I morgon har jag min andra e-tenta, de första i analys. Gjorde just den sista övningstentan och precis på tidsgränsen 1,5 h lyckades jag klara 4/6 rätt vilket är gränsen för godkänt (e-tentorna saknar betygsteg utöver G/U). Det känns inte alltför bra, måste jag säga, och jag bli inte förvånad om jag inte klarar morgondagens e-tenta. I så fall blir det ett nytt försök nästa vecka, vilket krånglar till mina planer en aning. Den skulle exempelvis kunna krocka med minnesstunden nämnd ovan, eller ett möte jag har. Men egentligen är det inte hela världen, fastän jag såg fram emot att vara ledig onsdag om två veckor då det bara är e-omtentor... Förvisso ska jag väl inte ge upp riktigt än. Jag vill bara hävda att det är svårt att beräkna arcsin(3/sqrt(10)) utan miniräknare (sqrt betecknar "roten ur" i så kallad plain text), eller att memorera alla de trigonometriska sambanden och satserna utantill, alternativt deras härledningar. Någon påstod att algebra skulle vara svårare än analys, när det i sanningens namn är precis tvärtom. Algebra kan du lita på, det följer alla regler, i analys kan du behöva analysera sådant som inte uttryckligen står, utan tänka ut i vilka intervall något är definierat eller vilket tecken något egentligen får (+ eller -, typ). I algebran kan man bara kötta på. Men det kanske varierar på olika nivåer och för olika personer.
tisdag, september 20, 2011
Noteringar
En professor på matematiska institutionen, Mikael Passare, har omkommit i en tragisk olycka. Passare forskade på komplex analys med flera variabler, och även om jag bara haft honom i en föreläsning var jag ett stort fan. Han var den roligaste föreläsare jag haft inklusive gymnasie- och högstadielärare, där han stod och slängde in "bonusar" varannan minut, hans beteckning för sådant som var överkurs. Och han gjorde det för att visa hur roligt matematik är, något som Passare var bättre än de flesta på att förmedla. Det känns både tomt och absurt att en man som stod framför mig förra veckan, och studsade av glädje när han föreläste, nu är död. Institutionen har på sin hemsida (math.su.se) utlyst en minnesstund nästa onsdag och jag kan tänka mig att gå, trots att jag träffade Passare så lite. Jag har svårt att borsta bort plötsliga dödsfall och diverse katastrofer, i alla fall när det kommer nära. Knappt hade jag återhämtat mig från förra veckans flygolycka med Lokomitiv Jaroslavl och Stefan Liv, innan jag fick reda på detta. När folk mitt i livet plötsligt rycks bort från det, blir det lätt så påtagligt. Liksom jag var väldigt berörd av massakern på Utöya. Men då var det så många att det var svårare att ta in, och det var ungdomar men ansiktslösa sådana. Liv och Passare hade jag bilder av som personer. Jag var ett stort fan av dem båda. Må de vila i frid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar