade enskilt samtal med Anders i förrgår och jag tror vi lyckades liva upp varandras engagemang lite i alla fall, genom att förorda bl a mer samarbete. Det är ju tur att man har saker utanför skolan när skolan är tråkig! Uppdraget just nu är alltså att göra UFS-uppdraget roligt igen, haha. Snart är insparquen över också, både bra och dåligt. Men på lördag blir jag såvida jag inte gör bort mig groda! :D Hejdå yngel moahaha. Då ska jag mobba David för att han fortfarande är yngel den fjanten :D <3 Någon mer än jag som känner att min blogg just spårade ur och gick från pretentiöst poetisk till plumpt patetisk? Snart ska jag och Anders gå till någon form av postens företagscenter och begära ut ett rekommenderat brev osv osv, man lär sig onekligen administrativa saker av att ha ett ideellt uppdrag men det känns ju ganska segt när det är blanketter man lägger merparten av sin tid på. Därför är det extra viktigt att göra det tillsammans med någon så kan det blir jättekul ändå.

Vidare är jag nu mer svensk mästare i Quidditch tillsammans med mina fantastiska lagkamrater i The Flying Errors! Och så ser jag mycket fram emot curlingsäsongen. För att inte tala om hockeysäsongen, på tisdag drar det igång i Ängelholm! Nästan ofattbart hur jag klarat mig utan hockey och utan att ens TÄNKA på hockey så länge. Nåväl. Dekadensen i bloggen är total nu men håll till godo! KrAmiZzzz nej förlåt.

Att leva eller inte leva (till fullo)

Om jag skulle skriva dig en essä. Om jag skulle rannsaka mig själv igen, likt nedan. Det stormar idag, men det var länge sedan nu som allt blåste bort, försvann, förångades, gick upp i rök. Vart tog du vägen, älskade? Tappade jag bort dig? Kan jag återfå dig nu? När sågs vi sist? Tiden rusar och vi är inte lika unga längre, inte lika ensamma, kanske inte fullt så förvirrade, kanske mycket mer förvirrade? För när världen välter under ens fötter och allt kastas om, kan man behålla sig själv och stanna kvar i en verklighet? Kan man hinna med? Kan man lida lycklig? Kan man lyckligt lida? Hur går det? Hur mår du? Hur går det? Hur mår jag? Artighetsfraser? En innerlig undran?

Här kommer hösten som en trasig ridå, som jag skrev förra, eller var det förrförra?, året. Den blottar allt och visar på egoismens skador, ärr, öppna sår och allt blir synligt. Svek och glömska, bortglömd grönska, vad hände och vad händer, vart tog sommaren vägen, vart är hösten påväg, vart är livet påväg och vad vill vi, egentligen? Vad är din högsta önskan? Saknar du absurdum likt jag? Vill du vara Kung, gammal som ung, eller nöjer du dig med hertiginna när vuxenlivet smyger sig på? Ta med mig hem. Vi måste tillbaka till nånting vi minns. När den egna förmågan tryter är det tillåtet att låna och jag lånar, kan jag låna ärligt, innerligt? Kan jag bry mig? Har jag tid? Ork? Vilja?

Insikten är plågsamt påtaglig, den om att det som varit aldrig kommer igen. Hur kunde jag kasta bort så mycket, men värst av allt, frågan är retorisk, men jag frågar mig inte, jag undrar inte, vet nog svaret. Eller? Vad är värt vad? Är det ens relevant att tala om värde?Är det meningsfullt att diskutera en mening? Kanske är det meningen i sig? När tårarna smyger sig på, alltför ofta, ska jag skylla på hormonbalanserna igen? Ska jag sörja en försummad vän? Missförstå mig inte, jag ångrar fortfarande ingenting, kan man reflektera, kritisera, utan bitterhet? Utan cynism? Är jag cyniker, pessimist eller helt enkelt realist? Kommer just den här dagen, att gå till historien, eller kommer den att falla i glömska bland alla andra tomma dagar, innehållslösa och banala?

Har jag för roligt? Är jag för kär? Är jag för glad? Borde jag stanna upp? Har jag för mycket att göra? Har jag för lite att göra? Hur ser framtiden ut? Tänk om man fick kika in i framtiden.