Tankens makt

Det var en förskräcklig dag idag, men nu tänkte jag redogöra för vad jag ser fram emot framöver.
Först och främst ser jag fram emot att vakna i morgon bitti, och gå upp och äta frukost. För tillfället har jag sömnsvårigheter och upplever att dagarna är mycket bättre än nätterna. På natten är ensamheten som störst och man kan inget göra åt den, ty alla sover och vill man göra något på egen hand stör man någon, alltså bli även uttråkningen som störst. Dessutom plågas man hela tiden av en typ av skuldkänslor för att man inte sover och därmed vänder på dygnet, inte minst då skolan snart börjar. Summa summarum, jag ser fram emot att vakna och ha natten överstökad. Vidare ser jag fram emot att gå till skolan på måndag. Förvisso är matte 8.30 med Hanspeter inte det roligaste, heller ej det faktum att jag sannolikt måste hålla mitt föredrag under den lektionen (ett föredrag jag inte förberett alls ännu), eller att detta skulle kunna vara betygsavgörande. Vidare kan mitt snitt dö på måndag morgon. Nå, nu redogör jag för de dåliga sakerna och inte de bra som var tanken. Haha. Men det blir skönt att äntligen få veta mattebetyget trots allt. Den stora positiva saken med måndag morgon är att jag får träffa min vän Louise för första gången på alldeles för länge - hon som nu är 18. Sen har vi forskningsprojekt i tre timmar. Jippie, inte. POSITIVT tänkande var det! Naturkunskap och biologi lär vi väl inte ens ha och svenskan ska flummas bort (är ni på?). Skönt är att komma tillbaka till en tillvaro med rutin (vem lurar jag? alla hatar rutin...). Det blir strukturerat och dagarna simmar inte bara iväg och dör ut. Jag har nedtecknat "Diem perdidi" bredvid alltför många datur detta lov (wikipedia är den obildades bästa vän). Otroligt, jag har skrivit en halv sida med positiva saker om en måndag. Jag fortsätter. Jag ser fram emot helgen (trots att vi inte alls verkar vara lediga på fredag Kajsa, kolla fronter/norra reals hemsida?). Den som ställer in fredagens filmkväll måste döden dö, sedan dramaten på lördag (eller hur C?). Helgen efter (nå, redan torsdag den 21) skidresa till Stöten. Förstår ni hur mycket förberedelse vi har kvar? Vi vet inte ens hur vi ska bo. Det är med andra ord precis som det ska när det gäller oss tre, eller hur? Derby är det den helgen också, vill ha revansch (kommer för övrigt, likt Miche, bojkotta AIK-LIF pga ockerpriser och tidsbrist, men jag sörjer). Det här är allt inom de närmaste två veckorna.

Glädjeämnen längre fram är till exempel hela släktfesten i Göteborg. Min farmor fyller 85, varpå nio personer (kusiner, morbrödrar, ingifta och farmors syskon) drar ner till Götet. Jag tycker om staden och jag gillar att bo på hotell (jag fick enkelrum), plus att det blir mycket god mat osv. Bäst är förstås att farmor betalar. Jag tycker om att ha en rik farmor.
Eventuellt blir det Barcelona runt påsk, vi åker i så fall för att Gunnel vill se Zlatan. Jag är kluven just vad gäller honom men de har ju en hel del andra häftiga spelare, om man säger så, så det blir säkert roligt. I bästa fall är det fint väder och jag kan bada och jag vet inte allt. Jag har aldrig varit i Spanien förut, vad jag vet. Hoppas på att detta blir av!
Sportlov, påsklov, ses fram emot. Kvalserien väntas med förhoppningsfull (nja) tillförsikt, skräckblandad fötjusning. Nej, allvarligt talat är det en lång jävla plåga. Men går vi upp vore glädjen obeskrivlig. Jag satt för övrigt och studerade Leksands interna poängliga från kvalserien 2005, dvs sist vi gick upp. Alla namn, alla minnen. Hedlund, Rosén, Kucharcik, Nemecek, de två senare skumma importer. Sånt Leksand alltid roade sig med. Och högst där i topp med 13 p, Michael Ryder! På samma poäng men färre mål Francis Buillon. Jag minns dem så väl, så väl. Och Hönan. Nej jävlar vilken säsong det var, lock outsäsongen. Vi ska hem, upp igen! Tagga!

Så har vi hela sommaren, och eventuell tågluff som skulle bli bäst någonsin. Därefter fyller jag 18. Wow, vad kul jag ska ha med mina föräldrar. Peter LeMarc 21/9 och hockeypremiär runt samma datum (jag ber att det inte krockar).

Hoppsan, jag glömde nämna OS. Jag är helt otroligt OS-taggad efter att ha sett OS-klassiker i SVT, från finalen i ishockey, Lillehammer -94. De visade halva sista perioden och hela straffläggningen. Kan inte släppa att minst fem dåvarande Leksingar spelade i den matchen, varav en i Kanada (Greg Parks v). Tror ni att Leksand någonsin mer kommer ha en kanadensisk landslagsforward i laget? Som spelar OS? Nej, knappast. Även om NHL inte hade uppehåll för OS på den tiden (eller hade de?). GO GO OS! Nu är jag så uppe i varv att jag aldrig kommer somna i natt heller. Otroligt smidigt.