En dröm från det förflutna om en svunnen framtid

Julen är i mångt och mycket den ensammaste tiden på året. Natten är tung liksom hjärtat och sinnet. Jag är lycklig, mår oförskämt bra, har varit vid fantastiskt humör länge nu. Fast så åkte du. Gästerna bluddrar och babblar och katten löper igen och gapar och skriker. Granen är vackrare än på många år och när vi satt där i stolen, en sådan glädje, lycka, tårarna börjar nalkas nu, för mycket nubbe. Total förvirring. Denna jul kom med en särskilt julklapp. Dags att komma nu och välta omkull det liv jag så tappert försöker bygga? Jag blev glad av vad du sa. Jag vet dock ingenting längre. Det här är inte ett blogginlägg. Det här är ett mått på en förvirrad själs förvirring. Givetvis borde jag gå ut till de andra och delta i firandet men om en timme är det julafton och vad i helvete betyder det, vad går julen ut på, att spela ett spel? Det började så annorlunda i år, men fortsatte i samma gamla mönster. Varför lyssnar jag på den här musiken, LeMarc mitt i allt, mellan månen och mitt fönster finns en bro. Det gick okej i år med julen, mindre stress än vanligt (tro det eller ej), färre utbrott sista dagarna (inga alls faktiskt), bättre sällskap, curlingsamlingar och ett bra fokus. Åt helvete med att spela upp en scen bara för att det ska se ut på ett visst sätt. Det blir konstigt när två personer vill en sak och båda till sist argumenterar för motsatsen. Jag saknar dig, älskade. Och dig, vän från förr. Och dig, min sol. Men ingen finns att ringa på jul ty alla är någon annanstans. Därför är det ensamt.

Det är inte tomt här än. Bara babbligt. Snart går gästerna och ljudet dör ut, Maja och Janne går och lägger sig, och så gör väl även jag i sinom tid, även om jag antar att jag kommer försöka skjuta upp det. Ty jag går ensam till sängs, där mina nytvättade lakan väntar. Vad ska jag göra i natt? Att sömnen skänker mig nåd är något jag betvivlar. Hur skjuter man upp sängdags? Och brev från en bakgård. Vad gör man under tiden, om inget sällskap finnes i någon kommunikationskanal? Jag skulle vilja spela betapet med Jakob, prata på msn med Christine och säga grattis, ha ett hederligt gammalt röjparty, sitta under filten med Kajsa och prata, höra Louise ständigt precisa åsikter och upplysande råd, eller debattera vargens roll, eller vad som, men mycket av det där tillhör det förflutna och det är inget man gör på julaftons natten, då förväntas man sova, jag kan inte se en film själv, inte spela något spel allena, har inga julklappar kvar att slå in och inget är samma sak längre. Jag är fortfarande lycklig. Men rädd. Jag har ingen tillit, tror inte om mig själv att jag klarar utsatta situationer. Min trygghet är för långt bort och inuti finns kaoset kvar, det vet vi. Vad kan man göra ensam som är kul? Plugga? På julaftonsnatten? Jag överdramatiserar, det är inte ens illa än, såvida jag inte tänker på avståndet, men jag är orolig för hur det blir sen. När skratten tystnar. Nu åter till gen påklistrade julgemenskapen. Ursäkta min förvirring. Tydligare redogörelser kan komma att följa. Vill du ha ett svar är svaret nej, jag offrar det inte i dagsläget, då får du ge mig mer att bygga på, jag vågar inte.