Bara i morgon kvar. Sedan inget lov förrän vecka nio. Om vi bortser från fredagens enda lektion är det sju veckor av skola. Sju skolveckor. Det låter överkomligt. Jag är mycket nyfiken på det nya schemat ty jag tror det kan vara bättre än det förra. Inga mattelektioner. Jag hoppas att det inte innebär håltimmar. I så fall kan jag alltid repetera matte D, denna fantastiska kurs. Som jag fortfarane inte vet mitt betyg i. Lägg av nu Hanspeter, sluta hålla oss på halster, ge mig min dom. Dödsdom.
Här följer världens mest meningslösa stycke, men det är vad som rör sig i mitt huvud för tillfället. Hoppa gärna över det.
Jag spenderar en del tanketid med att reflektera över mina individuella val och hur jag ska få ihop 300 p MVG på lättaste sätt. Jag läser 550 om allt går som jag vill. Det skulle förenkla att få reda på betyget i filmkunskap, där jag blir mycket besviken om det inte är MVG, då jag anser min analys vara bra. Det är trots allt inte så ofta man anser sina egna skolarbeten vara bra (jag älskar hur det är verlkigen är ÄNNU meningslösare än mitt genomsnittliga inlägg). Så om vi förutsätter MVG i filmkunskap och franska steg 4 (det ska väldigt mycket till om jag missar franskan, eller hur?) är vi uppe i 150 p MVG redan där. Lägg på 50 p matte E, 50 p filosofi och 50 p körsång t ex. Då klarar jag mig helt utan de jobbiga kurserna. Inte för att underskatta matte E, men ändå. Annars har vi matte breddning 50 p, ska enligt ryktet vara lätt att få MVG om man gör läxorna ordentligt. Tyvärr är detta inte särskilt bara, kräver en massa tid men kan kanske vara värt för att gardera upp för körsången som är osäker. Jag vill ha höstterminens omdömen känner jag, då kan jag utvärdera mina chanser ordentligt. I bästa fall kan jag vara klar redan efter detta år och inte ens behöva bekymra mig om filosofin i trean. Om allt detta ändå skiter sig vill det till att plugga antingen i engelska C eller franska 5. Åtminstone franska är ett typiskt pluggämne, och behåller vi Eva-Stina borde det väl också gå med hårt jobb. Det går i princip inte att misslyckas men det är heller inte det som är problemet. Det jag egentligen vill är att kunna skippa breddningsmatten för det tar onöädigt mycket tid och energi. Tyvärr kan jag inte det ännu. Kanske om jag får MVG som omdöme i körsång. Vilket nog inte lär hända. Som ni märker har jag ett problem. På grund av min lathet, det lättaste vore såklart att göra sitt bästa i allting och lite till att det räcker. Vilket det nog skulle. Men varför jobba i onödan?
När min hjärna upptas av ovanstående profana funderingar förstår ni att något är annorlunda. Jag har tillfälligt tappat kontakten med mitt hjära och min själ. Det är som om hjärtat tagit semester, jag befinner mig på ytan av mig själv. Mitt djup är grumligt och för märvarande ogenomträngligt, jag kan inte ta mig dit. Jag står fast vid att man ska leva i kontakt med sitt inre i så stor utsträckning som möjligt, men denna paus är trots det efterlängtad och välkommen. Bekymren blir andra, smärtan ter sig avlägsen. Kalla det ett själens andrum. Tid för återhämtning.
Jag slösar tid genom detta, slösar därför att jag inte lever fullt ut. Men kanske, krävs det för att komma tillbaka och leva ytterligare intensivt senare, så att pausen i slutändan gagnar livet (lite som att vila en stund när man pluggar, kanske blir pluggandet mer effektivt när man börjar igen). Jag hoppas det. Nu tar jag vara på mitt andrum.
3 kommentarer:
Jag älskar hur vi formulerar oss exakt likadant, men att resultatet av dessa formuleringar är så olika.
Och fredagen den åttonde blev en mycket bra dag, skolstart till trots.
(skulle gärna skippa f dock, efter helgen, så att kommande dagar har chans att bli precis lika bra...)
Jag gillar i synnerhet det faktum att det här inlägget var två dagar gammalt och inte skrev efter vårt samtal. Fast jag anade att du inte läste ty du verkade inte alltför bekant med min fundering.
Fredagen den åttonde låter som ett udda parafras på fredagen den trettonde, men sannerligen, en givande dag.
Jag tänker inte slösa en enda dag på pamplemousse, så du vet. Aldrig i livet. Kommande dagar ska bli MINST likvärdiga.
Jag hade inte läst det, vilket jag mig så förundrad. Och särskilt förstummas jag av att vi på samma dag, helt oberoende av varandra, slående ändrar åsikt beträffande det Stora, och tar den andres forna plats, som om de skilda meningarna alltid måste vara representerade.
Tänk om varje dag vore fylld av detta; hur vidunderligt vore inte livet?
Det är ju så, att varje sekund i närheten av pm, är en förlorad sekund, varje dag en förlorad dag. Vidden av meningslöshet.
Skicka en kommentar