Jag insåg plötsligt det absurda i, att jag hittat en vardag jag trivs med. Den här veckan har varit sådan att om varje vecka för resten av mitt liv var som denna, vore jag helt tillfreds med det. Jag behövde inte åldras, kunde vara 17 för evigt. Det är en bra ålder. Inget egentligt ansvar, men du får ändå göra det mesta du vill eftersom du ses som 18 ändå. Jag behövde inte ta studenten, flytta, plugga vidare, gifta mig, få barn etc etc. Inte gå vidare. Jag skulle kunna leva varje vecka så som denna. Det räcker för mig. Mer än så behöver jag inte, ty det är detta det går ut på. (Årstiderna får dock gärna växla, för jag gillar dem alla...)
Det här fick mig att känna mig lycklig. Jag kanske till och med är lycklig.
Vidare påminde Christine mig nyss om JVMs existens och nära förestående! Detta gladde mig ypperligt. Vi ska lätt kolla på JVM halva nätterna. Och allt går bra nu. Det här kan ju visserligen vända imorgon. Och min känsla var motsatt för bara några timmar sedan. Precis just nu behöver jag dock inte bekymra mig om det. I detta nu, ska jag bara uppskatta min uppsluppenhet.
Kärlek åt folket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar