Nu har jag blivit sjuk på riktigt, förkyld med halsont och träppthet. Det är otroligt irriterande. Jag kom att tänka på att det finns folk som lever sjuka, aldrig får känna sig på topp och i form. Tänk vilket vidrigt öde, jag har ledsnat efter två dagar. Jag skippar med största sannolikhet franskan och matten i morgon, vågar dock inte missa gruppindelningen till forskningsprojektet för då hamnar man väl i en grupp där det blev en plats över. Låter inte som någon höjdare. Egentligen tar det emot att stanna hemma för det är såklart inte lika kul att ligga instängd i sin säng som att le mot solen. Men det är ändå svårt att le när man helst vill hugga av sitt eget huvud.
Första höstdagen och redan sjuk alltså. Hur ska detta sluta? När jag blir frisk vill jag ha en stor kram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar