Följetong?

Christine undrade som en kommentar på föregående inlägg varför man alltid träffar folk man känner när man är som fulast. Dessutom kände jag på mig att Christine skulle ha lite kul åt det inlägget, det glädjer mig!
Nåväl, med anledning av detta måste jag beskriva även söndagens händelser. Jag skulle gå på promenad. Shortsen var inte bara fula, utan även lite för små vilket jag kanske nämnde så den här gången fick de stanna hemma och i stället tog jag en kjol. För att ändå kunna ta med mobilen gjrode jag en fiffig anordning med en solglasögonfodral, men det hör inte alls hit. T-shirt hade jag inte heller utan ett sportlinne som man inte ska ha BH under. Det gör mig ännu plattare än vanligt, men jag råkar veta att Abbe befinner sig i Småland = på behörigt avstånd och tänkte att det må så vara. En ful håruppsättning hade jag ocksåför att det är skönare att gå med. Så traskade jag i väg, och innan jag ens hunnit fram till sjön ser jag ett bekant platinablonthårsvall, och jo se där, det är Moa från min gamla parallellklass samt hennes pojkvän Viktor på en bänk. I min vidrigaa utstyrsel samt en aning andfådd får jag så konversera med dessa avlägset bekanta. Ganska komiskt är dessutom att jag väldigt ofta ser Viktor vid Stora Mossen efter som han bor här i närheten, men då har jag inte hälsat för han har ju inte haft en aning om vem jag är. Jag undrar hur det blir nästa gångvi ser varandra där? Nåväl, jag flydde i alla fall inte den här gången, hade heller ingen möjlighet till det, men ändå...
Jag måste få tillägga, i förtydligande syfte, att jag i vanliga fall inte skulle ha haft någonting emot att slumpträffa vare sig Moa och Viktor eller Abbe. Men givetvis sker detta just när jag är som fulast. Jag kan inte svara på Christines fråga med detta, utan enbart understryka dess relevans.