Lördagen gick så fort. Varför blir det alltid så på helgerna? Men det gör inte så mycket. Visserligen ogillar jag måndagar. Fysiken är det värsta med dem... men det är inte mycket kvar nu. Och jag får träffa mina sötnosar. Stämningen i klassen är ganska bra för tillfället, folk ser slutet nalkas. Slutet på detta läsår... Som Frida så sanningsenligt, samt något desperat, utropade "Det tar aldrig slut! Sen är det ett till år... och ett till...". Detta väljer de flesta av oss dock att ignorera tills vidare, om vi inte accepterar det. Tiden går fort, ja tvåan blir ett helvete men samtidigt kan vi inte tänka på det nu. Det funkar inte så. Livet går inte upp på att inse en massa saker, världen är inte skapt för att man ska första dess komplexa struktur. Det gör bara saker värre. Att tänka, det är ju skitjobbigt. Vi kan alltid bli halvlobotomerade robotar, som går genom livet. Vakna upp när vi blir 60 eller så, bittra över allt vi inte gjort. Eller också respekterandes det vi gjorde. Det är bland annat därför man inte ska vara en cynisk jävel. Man må få några coolhetspoäng här och där, men det slår tillbaka på en själv i slutändan. Fast, Dr House är häftig. Jag vet.
*
Jag ser fram emot talen som ska skrivas på svenskan. Det svåra blir att välja ämne. Jag låg och funderade över detta härom kvällen, när jag inte kunde somna, och tal efter tal kom till mig. Jag var tyvärr för trött för att tända lampan och skriva ner något av dem, men formuleringarna strömmade och jag hade väl haft en fyra fem tal klara om jag haft min bärbara dator som jag planerar att införskaffa.
*
Nej, jag räknar inte med att någon bryr sig. Men ni vet hur härligt det är, att vara helt uppe i sig själv. Prata på som om man var världens mitt. Jag är inte värst, tro mig. Jag såg idag på MTV, "My Super Sweet Sixteen". Sjukaste ungarna någonsin. De hyrde båtar, fick tre olika motorcuklar i olika färger i present, hade hundratals perosner på sina fester, åkte till Italien bara för att besöka en skodesigner som kunde specialdesigna deras skor osv. Målade om båten de hyrde rosa. En tjejs klänning kostade 2000 $, men för säkerhets skull köpte hon en extra för 900 också. Här någonstans blev jag tvungen att byta kanal, äcklad. Vad får de alla pengar ifrån? Förresten, den första tjejen kom in i en matrixkostym i latex. Utan att säga mer - den klädde henne INTE. Usch och fy. Tacka vet jag min egen lilla sextonårspicknick i Kronobergsparken. Det var väl en 10-15 personer som kom, jag undanbad min presenter.
*
Hur kan jag förväntas komma ihåg topptriangelsatsen? CENTRALA delar av tidigare kurser stod det. Nåja.
*
Min MSN har börjat fungera! Eller rättare sagt, jag gjorde ytterligare ett försök att ladda ner det, och till min stora förvåning samt lycka fungerade det. Nu kan jag ha rörliga visningsbilder och massa roliga bakgrunder och så. Dessutom kan jag skicka filer och spela spel igen. Det känns som att ha fått tillbaka en del av sig själv, en del man visserligen lärt sig att leva utan men som man hellre är med än utan. Mycket skönt.
Godnatt på er så hörs vi väl...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar