Värde(löst?)

Den här dagen var egentligen bra, från början. Men på grund av grupparbetet i matte/biologi (statistik) spred sig en irritation, trötthet och allmänt dålig stämning över i princip hela klassen. Folk hade panik och trodde på allvar att de skulle få IG i matte (?) ett tag. Man märker att sommarlovet kommer bli välkomnat, att krafterna är på upphällningen hos de flesta. Jag känner mig inte särskilt drabbad för jag har haft mentalt sommarlov i flera veckor redan. Det var en lång dag, helt ofattbart att det var i morse vi fick historiabetygen till exempel. Och att det var idag jag, Louise och Petra spelade schack mot Kajsa, Alex och någon annan snubbe från schackklubben som jag tror hette Adrian. Givetvis blev vi ägda, men jag tycker vi höll stånd hyfsat ända till det plötsligt gick väldigt fort utför. Detta känns också orimligt. Och att avsluta dagen med uppsatsskrivning på Engelskan mellan tre och fyra var inte helt uppskattad, då man inte ätit och ej heller sovit. Tycker dock att jag måste ha fixat minst VG och han kan inte ändra med två dagar kvar, det vore alltför drygt. På grund av det här matte/biologiarbetet kan jag förmodligen vinka hejdå till mitt MVG i biologi nu, vilket ger en jobbig uppgift inför nästa termin som är kursens sista. Men hårt jobb är ju kul, alla vet hur hårt jag brukar jobba... hahahhah. Matte behöver jag som tur är inte oroa mig över eftersom jag redan har mitt betyg i matte B!

Efter skolan träffade jag Fanny, vi satt på en gräsmatta och jag fick hjälpa henne emd en franskaläxa. Det var skönt att kunna göra den riktigt dåligt utan att behöva bry sig för egen del. Den skulle i alla fall inte ha blivit bättre om hon gjort den själv, så jag tycker inte att dåligt samvete är särskilt befogat heller (aj vad drygt det lät nu då). Jag ser det som att jag var snäll som hjälpte henne, och hon sitkar ändå på VG så det behöver inte vara perfekt. Plötsligt såg jag ett rött hårsvall gå förbi, vilket visade sig tillhöra Vanda! Inte helt oväntat när hon bor 50 meter därifrån, men det var fint att se henne. Vi träffas för sällan.

Idag fick jag också veta att vi får tillbaka Hanspeter i matte D i höst. Det var som en dödsdom från klar himmel. Det kommer, på fullt allvar, att resultera i ett IG för min del, och ett hav av tårar på vägen. Antingen får jag väl hoppa av snabbläsargruppen och vänta in de andra och ha håltimmar en termin. Anny är ju betydligt bättre. Eller så får jag göra hela kursen i sommar på egen hand, hur nu det ska gå till då bokens förklaringar är undermåliga. Om det att överleva tvåan på Norra såg ut som en omöjlig uppgift innan detta, är den nu ett självmordsuppdrag med största säkerhet. Men dö vid 17 års ålder är ju kul. Eller inte. Tänk om det går åt helvete för Leksand hela hösten, och om Hanspeter är precis lika illa och hopplöst oförmögen till pedagogik som i matte B. Och med mina 300 p individuella val. Och med slutskedet av naturkurserna, varefter B-kurserna börjar. För att inte tala om forskningsprojektet! Det kan ju bara sluta på ett sätt. Jag vet att jag framstår som negativ nu, men låt mig säga er en sanning; jag är inte pessimist, enbart realist. Att dessa två ofta överrensstämmer säger något om världen och inte om mig. Jag kommer inte att ta mig igenom tvåan, tio veckors sommarlov hjälper inte för det är inte nu jag behöver ledigheten. Det finns dock en utväg, och den måste jag nu värdera. Samtidigt som jag givetvis värderar det jag har nu.