Jag vill skrika, bara skrika ut mot världen. Skrika åt regnet och skrika åt dimman. Kanske skrika inåt, in i mig själv men egentligen vill jag skrika ut ur mig själv denna känsla. Varför. Skrika åt dig. Varför.
Vi var och campade igår, sex personer ifrån klassen. Det var mycket trevligt på alla sätt och vis och kanske ungefär det första som hände detta lov alls (om man inte räknar Christines student). Tyvärr började det regna när vi skulle åka hem och bussen kom aldrig, vilket resulterade i att vi satt i regnet i 45 minuter och väntade på bussen. Dyngsyra blev vi, korkade nog att inte nyttja kuren på andra sidan vägen förrän alldeles på slutet. Men väl hemma igen är detta enbart roligt. Nu fryser jag inte mer och är inte blöt heller, däremot fortfarande trött. Det blev inte mycket sömn i natt, av diverse anledningar. Jag hoppas på att jag slipper bli förkyld som konsekvens.
Var. Vad. Hur. När. Varför?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar