Till alltets saknad och intets pånyttfödelse, vill jag dedikera en symfoni, emedan ljuset snurrar mellan broarna. Min sömn är rubbad och rösten dubbad, men för evigt vill jag vara människa, ty livet är en leksak, något dyrbart, något förunderligt. Påståenden som faller genom natten likt snön som knackar på min dörr, utbrott av filosofi och en kurator, på en hed. Där kan vi bo, friden finna slutligen, likt så många grubblare förut, en avdankad dystopi. Summera oändligheten i en boll, extrahera dina tankebanor till en orbital. Grumligt voro ärligheten, försumbar härligheten. Sinnens ro på linor hänger, balanserandes på tunna trådar, vandrandes i cirklar, på irrfärd. Nystan nystas upp och garn garnerar ett hus av pepparkaka. Spinn, ditt garn, spinn, du katt, du djur av annan art. Outgrundliga väsen med väsensskilda formuleringar. Flyktigt som en sommarförälskelse och befäst som en brand, brinner jag fram genom tillvaron med en sinad glöd, och stannar upp, för att se mig om och tänka, varpå jag finner ett hot men ett löfte. Vad väntar vänner, vilka vidunderligheter stundar, och när tiden är inne, finnes då ett svar? Vad vill du? Jag vet ju, men vännen min, du vackra varelse, världen är inte din att härska, humöret inte ditt att behärska. Dina hjärtan är färska men smärtan är vag, styrkan svag. Som vatten tunnlar ett år i taget. Begränsade brustna begär och drömmar beskylls för labilitet ty verklighet är vad? Styrka nu, som inte sinar, och en mandarin från framtiden. Den mening du söker är den mening jag skriver, bisatser hoppar runt i en häftig tango med hoppet. Hurdan är kärleken?
Att leva nu, inte sen. Lycka är ditt förnamn, lyckan är din sorg, sorgen din ensamhet och ensamheten, din varmaste vän. Fly från tanklösheten mot en inre insikt, en identitet, efterlängtad, borttappad. Återfunnen? Återstår att se.
Well, it's not the time to breakdown.
It's not the time to breakdown.
It's not the time to break up this love,
Keep it together now.
It's not the time to break.
Read it all, no need for separating here.
2 kommentarer:
Det här var ju allt ett underligt inlägg. Jag antar att det är mig du syftar på? Om så är, jag vet, du har rätt. Förändring.
Det blir natt och det blir dag; daggen vilar på mina frusna rosenblad.
"Solen måste först och främst vara en sol."
(Om det här inte var riktat till mig, så ignorera detta - det blir förändring ändå.)
Älskade, det fanns säkerligen rader som syftade till dig, men detta är tankar och tankar följer ej en bana, de är kaotiska, men främst var de riktade till mig själv, jag som talade till mitt inre eller mitt inre som talade till mig. En del är riktat till dig och det mesta till mig, något kanske till oss båda, även D omfattas.
Jag gillar dock att du verkar ha funnit en mening och hittade ordet förändring i min text ty det betyder att du gjort en egen tolkning av den och den kanske sa dig något jag inte alls förutspådde, vilket låter typiskt artistiskt och häftigt. Puss på dig min vän.
Skicka en kommentar