[Varning! Innehållet språklig dekadens, korrekturfel, upprepningar och allmänt ordbajs men även en del seriösare funderingar jag inte förmått formulera.]
Fredagen gick i kärlekens tecken. Ni kanske tycker att jag tjatar, men så var det. Det var en vacker dag, en härlig dag. Jag vaknade på gott humör, och det händer inte ofta. Jag skrattade och konverserade, redan innan jag gått ut genom dörren. Jag var känslig sedan, men det är en förutsättning för en kärleksfull dag och kanske även en bra dag. Missförstå mig inte, dagen var inte direkt intensiv eller riktad, bara allmän och jag kan se allmänna tendenser i mitt liv. Det har att göra med att hösten är kommen nu.
Här kommer regnet, här kommer hösten.
Här kommer lugnet.
När jag kom hem gick jag direkt ut igen, trotsandes regnet och kylan. Kände för att varva ner efter veckan, filosofera. Det var otroligt vackert kring sjön, så många färger och samtidigt gråare än grått. Kontraster har alltid fascinerat människan. Vid middagsbordet hade vi den nog djupaste diskussionen någonsin, där jag propagerade för kärlek igen. Jag sa att kärlek är det högsta för mig. Det högsta vad undrade Gunnel, förstod inte att det inte finns något ord som följer där. Ville ha mig att ge konkreta exempel, stoppa in substantiv. Det funkar inte så försökte jag klargöra. Hon sa att filosofi på min nivå kan man inte diskutera med någon eftersom ingen kan förstå vad man menar. Hon visste inte hur fel hon hade. Jag upplyste henne, om den kommentar jag fick på mitt hundrade inlägg här i bloggen. Att hon inte förstod mitt resonemang, betyder inte att ingen gör det och man kanske måste fungera på liknande vis för att förstå. Men det finns folk som förstår. Förstår så otroligt väl. Pappa log åt detta, tyckte att det var fint. Jag log tillbaka. Det är fint.
Vi hann även med att diskutera döden, Jesus/Judas-teorier samt kopplingar till Dumbledore/Snape och individen kontra kollektivet (Gunnels favoritämne... som gammal VPK-medlem). Därefter övergick kvällen i en jamsession eller så, med gitarrer och sång. Pappa har skattaf spotify... Jag snor hans konto för tillfället, så jag kan lyssna på Chasing Cars och The Reason. Ej att förglömma mycket fina Hero of War. Spotify äger måste jag säga, men skulle behöva ett eget konto. Hur som haver. Det var fint med all musik och jag älskar att sjunga. Särskilt när det låter helt okej, som det gjorde bitvis. Jag har en hemlig dröm, numer föga hemlig, om att stå på scen och sjunga inför hela skolan. Ensam, kanske med en gitarr i famn. Jag brukar fantisera om vilken låt jag skulle sjunga, vilka rader jag skulle betona och liknande. Temat kan ni nog alla gissa vid det här laget.
När vi gick hem från skolan idag blev jag lycklig. Och jag vet hur bra allt kommer bli. Det känns som om vi alla möter hösten med en optimistisk tillförsikt. Jag har aldrig haft mindre höstångest än i år, och jag trivs i skolan. Skidresan kommer bli awesome. För att inte tala om P100, jag är obeskrivligt taggad. Jag kom fram till att ordet som bäst beskriver min sinnesstämning för tillfället är tillfreds. Absolut inte tillfredställd (vilken klingar ganska konstigt för övrigt), men tillfreds med livet. Liksom lugn. Jag är rädd att det är lugnet före stormen. Livet gynnar inte denna typ av behagliga känslor utan baksidor... Men tillsvidare, till baksllaget kommer, är jag tillfreds.
Jag har även hunnit med att fundera över skillnaden mellan kärlek och vänskap. Det var ett dumt TV-program jag såg, men världens gulligaste bögpar som hade problem, och den ena bögen sa något i stil med att det är oerhört svårt att hitta den där personen, som kompletterar än. Eller i mer korrekt översättning fulländar en, kanske. Jag fastnade för det där.
En kärlekspartner (finns det ett finare ord för detta?) bör alltså vara den andra halvan, den saknade pusselbiten. En vän är kanske snarare en annan version av samma halva, som man själv representerar? Jag ser en lite fånig bild av ett hjärta framför mig, delat i två delar men klassiska hack i. Så att de två halvorna passar ihop. Uppgiften är såklart att hitta den andra halvan för att få ett helt hjärta, men man kan ha stor hjälp av andra personer som är samma halva. Då kan man leta tillsammans. Detta låter ganska självklart men var för mig en ny insikt. Jag tror att det kan ha bidragit till lugnet jag känner.
Jag siktar på att slakta hoppet
Det blir inte första gången
Tidigare har det visat sig ofördelaktigt
Och lett till bedrövelse
Måhända så blir fallet även denna gång, men
Jag är starkare nu
Insikt är viktigare än välmående.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar