"Man bor mitt i staden men har aldrig vart så ensam"
Alla vet att jag inte har något bätte för mig, så jag kan lika gärna blogga. Nu tänkte jag köpa en laptop snarast möjligt! Förhoppningsvis redan i morgon. Jag kan ingenting om datorer så jag tar väl någon halvbillig och hoppas på det bästa. Sedan när jag har den ska jag skriva 24/7, då blir jag glad och har äntligen något att göra. Idag fick min frustration konsekvenser at en sådan grad att jag var hos mamma och hämtade hit matteboken. Så lång som till att öppna den kom jag dock inte (men vänta bara). Jag var inte i stan bara för att plocka upp denna skolbok, utan jag var på en föreläsning/utbildning om hur man lägger upp ett projekt. Det är nämligen så att jag är med i en projektgrupp som ska utforma en kurs för NV-ettor i höst! Det hela verkar mycket roligt, och föreläsning livade upp mig eftersom den påminde om skolan och jag fick använda min i övrigt mycket understimulerade gärna. HJÄRNA! Ja, ni ser ju själva. Bara det att räcka upp handen för att ställa en fråga gav mig en kick. Jag betvivlar att jag är normal. Angående min stackars hjärna kan jag väl precisera mig, den är mätt på djupa och filosofiska tankar, men hungrar likt aldrig förr efter okomplexa, logiska resonemang och en rationalitet. Blir det måhända matte D i natt? Jag har sovit i soffan mellan sju och tio och lär med andra ord inte somna än på ett bra tag.
Nu ska vi se vad jag hittade när jag tänkte strukturera i min alster-mapp! Jag känner mig duktig, har kategoriserat allt och skrivit in datum samt ämnen. Jag hatar för övrigt facebook-chatten... Från den 8 mars (förvånande) 2009 har vi följande.
Tove
hahahah jag har flummat ur
11:57pmKajsa
bara av att se längden av ditt svar får mig att inse det xD låt mig läsa ^^
11:58pmKajsa
okej, du har flummat ur, men det är fortfarande jävligt intressant
och vad är det för idé?
Idag12:00amTove
är det jävligt intressant? trodde att enbart historialäraren var intresserad av mitt ordbajs ;D
12:01amKajsa
det kanske är det som är grejen, att väva in snarlika oväsentligheter i extravaganta ord, ja, då får de en mening
12:02amTove
nu överskred du min läsförståelse, gratulerar!
12:03amTove
kan man få en översättning?
12:04amKajsa
hahaaha, jag lyckades, det var min mening
12:04amTove
du ser, då får det en mening som du skrev
12:04amKajsa
det låter bra/vettigt fast det egentligen inte har någon som helst betydelse!
12:05amTove
mina damer och herrar - kvinnan som definierade ordbajs
För övrigt har jag skrivit en låttext idag, är det inte en aning sorgligt att sjag skrev bättre låttexter för två-tre år sedan? Nåja, den var inte vedervärdig, bara en aning patetisk. Jag märker att jag är tillbaka i en förnumstig och ointressant skrivanda men sådan var väl dagens sinnesstämning. Är det inte lustigt hur man alltid är som mest taggad på skola när man inte har skola? På att plugga, när inget plugga behövs? För övrigt är musik det bästa som finns.
Jag behöver verkligen bryta ihop snart. Det känns som att det var mycket längesedan jag faktiskt grät, det brukar vara så, jag samlar ihop till allt brister och då kan jag gråta i flera timmar. Jag tror att jag är nära nu, men det kan vara svårt att veta. Om inte annat får jag väl PMS snart och bryter ihop av den anledningen. Men jag behöver gråta ut. För ni vet, hur ska jag kunna resa mig, om jag fortfarande står upp? Man jag tycka att jag borde kunna räta på mig, men det kan jag inte, för jag har en börda på mina axlar. All denna uppdämda sorgsenhet vilar där. Om jag faller, då ramlar bördan av. Alltså måste jag falla först, för att sedan kunna gå rakryggad igen. På det viset fortgår det, jag faller, jag reser mig, jag faller, jag reser mig. Det får vara så. Men jag har verkligen behov att ett fall nu.
Dessutom har jag behov av ett svar på min fråga, så kanske jag kan släppa det sen, det är bara det att frågan kvarstår outtalad eftersom så mycket kan gå förlorat om jag ställer den. Hur ska jag få ett svar, utan att behöva fråga? Går det? Hjälp mig.
(Följande är riktat till dig som läser detta, oavsett vad du heter.)
Närhelst du har tråkigt kan du väl ringa mig
Jag säger inte att det blir mindre tråkigt, men vi kan ha tråkigt tillsammans
Och närhelst du känner dig ensam kan du väl ringa mig
För som det heter, tillsammans är man mindre ensam.
Jag kan sluta med något som Christine skrev till mig en gång, haha.
"Vi måste va försiktiga med prilum
ge honom fingret o han tar båda händerna"
1 kommentar:
"På det man mistat sätter man ju pris,
det man var van vid blir ett paradis."
För övrigt var det upplyftande att läsa en del av den där episka konversationen ännu en gång :D.
Skicka en kommentar