Kära bloggläsare, ni tusentals. Vi har ett bloggrelaterat problem. Jag, författaren, har för tillfället inga åsikter att förfäkta! Inga djupsinniga visdomsord att delgiva! Inga extravaganta skeenden att skildra! Ack, hemska öde. Således får jag nedlåta mig till att omskriva min vardag sedan föregående händelseuppdatering.
Omåttligt tidsödande att leta efter avancerade ord, och mer än lovligt pompöst och egocentriskt. Nåväl. Vad har så inträffat? Jag var förare av en golfbil under torsdagen; min far, hans vän samt min morbror spelade golf i Örbyhus och jag körde bilen. Roligt men en aning långrandigt och jag önskar mig grönt kort så även jag kan spela och ej enbart köra bilen. Företagets laglighet kan omdiskuteras... Fredagen förflöt utan min insikt om dess förbigång (det här går inte i dag, fy fan vad fult allt låter) och mellan lördag och skrivande stund har jag befunnit mig på Väddö med omnejd, i Stockholms skärgård. Det var väldigt vackert och härligt på alla vis, ytterligare detaljer kan fås genom frågor då jag vill främja tvåvägskommunikation. Christine kanske minns en diskussion om hur bloggande eliminerade samtalsämnen, som en gång fördes. Hur som haver är jag nu åter hemkommen och blickar ut över framtidens okända hav, vilket som substitut till Östersjön ter sig ganska illa för tillfället. Den alldeles närmsta framtiden verkar bjuda på en del glädje, så som min födelsedagspicknick med folk jag inte sett på länge och en inplanerad klickträff. Dock lurar mörka moln borta vid horisonten, jag tror ni vet vad jag talar om. Det beryktade, ökända, fruktade... SKOLSTARTEN. Det är bara omkring en vecka kvar på detta lugna lov. Men det blir nog bra. Min (visserligen tvivelfyllda) övertygelse är att allt är en inställningsfråga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar