Klockan tickar, bekräftar återblickar

Det fina med att ha tröttnat på att plugga är att man hittar på allt möjligt kreativt för att undvika att fortsätta. Jag har just letat igenom hela mitt rum efter ett gammal pennskrin som möjligen, möjligen kan innehålla 0,5 mm-stift, bara för att jag är trött på hur tjockt det blir när jag skriver för hand. Detta är en uppgift som ska skrivas på dator, varvid väsentligheten i detta helt klart kan debatteras. Hur som helst resulterade detta tilltag i att jag nu sitter med min förra dagbok framför mig, den jag nyttjade mellan 14/6 2008 (samma dag då jag gick ut grundskolan) och den 28/12 2008 (den sista anteckningen från det förra året). Mitt minne är att detta var en jobbig period i mitt liv, vilket dagboken, om jag skulle läsa den, förmodligen skulle understryka. Hur som helst kikade jag på den sista anteckningen lite grann. Jag har tyvärr inte tid med en total revival av detta helvete för tillfället. Men ni ska få ett utdrag tänkte jag, bara för att fördriva lite tid som borde spenderas med biologi. Håll till godo;

"28/12-08 ca 01.00, Natt mot söndag
Hej igen. /.../
Jag har funderat på det här med att jag skriver. Tove om tjugo år kommer att få en tämligen skev bild av mig. Det är inte riktigt jag som kommer ut ur pennan, snarare mina tankar.
Är man sina tankar?
Jag tror att man är sina känslor, och dem går inte alltid att beskriva med ord. Jag vet faktiskt inte vem jag är längre, och inte vad jag känner."

Vill inte påstå att det är en av mina mest briljanta anteckningar men det var alltså en del av den sista från herrens år 2008. Eller ska vi säga Satans år, kanske. Jag tänker på hur det var för exakt ett år sedan. Vi hade fortfarande inte gått särskilt länge på gymnasiet. Den 30/9 har jag ingen anteckning ifrån, men väl den 29/9 samt den 1/10. Förra året var detta datum en tisdag, idag är den onsdag. Alltså var den första oktober en onsdag. I morgon kanske jag publicerar förra årets anteckning från 1/10 i så fall, som en årsdagsgrej. Det är en sådan sjuk skillnad på min situation nu och då. För ett år sen var inte en enda av mina klasskamrater omnämnda i min dagbok (förutom de första intrycken jag skrev efter första dagen, som jag MÅSTE lägga upp vissa av någon gång! Obetalbara, hahaha. Samt en gång i September då jag skriver att jag spelat schack med Haris). Hur som haver, för att återgå till nuet.

Igår hade vi orientering i Ursvik. Förra året var det i Lilljansskogen den 2/10 ser jag nu. Det var trevligt, jag är mycket imponerad av gruppdynamiken. Jag var oerhört lycklig igår, liksom även i måndags. För att inte tala om i fredags... Under tisdagen hann jag även med att gå på teater med Christine, vi såg Komprimerade Dramatiska Teaterns uppsättning av "Världens bästa böcker". Det var roligt, jag börjar känna mig som stammis på Boulevardteatern och som polare med Sten. I pausen gav de oss i uppgift att skriva på en lapp vilken bok vi tyckte var världens bästa, med motivering. Min blev uppläst och löd:
"Med Kaos av Pär Lagerkvist
är det nåt visst
detta grundliga djup
fodrar en sup!"
Fråga inte, nej, men det var humor. Stort tack till Christine som övertalade mig att gå med, och stort tack för att du finns i allmänhet!

Efter att nu ha avhandlat ett helt år i ett och samma inlägg (nåja) är vi framme vid dagens dag. Den är inte fullt så roande, jag känner mig inte gediget lycklig idag men det kan man såklart inte göra varje dag. Det ska bli skönt när biologin är klar, men om jag fortsätter på detta vis lär det ju inte hända i första taget... Jag var ute på en pluggpauspromenad då jag träffade Fanny vilket väl ungefär var dagens hittills enda trevliga inslag, tur då att detta var desto trevligare. Hon var också ute på promenad, med Jack. Vi gick en bit tillsammans innan vi skildes åt och jag återvände hem till vad som borde ha varit skogsviolens ekologi och egenskaper.