I Feel So Much Stronger Now

Mamma ångrade sig om huset. Det blev alltså inget hus.
Sist jag skrev var i måndags, eller hur. Jag har en känsla av, att en del har hänt sedan dess. Heja Robin Söderling! För vi såg på tennis i tisdags. Och i onsdags sedan, var det klasspicknick som blev mer lyckad än jag väntat mig och efteråt blev också mer lyckat än jag väntat mig trots bortfall. Det blev annorlunda på grund av bortfall kan jag till och med säga, utan att lägga in någon värdering, det hade säkert blivit lyckat även utan bortfallet. Det är svårt att gardera sig mot vissas konspirationsteorier känner jag.
Jag vet inte vad jag ska skriva om den natten. Jag älskar dig.

Torsdagen var vi lediga på, jag fikade med Fanny och Sofia och det var ju trevligt. Så kom fredagen, den vi längtat efter. Tio började vår avslutning, jag var där en kvart tidigt men träffade direkt Louise som också var tidig och som för övrigt var väldigt fint klädd! Jag diggade både tröja, väst och halsband och resten med såklart. Men det kändes bra hur som helst, jag blir aldrig riktigt trygg i skolan om varken Louise eller Kajsa är i närheten. Orkar inte prata om alla uppträdanden, men Theresa var grym som vanligt trots att texten blev fel på ett par ställen i The Winner Takes It All... Den var en hemsk smörsångare som sjöng en låt han själv skrivit. Jag var äcklad länge, till jag började tolka in texten ändå och i stället blev rörd. Helt otroligt, men det var väl en fin, om än patetisk, text.

Betygen var som förväntade men mitt omdöme i idrott överraskade mig då det var höjt från G till VG! Mycket glädjande, främst för att det innebär att läraren förmodligen noterat min attitydförändring. Jag måste tacka Kajsa för den höjningen, utan dig hade den inte varit möjlig. Nåja, nu är det ju ett år kvar innan vi får betyg i idrott så det vill till att tagga ännu hårdare nästa år, man kan inte tro att det är klart nu.

Jag säger att omdömeshöjningen inte varit möjlig utan Kajsa, jag tror att vi alla vet att året över huvud taget inte varit möjligt för mig utan Kajsa. Jag vet inte om ni är några fan av publika hyllningar men jag tänkte tacka dem jag vet läser min blogg nu.

Tack Louise för det här året. Hoppas att de kommande två bjuder på minst lika många givande utläggningar och diskussioner, lite färre ångest- och panikskratt kanske, men samma samförstånd. Vi satsar på att hålla vår framförhållningspakt tycker jag. Jag hoppas att du fortsätter att vara ljudet i mitt liv.

Tack Kajsa. Ord behövs inte. Du förblir ljuset i mitt liv.

Tack Haris, för att du gör vardagen lite roligare och bjuder på många skratt, likväl skeptiska miner som oftast ebbar ut i ett skratt. Förtsätt att köra ditt eget race.

Tack Christine också, för att du varit ett viktigt stöd utanför skolan och en objektiv part, och för att du alltid finns där och för att du helt enkelt är jävligt bra!

Det här blev patetiskt, kanske någon tycker. Vet ni vad, det ger jag fan i. Klockan är dessutom snart två på natten och då får man vara patetisk, patetisk är bra när det är synonymt med känslosam.
Senare på fredagen var jag på Christines student! Det var jättetrevligt, mycket god mat (fantastisk tårta) och trevligt sällskap. Tyvärr var det lite kallt och sådär men det var inte så farligt. Helt otroligt hur fort tiden går. När vi började prata hade du ännu inte fyllt 14. Jag var 12. Nu är du 18 och jag snart 17, vilket ger oss drygt fyra år av bekantskap. Tänk att du ännu inte fått dina första betyg då, och att du nu fått dina sista. Det var jävligt coolt att se en lista med kurser, säkert uppemot 35 stycken eller?, och så "MVG" efter allihopa! Grattis till det och även till stipendium i svenska och ekonomi. Som sagt, bäst i årskursen på svenska är inte dåligt. Mycket glad över att vi inte har ett sådant stipendium, det hade garanterat skapat osämja. Ekonomi är heller inte dåligt såklart. Grattis också till din nyvunna frihet (frihet=juridik på SU, tjena)!

Väl hemma nu känner jag någon underlig melankoli blandad med undertryckt glädje över faktumet att det är sommarlov. Mest är jag nog trött, för att inte säga utmattad. Själsligt dränerad!

I'm not ever alone
You're not ever alone