Det är något jävligt visst med fredagar. Det är alltid något visst med att gå hem från skolan, och på fredagen gör man det extra definitivt. Så till vida att det dröjer längre innan man återvänder. Och du vet vad jag pratar om, men nog inte vad jag menar i bemärkelsen att du upplevt det. Hur fredag eftermiddag är det värsta som hänt en. Hur natten mot lördag, då man borde njuta av förnimmelsen av tillräcklig sömn som omväxling, eller göra något roligt med vänner eller familj, kan vara fylld av den gruvligaste ångest. Hur fenomenet söndagsångest gått ur tiden och förbytts mot söndagskvällens välsignelse. Då man kan somna lugn igen, tryggt varse måndagens återbringande av vardagen. Måndagen är lång, det är bra. Och tisdagen är tidig. Däremellan är ej alltför många timmar.
Som sagt vet du vad jag pratar om. Men förstår du innebörden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar