Det här blir det sista blogginlägget innan jag reser bort. Jag räknar med att ha internet från omkring den 24/7 då jag är i Leksand, dit är det alltså 24 dagar. Ja, hejdå helt enkelt.
Massa folk och en jättetrevlig picknick min sista kväll i Stockholm, kunde väl knappt ha slutat bättre. Vi sprang på Ullman på fleminggatan kvart i tolv vilket ju var lite otippat. Kommer att sakna honom känner jag, just för att han kanske inte kommer tillbaka sen. Jag kanske aldrig mer ser honom i hela mitt liv. Men jag tycker att alla måste komma på min födelsedag och helst dra med sig folk som inte skulle ha kommit annars, och så får vi höras när jag kommer hem. Jag räknar med den 28/7 eller där omkring. Ring inte, det blir så dyrt, messa gärna men jag lovar inte att svara. jag är livrädd att jag inte har tillräckligt med böcker med mig! Men det borde finnas papper att köpa så får jag väl skriva i stället. Om jag nu inte tar med datorn... men jag tror inte jag orkar.
Mitt mål är att komma hem relativt nyklippt (var och klippte mig under på måndagsmorgonen), mer vältränad än jag någonsin varit (det är ett realistiskt mål eftersom det inte säger någonting, hehe) och gärna jävligt solbränd. Lycklig vore ju inte heller helt fel. Avkopplad. Redo. Inför skolstarten inte minst, puh, jag har redan halv ångest.
Jag har sjukt mycket kvar att göra innan jag åker, fortfarande! Till exempel har jag inte börjat packa, och det är bara omkring 15 timmar kvar till vi ska åka. Mammas hår ska färgas, klippas, jag ska köpa skor, böcker ska inhandlas, liksom några träningsband mamma ville ha, liksom halsband till katterna och jag borde såklart sova i natt också. Dessutom behöver jag duscha. Fullt rimligt, eller hur?
Till en särskild person vill jag svara, att stirra på, så ser du mig, och då vet du, att du aldrig är ensam.
tisdag, juni 30, 2009
söndag, juni 28, 2009
Augusti i det höga gräset
2 590 000 sekunder, eller ca 1 promille av livet.
Vem vet om det är mycket eller lite, men tänk hur fort sekunderna tickar. Tänk hur fort livet tickar.
Jag håller på och lägger över musik på datorn som jag kan ha i Frankrike, låttitlarna är mycket lovande. Hittills har jag bland annat "Kärlek i tystnadens tid", "Ett sätt att älska, tusen sätt att gå" (det ska jag praktisera), "Gå ingenstans utan mig", "Mellan månen och mitt fönster", "Sömnlösas måne", "Skott från blå linjen" (!!!), "Ända till September", "Ge henne tid", och "Vad är du rädd för?". Ej att förglömma är löftet, "Augusti i det höga gräset". Det låter så mysigt med en massa ny, lugn och fin musik som det kommer att ta lång tid att lära sig alla texterna till. Nu har jag att göra, liksom. Åtta album har jag tankat in, varav ett är en dubbel-CD! Och ja, allt är samma artist, hehe. Planerar att ta med minst tre romaner av Pär lagerkvist också, kanske matteboken? Ska jag ta med den? Jag kan inte bestämma mig. Robinson Crusoe åker såklart med, får se om den någonsin blir klar, haha, och så planerar jag att följa Christines goda HP-exempel och köpa PS på franska! Språkligt tycker jag det ska bli jättekul att resa till Frankrike. Få praktisera sina kunskaper lite (vänta nu... vilka kunskaper?). Jag är en aning stressad, jag tycker att jag har väldigt mycket kvar att göra föra avresan. Men det löser sig nog. Fan frågan är om jag måste ta med matchtröjan om jag ska till Leksand direkt efteråt. Det är ju lite kul, kan se semesterbilderna framför mig! "Och här har vi Tove i matchtröja framför kastrup... och här är Tove på flyget, i matchtröja... ja, det där är Tove i matchtröja framför Eiffeltornet... coh på stranden, i matchtröja... och på impressionistmusset, i bakgrunden ser vi Monets näckrosor och i förgrunden Tove, i matchtröja". Haha det vore ju underbart!
Vem vet om det är mycket eller lite, men tänk hur fort sekunderna tickar. Tänk hur fort livet tickar.
Jag håller på och lägger över musik på datorn som jag kan ha i Frankrike, låttitlarna är mycket lovande. Hittills har jag bland annat "Kärlek i tystnadens tid", "Ett sätt att älska, tusen sätt att gå" (det ska jag praktisera), "Gå ingenstans utan mig", "Mellan månen och mitt fönster", "Sömnlösas måne", "Skott från blå linjen" (!!!), "Ända till September", "Ge henne tid", och "Vad är du rädd för?". Ej att förglömma är löftet, "Augusti i det höga gräset". Det låter så mysigt med en massa ny, lugn och fin musik som det kommer att ta lång tid att lära sig alla texterna till. Nu har jag att göra, liksom. Åtta album har jag tankat in, varav ett är en dubbel-CD! Och ja, allt är samma artist, hehe. Planerar att ta med minst tre romaner av Pär lagerkvist också, kanske matteboken? Ska jag ta med den? Jag kan inte bestämma mig. Robinson Crusoe åker såklart med, får se om den någonsin blir klar, haha, och så planerar jag att följa Christines goda HP-exempel och köpa PS på franska! Språkligt tycker jag det ska bli jättekul att resa till Frankrike. Få praktisera sina kunskaper lite (vänta nu... vilka kunskaper?). Jag är en aning stressad, jag tycker att jag har väldigt mycket kvar att göra föra avresan. Men det löser sig nog. Fan frågan är om jag måste ta med matchtröjan om jag ska till Leksand direkt efteråt. Det är ju lite kul, kan se semesterbilderna framför mig! "Och här har vi Tove i matchtröja framför kastrup... och här är Tove på flyget, i matchtröja... ja, det där är Tove i matchtröja framför Eiffeltornet... coh på stranden, i matchtröja... och på impressionistmusset, i bakgrunden ser vi Monets näckrosor och i förgrunden Tove, i matchtröja". Haha det vore ju underbart!
fredag, juni 26, 2009
Initiativrikedom
Lyckan har funnits här de senaste dagarna. Kursen i improvisationsteater som jag går med Louise är jätteintressant, man lär sig oerhört mycket och när vi slutar klockan fyra är alla lika slut som dagen. Helt utmattade, men ändå med ny livsenergi. En hel del kommer jag att ha användning för i min vardag känner jag, och det är roligt. Tyvärr är det sista dagen i morgon, jag kommer sakna folk, inte minst ledaren som är grym. Och jag kommer sakna att få jobba så mycket med min kreativa sida på ett expressionistiskt sätt. Skrivandet är lite mer impressionistiskt kanske? Jag är ingen expert på området. Vidare har det varit jättekul att umgås intensivt med Louise igen och vi har åtesynkat våra frekvenser så att allt bara funkar. Det är lite extra kul att spela med Louise på scen just för att vi vet var vi har varandra och tänker lite i samma banor, dessutom är hon otroligt duktig, vilket jag ju redan visste, men det är ändå kul att se och uppleva! Puss till dig Louise.
Lyckan jag nämnde beror nog delvis på detta med kursen och umgänget, men också på vädret och en bekymmerslöshet som mliksom kommer när det inte riktigt spelar någon roll vad man gör. På eftermiddagen kan jag göra lite vad som helst, jag har tid att fördriva utan att jag blir rastlös, eftersom jag redan gjort något. Ett inre lugn och en viss tillfredställelse bidrar även det. Morgnarna är bäst. När man kommer ut ur lägenheten och känner solen i ansiktet, vet att man har något att gå till och en dag full av möjligheter. Onsdagens morgon var absolut bäst.
Lustigt att jag gillar morgnarna trots att de är tidiga, har gått upp åtta, och jag sover i snitt knappt sex timmar per natt. Det är som skolan, ingen sömn, ingen mat och fullt med människor. Men med ett helt annat fokus. Man skulle gått estet kanske? Jag har inte saknat matteboken en sekund, och gör jag det finns den ju här. Om jag nu trivs så bra med detta är det ju tråkigt att det snart är över. Dock tror jag inte att det blir alltför hemskt, jag åker redan på tisdag och det är en del som ska bli klart innan dess så jag borde kunna hålla mig måttligt sysselsatt åtminstone. Ni får för övrigt ursäkta att jag skriver så dåligt idag, jag tror att jag är otålig på att gå och lägga mig. Detta får nog bli allt för nu. I morgon ska jag ha kul som fan och sen får vi se vad som händer!
Lyckan jag nämnde beror nog delvis på detta med kursen och umgänget, men också på vädret och en bekymmerslöshet som mliksom kommer när det inte riktigt spelar någon roll vad man gör. På eftermiddagen kan jag göra lite vad som helst, jag har tid att fördriva utan att jag blir rastlös, eftersom jag redan gjort något. Ett inre lugn och en viss tillfredställelse bidrar även det. Morgnarna är bäst. När man kommer ut ur lägenheten och känner solen i ansiktet, vet att man har något att gå till och en dag full av möjligheter. Onsdagens morgon var absolut bäst.
Lustigt att jag gillar morgnarna trots att de är tidiga, har gått upp åtta, och jag sover i snitt knappt sex timmar per natt. Det är som skolan, ingen sömn, ingen mat och fullt med människor. Men med ett helt annat fokus. Man skulle gått estet kanske? Jag har inte saknat matteboken en sekund, och gör jag det finns den ju här. Om jag nu trivs så bra med detta är det ju tråkigt att det snart är över. Dock tror jag inte att det blir alltför hemskt, jag åker redan på tisdag och det är en del som ska bli klart innan dess så jag borde kunna hålla mig måttligt sysselsatt åtminstone. Ni får för övrigt ursäkta att jag skriver så dåligt idag, jag tror att jag är otålig på att gå och lägga mig. Detta får nog bli allt för nu. I morgon ska jag ha kul som fan och sen får vi se vad som händer!
söndag, juni 21, 2009
Lyft mitt liv till skyarna
I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut. Jag drömde om en outsäglig skönhet, och en lycka bortom förstånd. Det jag vill ska hända hände, min önskning gick i uppfyllelse och så lycklig har jag aldrig känt mig i vaket tillstånd, som jag gjorde i drömmen i natt. Det var en relativt realistisk dröm, inga övernaturliga inslag eller så. Även om realistisk må vara en överdrift. Tänk, oh tänk om den kunde bli verklighet. När jag insåg att jag var påväg att vakna och slogs av insikten, att detta kanske bara är en dröm, spred sig paniken snabbt genom hela min kropp. Det vill säga, Tove i drömmen fick panik och försökte klamra sig kvar i denna underbara tillvaro. Givetvis gick det inte, ju mer jag stretade emot desto vaknare blev jag. Jag låg länge kvar i sängen och repeterade skeendena i mitt huvud, tänkte tillbaka på den fantastiska känslan, försökte återkalla den. Men en dröm man vaknat ur är för evigt förlorad. Tänk, tänk om den kunde bli verklighet. Det är allt jag vill.
lördag, juni 20, 2009
Här finns blott mörker
Jag har tänkt.
Det är visserligen ingen ovanlig företeelse, då jag tänker mest hela tiden. "Cogito, ego sum" som vi säger, vi bildade. Egentligen är det bara roligt att tänka när man kommer fram till något, vilket man oftast inte gör. Och ibland tänker jag mer bakåt än framåt, men det är okej, det får vara så. Oavsett hur tänkandet går för övrigt för närvarande, har jag insett en sak. Min blogg omfattas inte av de karaktärsövergripande projekt och experiment jag genomför. Sådant som inte ska komma fram slipper ändå ut här (se bara på det här inläggets rubrik, vilken är ett svar till viss del). Jag borde ägna mig mer åt privat skrivande, och mindre åt ett publikt sådant av denna typ. Annars kommer vissa krockar att uppstå, och jag riskerar att uppfattas som falsk. Jag är inte falsk, blott komplex, likt alla människor.
"We've all got both light and dark inside us. What matters is the part we choose to act on. That's who we really are." Som Sirius Black säger.
Första steget på en lösning borde att vara att identifiera problemet. Alltså är jag nu ett steg närmre. Vad är nästa steg? Det lättaste vore givetvis att lägga ner bloggen, men jag nöjer mig kanske med att börja censurera den grovt. Skillnaden är nog marginell, men ja. Vi får se.
Det är visserligen ingen ovanlig företeelse, då jag tänker mest hela tiden. "Cogito, ego sum" som vi säger, vi bildade. Egentligen är det bara roligt att tänka när man kommer fram till något, vilket man oftast inte gör. Och ibland tänker jag mer bakåt än framåt, men det är okej, det får vara så. Oavsett hur tänkandet går för övrigt för närvarande, har jag insett en sak. Min blogg omfattas inte av de karaktärsövergripande projekt och experiment jag genomför. Sådant som inte ska komma fram slipper ändå ut här (se bara på det här inläggets rubrik, vilken är ett svar till viss del). Jag borde ägna mig mer åt privat skrivande, och mindre åt ett publikt sådant av denna typ. Annars kommer vissa krockar att uppstå, och jag riskerar att uppfattas som falsk. Jag är inte falsk, blott komplex, likt alla människor.
"We've all got both light and dark inside us. What matters is the part we choose to act on. That's who we really are." Som Sirius Black säger.
Första steget på en lösning borde att vara att identifiera problemet. Alltså är jag nu ett steg närmre. Vad är nästa steg? Det lättaste vore givetvis att lägga ner bloggen, men jag nöjer mig kanske med att börja censurera den grovt. Skillnaden är nog marginell, men ja. Vi får se.
torsdag, juni 18, 2009
Here comes the rain
Var på rangen igår, uttrycket två steg framåt och ett steg bakåt har aldrig förut varit så tydligt för mig. Det gick helt enkelt uruselt, med med träfyra var väl nåra slag okej men järnklubborna ville jag bara bryta sönder. Chippandet och puttandet var dock i nivå med vad det brukar, vilket vill säga typ dåligt men inte enbart katastrof.
Med gästerna hade vi trevligt som alltid. Idag har jag bakat morotskaka. Detta är ett desperat försök att få mitt liv att låta lite mindre tragiskt, och det är otroligt genomskinligt. Jag vet.
Är hos mamma nu och vi har tydligen inget trådlöst nätverk längre, så kan inte använda min laptop, buhuu. Drygt!
Vidare förföljer den här frågan mig dag som natt. För allvarligt talat. Hur många svar kan det finnas? Men om svaret är detsamma, varför ser då livet ut som det gör? Om det är möjligt, svara på frågan utan att jag formulerar den.
Förutom att det här bloggen blir mer och mer ointressant blir det mer och mer intern. Jag är lyckad.
Here comes the rain again
Falling from the stars
Drenched in my pain again
Becoming who we are
As my memory rests
But never forgets what I lost
Wake me up when September ends
Lyckad eller inte, lycklig är jag väl i alla fall. Det är ju superroligt att det kommer att regna ytterligare en midsommar! Och jag menar, varje dag medför hundratals nya möjligheter. Ingen dag är den andra lik. Och kärleken som kastar sitt rosa skimmer över varje stund, varje ögonblick likt en fjärils insvepande vingar. Så vackert allt blir genom detta skimmer. Inte alls mörkt, ensligt och förtärande.
Vidare är det bästa jag vet när man försöker vara trevlig och möts av förebråelser och ren idioti! Då har man en möjlighet att förändra något... eller inte. Inget förändras, någonsin. Grattis till att ytterligare ha sänkt mitt humör en smula, och till att vara otroligt tröttsam. Oavsett vad din avsikt var.
Regnet som faller
Är nånting vi kan förstå
Tungt, som en människas längtan
Utan mål, men det faller ändå
Med gästerna hade vi trevligt som alltid. Idag har jag bakat morotskaka. Detta är ett desperat försök att få mitt liv att låta lite mindre tragiskt, och det är otroligt genomskinligt. Jag vet.
Är hos mamma nu och vi har tydligen inget trådlöst nätverk längre, så kan inte använda min laptop, buhuu. Drygt!
Vidare förföljer den här frågan mig dag som natt. För allvarligt talat. Hur många svar kan det finnas? Men om svaret är detsamma, varför ser då livet ut som det gör? Om det är möjligt, svara på frågan utan att jag formulerar den.
Förutom att det här bloggen blir mer och mer ointressant blir det mer och mer intern. Jag är lyckad.
Here comes the rain again
Falling from the stars
Drenched in my pain again
Becoming who we are
As my memory rests
But never forgets what I lost
Wake me up when September ends
Lyckad eller inte, lycklig är jag väl i alla fall. Det är ju superroligt att det kommer att regna ytterligare en midsommar! Och jag menar, varje dag medför hundratals nya möjligheter. Ingen dag är den andra lik. Och kärleken som kastar sitt rosa skimmer över varje stund, varje ögonblick likt en fjärils insvepande vingar. Så vackert allt blir genom detta skimmer. Inte alls mörkt, ensligt och förtärande.
Vidare är det bästa jag vet när man försöker vara trevlig och möts av förebråelser och ren idioti! Då har man en möjlighet att förändra något... eller inte. Inget förändras, någonsin. Grattis till att ytterligare ha sänkt mitt humör en smula, och till att vara otroligt tröttsam. Oavsett vad din avsikt var.
Regnet som faller
Är nånting vi kan förstå
Tungt, som en människas längtan
Utan mål, men det faller ändå
tisdag, juni 16, 2009
Here comes the sun
Det var sol idag. Jag är lite kluven till vad jag tycker om det faktumet, eftersom jag tidigare kunde skylla denna misströstan och melankoli på vädret, vilket jag alltså inte längre kan. Jag mår visserligen inte dåligt, att kalla det melankoli är en överdrift men en underton av hopplöshet genomsyrar varje minut. Det var egentligen en helt okej dag idag. Jag har köpt en bärbar dator, och från den bloggar jag nu, så uppenbarligen fungerar den fint. Lite dyrare än vad jag tänkt kanske, men förhoppningsvis bättre prestanda. Detta innebär dessutom att jag kan lägga mig i sängen och skriva hela natten. Det ser jag mycket fram emot. Föregående natt var jag hänvisad till matteboken, vilket inte heller var fy skam. Jag har fördjupat mig och verkligen erhållit en djupare föståelse för areasatsen, har c-uppgifterna kvar på den sidan och sedan är jag framme vid sinussatsen. Jag har ännu närmare tio sidor kvar till att vara ikapp det som vi faktiskt gjorde under terminen, men ni vet hur det är, man lallar bort lektionerna. Vilken fantastisk flow man får på det här tangentbordet! Det går väldigt fort att skriva. Glad Tove, mindre glada bloggbesökare...
I morgon kommer Malou, Linnea och Vidar på middag, vilket nog blir mycket trevligt. Vi har alltid roligt med dem (de är alltså familjevänner).
Här har jag censurerat en väldig massa text, inlägget var en a4 ett tag. Gläds åt min självinsikt gott folk! Ha det bra, peace out.
I morgon kommer Malou, Linnea och Vidar på middag, vilket nog blir mycket trevligt. Vi har alltid roligt med dem (de är alltså familjevänner).
Här har jag censurerat en väldig massa text, inlägget var en a4 ett tag. Gläds åt min självinsikt gott folk! Ha det bra, peace out.
måndag, juni 15, 2009
Ensamhället
"Man bor mitt i staden men har aldrig vart så ensam"
Alla vet att jag inte har något bätte för mig, så jag kan lika gärna blogga. Nu tänkte jag köpa en laptop snarast möjligt! Förhoppningsvis redan i morgon. Jag kan ingenting om datorer så jag tar väl någon halvbillig och hoppas på det bästa. Sedan när jag har den ska jag skriva 24/7, då blir jag glad och har äntligen något att göra. Idag fick min frustration konsekvenser at en sådan grad att jag var hos mamma och hämtade hit matteboken. Så lång som till att öppna den kom jag dock inte (men vänta bara). Jag var inte i stan bara för att plocka upp denna skolbok, utan jag var på en föreläsning/utbildning om hur man lägger upp ett projekt. Det är nämligen så att jag är med i en projektgrupp som ska utforma en kurs för NV-ettor i höst! Det hela verkar mycket roligt, och föreläsning livade upp mig eftersom den påminde om skolan och jag fick använda min i övrigt mycket understimulerade gärna. HJÄRNA! Ja, ni ser ju själva. Bara det att räcka upp handen för att ställa en fråga gav mig en kick. Jag betvivlar att jag är normal. Angående min stackars hjärna kan jag väl precisera mig, den är mätt på djupa och filosofiska tankar, men hungrar likt aldrig förr efter okomplexa, logiska resonemang och en rationalitet. Blir det måhända matte D i natt? Jag har sovit i soffan mellan sju och tio och lär med andra ord inte somna än på ett bra tag.
Nu ska vi se vad jag hittade när jag tänkte strukturera i min alster-mapp! Jag känner mig duktig, har kategoriserat allt och skrivit in datum samt ämnen. Jag hatar för övrigt facebook-chatten... Från den 8 mars (förvånande) 2009 har vi följande.
Tove
hahahah jag har flummat ur
11:57pmKajsa
bara av att se längden av ditt svar får mig att inse det xD låt mig läsa ^^
11:58pmKajsa
okej, du har flummat ur, men det är fortfarande jävligt intressant
och vad är det för idé?
Idag12:00amTove
är det jävligt intressant? trodde att enbart historialäraren var intresserad av mitt ordbajs ;D
12:01amKajsa
det kanske är det som är grejen, att väva in snarlika oväsentligheter i extravaganta ord, ja, då får de en mening
12:02amTove
nu överskred du min läsförståelse, gratulerar!
12:03amTove
kan man få en översättning?
12:04amKajsa
hahaaha, jag lyckades, det var min mening
12:04amTove
du ser, då får det en mening som du skrev
12:04amKajsa
det låter bra/vettigt fast det egentligen inte har någon som helst betydelse!
12:05amTove
mina damer och herrar - kvinnan som definierade ordbajs
För övrigt har jag skrivit en låttext idag, är det inte en aning sorgligt att sjag skrev bättre låttexter för två-tre år sedan? Nåja, den var inte vedervärdig, bara en aning patetisk. Jag märker att jag är tillbaka i en förnumstig och ointressant skrivanda men sådan var väl dagens sinnesstämning. Är det inte lustigt hur man alltid är som mest taggad på skola när man inte har skola? På att plugga, när inget plugga behövs? För övrigt är musik det bästa som finns.
Jag behöver verkligen bryta ihop snart. Det känns som att det var mycket längesedan jag faktiskt grät, det brukar vara så, jag samlar ihop till allt brister och då kan jag gråta i flera timmar. Jag tror att jag är nära nu, men det kan vara svårt att veta. Om inte annat får jag väl PMS snart och bryter ihop av den anledningen. Men jag behöver gråta ut. För ni vet, hur ska jag kunna resa mig, om jag fortfarande står upp? Man jag tycka att jag borde kunna räta på mig, men det kan jag inte, för jag har en börda på mina axlar. All denna uppdämda sorgsenhet vilar där. Om jag faller, då ramlar bördan av. Alltså måste jag falla först, för att sedan kunna gå rakryggad igen. På det viset fortgår det, jag faller, jag reser mig, jag faller, jag reser mig. Det får vara så. Men jag har verkligen behov att ett fall nu.
Dessutom har jag behov av ett svar på min fråga, så kanske jag kan släppa det sen, det är bara det att frågan kvarstår outtalad eftersom så mycket kan gå förlorat om jag ställer den. Hur ska jag få ett svar, utan att behöva fråga? Går det? Hjälp mig.
(Följande är riktat till dig som läser detta, oavsett vad du heter.)
Närhelst du har tråkigt kan du väl ringa mig
Jag säger inte att det blir mindre tråkigt, men vi kan ha tråkigt tillsammans
Och närhelst du känner dig ensam kan du väl ringa mig
För som det heter, tillsammans är man mindre ensam.
Jag kan sluta med något som Christine skrev till mig en gång, haha.
"Vi måste va försiktiga med prilum
ge honom fingret o han tar båda händerna"
Alla vet att jag inte har något bätte för mig, så jag kan lika gärna blogga. Nu tänkte jag köpa en laptop snarast möjligt! Förhoppningsvis redan i morgon. Jag kan ingenting om datorer så jag tar väl någon halvbillig och hoppas på det bästa. Sedan när jag har den ska jag skriva 24/7, då blir jag glad och har äntligen något att göra. Idag fick min frustration konsekvenser at en sådan grad att jag var hos mamma och hämtade hit matteboken. Så lång som till att öppna den kom jag dock inte (men vänta bara). Jag var inte i stan bara för att plocka upp denna skolbok, utan jag var på en föreläsning/utbildning om hur man lägger upp ett projekt. Det är nämligen så att jag är med i en projektgrupp som ska utforma en kurs för NV-ettor i höst! Det hela verkar mycket roligt, och föreläsning livade upp mig eftersom den påminde om skolan och jag fick använda min i övrigt mycket understimulerade gärna. HJÄRNA! Ja, ni ser ju själva. Bara det att räcka upp handen för att ställa en fråga gav mig en kick. Jag betvivlar att jag är normal. Angående min stackars hjärna kan jag väl precisera mig, den är mätt på djupa och filosofiska tankar, men hungrar likt aldrig förr efter okomplexa, logiska resonemang och en rationalitet. Blir det måhända matte D i natt? Jag har sovit i soffan mellan sju och tio och lär med andra ord inte somna än på ett bra tag.
Nu ska vi se vad jag hittade när jag tänkte strukturera i min alster-mapp! Jag känner mig duktig, har kategoriserat allt och skrivit in datum samt ämnen. Jag hatar för övrigt facebook-chatten... Från den 8 mars (förvånande) 2009 har vi följande.
Tove
hahahah jag har flummat ur
11:57pmKajsa
bara av att se längden av ditt svar får mig att inse det xD låt mig läsa ^^
11:58pmKajsa
okej, du har flummat ur, men det är fortfarande jävligt intressant
och vad är det för idé?
Idag12:00amTove
är det jävligt intressant? trodde att enbart historialäraren var intresserad av mitt ordbajs ;D
12:01amKajsa
det kanske är det som är grejen, att väva in snarlika oväsentligheter i extravaganta ord, ja, då får de en mening
12:02amTove
nu överskred du min läsförståelse, gratulerar!
12:03amTove
kan man få en översättning?
12:04amKajsa
hahaaha, jag lyckades, det var min mening
12:04amTove
du ser, då får det en mening som du skrev
12:04amKajsa
det låter bra/vettigt fast det egentligen inte har någon som helst betydelse!
12:05amTove
mina damer och herrar - kvinnan som definierade ordbajs
För övrigt har jag skrivit en låttext idag, är det inte en aning sorgligt att sjag skrev bättre låttexter för två-tre år sedan? Nåja, den var inte vedervärdig, bara en aning patetisk. Jag märker att jag är tillbaka i en förnumstig och ointressant skrivanda men sådan var väl dagens sinnesstämning. Är det inte lustigt hur man alltid är som mest taggad på skola när man inte har skola? På att plugga, när inget plugga behövs? För övrigt är musik det bästa som finns.
Jag behöver verkligen bryta ihop snart. Det känns som att det var mycket längesedan jag faktiskt grät, det brukar vara så, jag samlar ihop till allt brister och då kan jag gråta i flera timmar. Jag tror att jag är nära nu, men det kan vara svårt att veta. Om inte annat får jag väl PMS snart och bryter ihop av den anledningen. Men jag behöver gråta ut. För ni vet, hur ska jag kunna resa mig, om jag fortfarande står upp? Man jag tycka att jag borde kunna räta på mig, men det kan jag inte, för jag har en börda på mina axlar. All denna uppdämda sorgsenhet vilar där. Om jag faller, då ramlar bördan av. Alltså måste jag falla först, för att sedan kunna gå rakryggad igen. På det viset fortgår det, jag faller, jag reser mig, jag faller, jag reser mig. Det får vara så. Men jag har verkligen behov att ett fall nu.
Dessutom har jag behov av ett svar på min fråga, så kanske jag kan släppa det sen, det är bara det att frågan kvarstår outtalad eftersom så mycket kan gå förlorat om jag ställer den. Hur ska jag få ett svar, utan att behöva fråga? Går det? Hjälp mig.
(Följande är riktat till dig som läser detta, oavsett vad du heter.)
Närhelst du har tråkigt kan du väl ringa mig
Jag säger inte att det blir mindre tråkigt, men vi kan ha tråkigt tillsammans
Och närhelst du känner dig ensam kan du väl ringa mig
För som det heter, tillsammans är man mindre ensam.
Jag kan sluta med något som Christine skrev till mig en gång, haha.
"Vi måste va försiktiga med prilum
ge honom fingret o han tar båda händerna"
söndag, juni 14, 2009
Luften är full av sånt som aldrig blir sagt
En fågel viskade i mitt öra, att när man inte kan skriva kan man skriva om varför man inte kan skriva. Alltså tänker jag göra just detta. Jag har en uppsjö av tankar som snurrar runt i mitt huvud, runt runt. Det finns både oformulerade och formulerade tankar, mestadels det senare eftersm det ligger lite i min natur att tänka mycket i ord och hela meningar. Orden i huvudet går oändligt mycket fortare än händerna, tyvärr (?). Jag skulle vilja yttra alla dessa ord, skriva dem här och publicera dem. Det går inte. Det går itne, därför att internet är en mycket fattig kommunikationsform och jag vet heller ej vad jag ska börja. I stället borde jag yttra dem med mina stämband, men det är så svårt att finna tillfälle och att fatta mod. Därför snurrar tankarna vidare, outtalade, uppdämda inom mig. Och jag fann tillfälle. Dock inte mod. Denna undran består. Får den någonsin luft?
Myten om Ikaros, han som tillsammans med sin far var tillfångatagen på Kreta. De försökte fly, konstruerade vingar av vax och fjädrar för att sedan flyga iväg mot friheten. De lyckades också, vingarna fungerade. Fadern varnade Ikaros för att flyga för nära solen, men han lyssnade inte och i sin iver flög han så nära att hans vingar smälte, varpå han störtade ner i havet och gick en säker död till mötes. Flight of Icarus: burn - then crash.
Men kan tycka att jag borde förstå innebörden av detta, och det gör jag kanske, men jag förmår mig inte att leva efter det.
"När hjärtat säger en sak
och vettet nåt annat,
vinner alltid hjärtat
- lik förbannat"
Kanske beror detta på, att man om man stirrar för länge på solen blir blind. Kanske är jag alltså redan blind. Jag vill inte tro att det är så, men även det skulle kunna vara en del av mitt oseende. Synen är selektiv.
Myten om Ikaros, han som tillsammans med sin far var tillfångatagen på Kreta. De försökte fly, konstruerade vingar av vax och fjädrar för att sedan flyga iväg mot friheten. De lyckades också, vingarna fungerade. Fadern varnade Ikaros för att flyga för nära solen, men han lyssnade inte och i sin iver flög han så nära att hans vingar smälte, varpå han störtade ner i havet och gick en säker död till mötes. Flight of Icarus: burn - then crash.
Men kan tycka att jag borde förstå innebörden av detta, och det gör jag kanske, men jag förmår mig inte att leva efter det.
"När hjärtat säger en sak
och vettet nåt annat,
vinner alltid hjärtat
- lik förbannat"
Kanske beror detta på, att man om man stirrar för länge på solen blir blind. Kanske är jag alltså redan blind. Jag vill inte tro att det är så, men även det skulle kunna vara en del av mitt oseende. Synen är selektiv.
fredag, juni 12, 2009
Himlens hemlighet
Jag vill skrika, bara skrika ut mot världen. Skrika åt regnet och skrika åt dimman. Kanske skrika inåt, in i mig själv men egentligen vill jag skrika ut ur mig själv denna känsla. Varför. Skrika åt dig. Varför.
Vi var och campade igår, sex personer ifrån klassen. Det var mycket trevligt på alla sätt och vis och kanske ungefär det första som hände detta lov alls (om man inte räknar Christines student). Tyvärr började det regna när vi skulle åka hem och bussen kom aldrig, vilket resulterade i att vi satt i regnet i 45 minuter och väntade på bussen. Dyngsyra blev vi, korkade nog att inte nyttja kuren på andra sidan vägen förrän alldeles på slutet. Men väl hemma igen är detta enbart roligt. Nu fryser jag inte mer och är inte blöt heller, däremot fortfarande trött. Det blev inte mycket sömn i natt, av diverse anledningar. Jag hoppas på att jag slipper bli förkyld som konsekvens.
Var. Vad. Hur. När. Varför?
Vi var och campade igår, sex personer ifrån klassen. Det var mycket trevligt på alla sätt och vis och kanske ungefär det första som hände detta lov alls (om man inte räknar Christines student). Tyvärr började det regna när vi skulle åka hem och bussen kom aldrig, vilket resulterade i att vi satt i regnet i 45 minuter och väntade på bussen. Dyngsyra blev vi, korkade nog att inte nyttja kuren på andra sidan vägen förrän alldeles på slutet. Men väl hemma igen är detta enbart roligt. Nu fryser jag inte mer och är inte blöt heller, däremot fortfarande trött. Det blev inte mycket sömn i natt, av diverse anledningar. Jag hoppas på att jag slipper bli förkyld som konsekvens.
Var. Vad. Hur. När. Varför?
onsdag, juni 10, 2009
"Det finns ett språk bortom orden"
Jag känner att det är dags att uppdatera, men jag har verkligen ingenting att säga. Det händer nämligen ingenting för tillfället, och idag var jag inte utanför dörren. Vädret fodrade det helt enkelt inte. Igår var jag visserligen på IKEA med mamma, ungefär så kul är mitt liv så nu hoppas jag att alla blir riktigt avundsjuka! För att inte döda någon undviker jag att beskriva allt som inhandlades med mera.
Jag befinner mig på ett berg, vargarna ylar och vinden blåser i mitt hår. Av en anledning är jag sorgsen, på gränsen till förtvivlad. Det luktar friskt, men med en underton av tragedi. Jag känner en svag sälta på min tunga och återvänder till nuet. Jag gråter.
Vet du vad, mina tvivel upphör inte. De finns där, om än undertryckta och jag tänker återkommande att "det här kommer inte att fungera". Tänk om jag har gjort helt fel val, hur ska det här sluta och tänk om det inte slutar. Det finns ett språk bortom orden. Men hur ska jag nå det språket, om orden aldrig sinar?
Jag befinner mig på ett berg, vargarna ylar och vinden blåser i mitt hår. Av en anledning är jag sorgsen, på gränsen till förtvivlad. Det luktar friskt, men med en underton av tragedi. Jag känner en svag sälta på min tunga och återvänder till nuet. Jag gråter.
Vet du vad, mina tvivel upphör inte. De finns där, om än undertryckta och jag tänker återkommande att "det här kommer inte att fungera". Tänk om jag har gjort helt fel val, hur ska det här sluta och tänk om det inte slutar. Det finns ett språk bortom orden. Men hur ska jag nå det språket, om orden aldrig sinar?
söndag, juni 07, 2009
Saknaden är mitt mellannamn
Folk i ens liv,
kommer och går
Till slut blott döden
allena består
Att människor kommer och går har jag lärt mig, ofrivilligt har jag fått det inkarvat i mitt hjärta. Följdaktligen borde man inte fästa sig för mycket, inte lägga ner sin själ i relationer som tar slut. Så mycket mer rationellt. Detta ignorerar jag, jag fäster mig ändå, gång på gång och jag vill ha det så. Fallet blir högre, smärtan större men likaså blir glädjen mer omvälvande och allting vackrare. Mitt humör möter hellre höga berg och djupa dalar än en jämn låglandsslätt. Varför vara rationell, varför vara en Apollon. Vad är egentligen det viktiga, är det inte enbart att man mår bra för stunden? Vad betyder långsiktighet när livet är så kort och varför ska vi planera för en tid vi inte kan vara säkra på kommer. Carpe Diem må vara en klyscha, men fånga inte bara dagen, fånga natten och fånga känslan. Känslan är vad vi lever för. Om jorden går under I morgon, då är det väl Idag som är viktigt, liksom Igår har en biroll. Lev för känslan, fall, res dig, fall, res dig.
Om jag visste på förhand precis vilken smärta en relation skulle orsaka mig vid dess slut, före dess början, skulle jag kanske avstå. Men som tur är kan vi aldrig veta sådant på förhand, för vi är inga siare. I stället kan vi naivt utgå ifrån att allting varar för evigt, trots att vi vet att för evigt är ett relativt begrepp och en egentlig illusion. Ändå trotsar jag mina tidigare erfarenheter gång på gång, och jag hoppas och tror, att den här gången ska jag inte bli sviken.
Visst tvivlar jag ibland. Med sviken menar jag inte av dig, det behöver inte vara något utstuderat eller ens medvetet, det finns många typer av slut och förr eller senare drabbas allt av något av dem. Ibland är jag rädd för slutet, så rädd att jag vill skapa det själv och på så vis behålla kontrollen. Nej, det är inte självmord jag talar om även om jag får erkänna att det lika gärna kunde ha varit det. Ibland känner jag för att vara den där människan som går. Att slippa vara den som blev kvar. Att gå från er, och komma in i andras liv. Insikten sa mig dock tillslut, att detta vore synonymt med att fly. Jag flydde inte, jag stannar. Och när ni går ska jag stå där med högburet huvud, rakryggad och stolt över att jag återigen blivit kvar. Måste jag gå så går jag, men då flyr jag inte utan går av en orsak. Ibland går båda parterna i en relation, ibland är båda den som blev kvar, men det kan kvitta. Jag tänker låtsas ett för evigt existerar. Ännu en gång. Vem behöver verkligheten?
Misströsta inte när någon går, tänk i stället att det kommer någon annan. Inte som en ersättare, inte som ett substitut, men som en möjlighet.
lördag, juni 06, 2009
I Feel So Much Stronger Now
Mamma ångrade sig om huset. Det blev alltså inget hus.
Sist jag skrev var i måndags, eller hur. Jag har en känsla av, att en del har hänt sedan dess. Heja Robin Söderling! För vi såg på tennis i tisdags. Och i onsdags sedan, var det klasspicknick som blev mer lyckad än jag väntat mig och efteråt blev också mer lyckat än jag väntat mig trots bortfall. Det blev annorlunda på grund av bortfall kan jag till och med säga, utan att lägga in någon värdering, det hade säkert blivit lyckat även utan bortfallet. Det är svårt att gardera sig mot vissas konspirationsteorier känner jag.
Jag vet inte vad jag ska skriva om den natten. Jag älskar dig.
Torsdagen var vi lediga på, jag fikade med Fanny och Sofia och det var ju trevligt. Så kom fredagen, den vi längtat efter. Tio började vår avslutning, jag var där en kvart tidigt men träffade direkt Louise som också var tidig och som för övrigt var väldigt fint klädd! Jag diggade både tröja, väst och halsband och resten med såklart. Men det kändes bra hur som helst, jag blir aldrig riktigt trygg i skolan om varken Louise eller Kajsa är i närheten. Orkar inte prata om alla uppträdanden, men Theresa var grym som vanligt trots att texten blev fel på ett par ställen i The Winner Takes It All... Den var en hemsk smörsångare som sjöng en låt han själv skrivit. Jag var äcklad länge, till jag började tolka in texten ändå och i stället blev rörd. Helt otroligt, men det var väl en fin, om än patetisk, text.
Betygen var som förväntade men mitt omdöme i idrott överraskade mig då det var höjt från G till VG! Mycket glädjande, främst för att det innebär att läraren förmodligen noterat min attitydförändring. Jag måste tacka Kajsa för den höjningen, utan dig hade den inte varit möjlig. Nåja, nu är det ju ett år kvar innan vi får betyg i idrott så det vill till att tagga ännu hårdare nästa år, man kan inte tro att det är klart nu.
Jag säger att omdömeshöjningen inte varit möjlig utan Kajsa, jag tror att vi alla vet att året över huvud taget inte varit möjligt för mig utan Kajsa. Jag vet inte om ni är några fan av publika hyllningar men jag tänkte tacka dem jag vet läser min blogg nu.
Tack Louise för det här året. Hoppas att de kommande två bjuder på minst lika många givande utläggningar och diskussioner, lite färre ångest- och panikskratt kanske, men samma samförstånd. Vi satsar på att hålla vår framförhållningspakt tycker jag. Jag hoppas att du fortsätter att vara ljudet i mitt liv.
Tack Kajsa. Ord behövs inte. Du förblir ljuset i mitt liv.
Tack Haris, för att du gör vardagen lite roligare och bjuder på många skratt, likväl skeptiska miner som oftast ebbar ut i ett skratt. Förtsätt att köra ditt eget race.
Tack Christine också, för att du varit ett viktigt stöd utanför skolan och en objektiv part, och för att du alltid finns där och för att du helt enkelt är jävligt bra!
Det här blev patetiskt, kanske någon tycker. Vet ni vad, det ger jag fan i. Klockan är dessutom snart två på natten och då får man vara patetisk, patetisk är bra när det är synonymt med känslosam.
Senare på fredagen var jag på Christines student! Det var jättetrevligt, mycket god mat (fantastisk tårta) och trevligt sällskap. Tyvärr var det lite kallt och sådär men det var inte så farligt. Helt otroligt hur fort tiden går. När vi började prata hade du ännu inte fyllt 14. Jag var 12. Nu är du 18 och jag snart 17, vilket ger oss drygt fyra år av bekantskap. Tänk att du ännu inte fått dina första betyg då, och att du nu fått dina sista. Det var jävligt coolt att se en lista med kurser, säkert uppemot 35 stycken eller?, och så "MVG" efter allihopa! Grattis till det och även till stipendium i svenska och ekonomi. Som sagt, bäst i årskursen på svenska är inte dåligt. Mycket glad över att vi inte har ett sådant stipendium, det hade garanterat skapat osämja. Ekonomi är heller inte dåligt såklart. Grattis också till din nyvunna frihet (frihet=juridik på SU, tjena)!
Väl hemma nu känner jag någon underlig melankoli blandad med undertryckt glädje över faktumet att det är sommarlov. Mest är jag nog trött, för att inte säga utmattad. Själsligt dränerad!
I'm not ever alone
You're not ever alone
Sist jag skrev var i måndags, eller hur. Jag har en känsla av, att en del har hänt sedan dess. Heja Robin Söderling! För vi såg på tennis i tisdags. Och i onsdags sedan, var det klasspicknick som blev mer lyckad än jag väntat mig och efteråt blev också mer lyckat än jag väntat mig trots bortfall. Det blev annorlunda på grund av bortfall kan jag till och med säga, utan att lägga in någon värdering, det hade säkert blivit lyckat även utan bortfallet. Det är svårt att gardera sig mot vissas konspirationsteorier känner jag.
Jag vet inte vad jag ska skriva om den natten. Jag älskar dig.
Torsdagen var vi lediga på, jag fikade med Fanny och Sofia och det var ju trevligt. Så kom fredagen, den vi längtat efter. Tio började vår avslutning, jag var där en kvart tidigt men träffade direkt Louise som också var tidig och som för övrigt var väldigt fint klädd! Jag diggade både tröja, väst och halsband och resten med såklart. Men det kändes bra hur som helst, jag blir aldrig riktigt trygg i skolan om varken Louise eller Kajsa är i närheten. Orkar inte prata om alla uppträdanden, men Theresa var grym som vanligt trots att texten blev fel på ett par ställen i The Winner Takes It All... Den var en hemsk smörsångare som sjöng en låt han själv skrivit. Jag var äcklad länge, till jag började tolka in texten ändå och i stället blev rörd. Helt otroligt, men det var väl en fin, om än patetisk, text.
Betygen var som förväntade men mitt omdöme i idrott överraskade mig då det var höjt från G till VG! Mycket glädjande, främst för att det innebär att läraren förmodligen noterat min attitydförändring. Jag måste tacka Kajsa för den höjningen, utan dig hade den inte varit möjlig. Nåja, nu är det ju ett år kvar innan vi får betyg i idrott så det vill till att tagga ännu hårdare nästa år, man kan inte tro att det är klart nu.
Jag säger att omdömeshöjningen inte varit möjlig utan Kajsa, jag tror att vi alla vet att året över huvud taget inte varit möjligt för mig utan Kajsa. Jag vet inte om ni är några fan av publika hyllningar men jag tänkte tacka dem jag vet läser min blogg nu.
Tack Louise för det här året. Hoppas att de kommande två bjuder på minst lika många givande utläggningar och diskussioner, lite färre ångest- och panikskratt kanske, men samma samförstånd. Vi satsar på att hålla vår framförhållningspakt tycker jag. Jag hoppas att du fortsätter att vara ljudet i mitt liv.
Tack Kajsa. Ord behövs inte. Du förblir ljuset i mitt liv.
Tack Haris, för att du gör vardagen lite roligare och bjuder på många skratt, likväl skeptiska miner som oftast ebbar ut i ett skratt. Förtsätt att köra ditt eget race.
Tack Christine också, för att du varit ett viktigt stöd utanför skolan och en objektiv part, och för att du alltid finns där och för att du helt enkelt är jävligt bra!
Det här blev patetiskt, kanske någon tycker. Vet ni vad, det ger jag fan i. Klockan är dessutom snart två på natten och då får man vara patetisk, patetisk är bra när det är synonymt med känslosam.
Senare på fredagen var jag på Christines student! Det var jättetrevligt, mycket god mat (fantastisk tårta) och trevligt sällskap. Tyvärr var det lite kallt och sådär men det var inte så farligt. Helt otroligt hur fort tiden går. När vi började prata hade du ännu inte fyllt 14. Jag var 12. Nu är du 18 och jag snart 17, vilket ger oss drygt fyra år av bekantskap. Tänk att du ännu inte fått dina första betyg då, och att du nu fått dina sista. Det var jävligt coolt att se en lista med kurser, säkert uppemot 35 stycken eller?, och så "MVG" efter allihopa! Grattis till det och även till stipendium i svenska och ekonomi. Som sagt, bäst i årskursen på svenska är inte dåligt. Mycket glad över att vi inte har ett sådant stipendium, det hade garanterat skapat osämja. Ekonomi är heller inte dåligt såklart. Grattis också till din nyvunna frihet (frihet=juridik på SU, tjena)!
Väl hemma nu känner jag någon underlig melankoli blandad med undertryckt glädje över faktumet att det är sommarlov. Mest är jag nog trött, för att inte säga utmattad. Själsligt dränerad!
I'm not ever alone
You're not ever alone
måndag, juni 01, 2009
L
Allt är inte vad det ser ut att vara. Jag skulle aldrig, och det vet du.
Mamma har köpt huset nu. Hon kunde verkligen aldrig bestämma sig, men nu tror jag inte hon kan ändra sig igen i alla fall. Så nu har vi ett fritidshus på Gotland. Det känns ju... skumt! Jag hoppas att folk är taggade på att följa med mig dit någon gång för jag kommer dö om jag ska sitta där ensam med mamma och häcka. Här har ni en stående inbjudan med andra ord.
Kemiprovet idag gick bra och nu har vi inget viktigt kvar. Inte över huvud taget! Weeeiii SEGER. Vilket konkret exempel på att "ta ut segern i förskott", hahah. Åtta betyg efter den här terminen, visst ser det bra ut men dem tänker jag dock inte ta ut i förväg. Det läskiga är ju att man inte kan höja sig när man väl fått betyget. På onsdag är det picknick/klassavslutning, oavsett vad det nu blir för något, på torsdag är vi lediga och på fredag slutar vi och Christine tar studenten! Wohoo stort grattis. Jag är mäkta imponerad av hennes 20,0. Helt fantastiskt. Sen är man hur som helst fri! Tyvärr kommer pappa hem samma fredag, hade varit bättre med fri lägenhet på lovet kanske. Men det blir det väl ändå periodvis. Jag hoppas att alla är astaggade på att hänga med mig och hitta på roliga saker på lovet så att det inte blir ett segt och meningslöst och ensamt lov, för det vore ju väldigt synd.
Vad jag vet är jag helt ledig mellan avslutningen och midsommar, vilket väl är lite drygt två veckor. Först ska alltså dessa fyllas! Är ni motsträviga har jag ju läslistan hahaha. Puss :)
Mamma har köpt huset nu. Hon kunde verkligen aldrig bestämma sig, men nu tror jag inte hon kan ändra sig igen i alla fall. Så nu har vi ett fritidshus på Gotland. Det känns ju... skumt! Jag hoppas att folk är taggade på att följa med mig dit någon gång för jag kommer dö om jag ska sitta där ensam med mamma och häcka. Här har ni en stående inbjudan med andra ord.
Kemiprovet idag gick bra och nu har vi inget viktigt kvar. Inte över huvud taget! Weeeiii SEGER. Vilket konkret exempel på att "ta ut segern i förskott", hahah. Åtta betyg efter den här terminen, visst ser det bra ut men dem tänker jag dock inte ta ut i förväg. Det läskiga är ju att man inte kan höja sig när man väl fått betyget. På onsdag är det picknick/klassavslutning, oavsett vad det nu blir för något, på torsdag är vi lediga och på fredag slutar vi och Christine tar studenten! Wohoo stort grattis. Jag är mäkta imponerad av hennes 20,0. Helt fantastiskt. Sen är man hur som helst fri! Tyvärr kommer pappa hem samma fredag, hade varit bättre med fri lägenhet på lovet kanske. Men det blir det väl ändå periodvis. Jag hoppas att alla är astaggade på att hänga med mig och hitta på roliga saker på lovet så att det inte blir ett segt och meningslöst och ensamt lov, för det vore ju väldigt synd.
Vad jag vet är jag helt ledig mellan avslutningen och midsommar, vilket väl är lite drygt två veckor. Först ska alltså dessa fyllas! Är ni motsträviga har jag ju läslistan hahaha. Puss :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)