Ni får inte ut ett skit av att läsa det här, så låt bli?

Helt fel dag att håna mig.
Idag är den värsta dagen på mycket länge. Fy fan. Och du gör den inte bättre. Jag föraktar mig själv för min egoism och självupptagenhet, men likväl härskar den inom mig, sida vid sida med föraktet. Att framstå som en jävla emounge är inget jag strävar efter. Och nu försöker jag urskulda min uselhet genom att förklara att jag är medveten om den. Är det inte ännu värre då, man kan ju tycka att jag borde göra något åt vad jag känner till för missförhållanden. Jag skulle säkert kunna undvika en hel del, men kanske skulle jag förfalla ännu mer inombords om jag inte fick ut det och ätas upp inifrån och plötsligt finns jag inte mer. Tjoho nu framstår jag som en emounge igen. Jag vill inte ha ert medlidande. Eller jo? Fast nej, då måste jag förakta mig själv ännu mer. Det vore jobbigt. Jaha. Vad är då syftet med det här inlägget? Förmodligen finns inget. Eller jo. Få ut lite. Tigga om medlidande, med förhoppningen att inte få något och då kunna sjunka ännu djupare. Det är väl det vi alla vill, neråt, ner till botten tills vi är patetiska ursäkter för mänskligt liv. Bara för att vi inte orkar annat, det är så mycket lättare att sjunka än att klättra, kämpa. Kanske vill vi att någon annan ska dra oss upp, men det händer ju ändå aldrig och händer det, ja då har vi varit onda och stulit av någon annans krafter och då får vi ju samvetskval och ramlar igen, så hjälp mig för guds skull inte, det klarar inte mitt redan skuldtyngda samvete. Vad är det hon vill egentligen? Ja bra fråga. Hon vill komma underfund med sig själv. Och sen vill hon dö. Men helst inte förr, om det nu inte krävs. För det finns ju gränser för vad hon är beredd att gå igenom för att uppfylla sin högsta önskan (puss). Ofta kan man se att hon skulle kunna tänka sig att gå igenom mer för andra än för sig själv. Därför vill hon inte att andra går igenom något för henne, utan hellre att de tänker på sig själva. Det ligger ju ändå mer i hennes intressen. Samtidigt vill hon ju, som vem som helst, ha uppskattning. Allt detta är mycket ologiskt. Kanske har den här deprimerade (och depraverade) emoungen PMS, men det är inte den tiden i månaden. Tyvärr. Annars hade det ju varit borta i morgon. Det kan hända att det (borta i morgon) är det ändå, men hon vill ändå inte ignorera dessa återkommande sammanbrott. Någonting grundar de sig ju på. Vad? Men hur som haver. Det var fel dag att håna mig. Det var fel dag i allmänhet. Men hjälp mig inte, visa inte medlidande, då får jag samvetskval och tvingas hata mig själv ytterligare, kanske straffa mig för min vidriga förseelse. Blunda bara. Det vill jag.
Eller?