Matteprovet gick bra, tror jag. Hoppas jag.
*
Under kvällen har jag varit på Hannahs och Vandas teateruppspel. Eller ja, deras teatergrupps uppspel. Det var ju fler än de som medverkade. Först kunde jag inte bestämma mig om jag skulle gå, men jag hade absolut inget bättre för mig (det går visserligen knappt), och mamma var inte ens hemma. Jag ångrar mig inte en sekund. Det allra skönaste var nästan att få träffa riktiga människor som omväxling. Människor som lever på riktigt. Missförstå mig inte, ni som läser det här och träffar mig varje dag. Några av er är också riktiga, men, som sagt, vi ses varje dag. Jag tröttnar inte, men det kan vara kul att träffa några andra också någon gång ibland. Och särskilt om dessa är riktiga. Det är nämligen inte alla jag träffar.
Pjäsen var mycket bra, i början var den humoristisk och bjöd på en hel del skratt, men den gick över mer och mer till at bli seriös. Visa delar var nästan en aning deprimerande. Så lycklig som jag varit de senaste dagarna kunde dock inte ens detta dra ner mitt humör. Dessutom tror jag att slutet skulle uppfattas hoppfullt. Jag kände mer en naivitet, om än vacker.
Ytterligare än notering är folk som inte känner igen en. Balder kom fram och sa "Goddag, Balder Jonsson". Jo, hej Balder. Vi har väl setts uppemot tio gånger. Jag kan förstå att man inte känner igen mig visserligen. Men det blir så komiskt när jag känner igen alla, och ingen känner igen mig. Framför allt blir det fånigt om man påpekar det för dem. Alltså låter man bli, och problemet var löst.
Jag och Louise funderar faktiskt på att börja på teater. Det har inget att direkt göra med den här teatergruppen och de jag känner som går där, utan vi kom upp med denna idé för några veckor sedan. Alla har ju sett våra fantastiska prestationer på franskalektionerna (host), och nu tänkte vi ta det till nästa nivå! Om någon har tips på (nybörjar-)grupper så säg gärna till!
*
Och jag är lycklig.
*
Det där leendet...
*
lugnet före stormen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar