Stort GRATTIS LOUISE 18 år!
Stort GRATTIS HARIS 18 år!
Är det inte sinnessjukt att vi blir myndiga redan? Var jag inte tolv igår?
Mars
Nya uppgifter om att jag är LEDIG nästa fredag glädjer mig mycket, men styrker förmodligen vissas (Christines) argument om att Norra är en något oseriös skola. Jag har sagt det förr och säger det igen: "Norra Real - Inga lektioner, bara ångest". En sanningsenlig slogan, enligt mig. I år hade jag dock snarare tänkt mig "- inga lektioner, ingen ångest", eller varför inte "inga lektioner, ingen skola alls". Nå, i mina drömmar som man säger. Men stundande termin kommer jag inte undan hur mycket jag än vill, och rationell som jag är tänker jag i stället för fiende se den som en vän (japp, det var en referens). Det tråkiga är att jag inte har någon riktigt rolig kurs den här terminen. Som filmkunskapen var, och som t.ex. religion och filosofi kan bli i trean (nu undrar ni varför jag går natur). I stället tycker jag vi ska se till att ALLA kursen blir roliga. Jag kan se vissa svårigheter med Kemi B, men om man ser det som ett dåligt skämt kanske det går? Får jag någon annan än Hanspeter i matte E löser det också väldigt mycket. För ROLIGT ska vara ett ledord (vad tog åt mig?)! Tankens makt. Jag har nästan fått mig själv att se fram emot detta. Bland annat längtar jag till på måndag. Och till nästa helg (TAGGA dramaten), och till helgen efter. Sen börjar det bli ljust på eftermiddagarna. Jag vill se schemat! Ber till gud (eller Åmis?) om ett bra schema. Tusan vilket dumt inlägg det här blev. Helt otroligt.
7/1-10
En flicka gick på en trottoar. Hennes andedräkt ångade, för luften var kall. Ögonen vittnade om något udda, det fanns ett liv i dem, men också en död. Till musik gick hon, i sin egen värld men inte ignorerandes sin omgivning. Om kärlek sjöng han, vars röst hon lyssnade till. Kärlek var hennes mening med livet, hennes kall. Det var vattnet som sköljde genom henne och släckte hennes törst, jorden hon beträdde och som gav henne föda, elden som brann i hennes hjärta och i hennes ögon och som värmde henne om nätterna. Det var också hennes luft, den luft hon andades, och det tänkte hon på när hon nu såg sin andedräkt bli till rök. Hon tänkte på sin älskade vän, och på luften, och så yttrade hon orden. Jag älskar dig, viskade hon och såg på medan orden förångades. Hon ville fånga röken, samla ihop den och stoppa den i en glasburk. Så kunde hon ge den till sin vän, och innebörden skulle för evigt bevaras däri. Hon sträckte ut handen och grep efter den, men blev stirrandes på sin tomma handflata. Då insåg hon hur flyktig kärleken är, hur lätt den går upp i rök.
Och lika flyktigt, är livet.
3 kommentarer:
Ja. Jag ville skriva ett referat, men insåg att det skulle försämra intrycket av orden, men inuti skall allting bevaras. Föga slutade heller stämman ringa; huvudets alla funderingar letade sig fram från det dunkla och nådde ljuset! Och det fanns fler ord att sägas när det var dags att gå; visst var det så?
Det kändes som första gången. Varför har vi förr klätt vackra ord i en smutsig mening!
Det var skälvande. Ej skall talet ebba ut?
Hum jag tycker faktiskt bara att Norra är oseriöst när man bara är ledig hipp som happ! Däremot i nivån på eleverna och kraven är den säkert i klass med StaR á la 06:orna...till skillnad från wendela hebbe, ptff... :P
K: Du fick svar på fb i stället ^^
C: Hahah Wendela Hebbe alltså, bitterheten personifierad ;) ja klart att det är oseriöst med all ledighet. Jag tycker det suger ibland, när man måste lära sig allt på egen hand. Det är inte univeritetet, aight.
Skicka en kommentar