Jaha...

Om man skulle beskriva min sinnesstämning med ett enda ord, är nog det mest passande ordet uttråkad. Även ensam skulle fungera. Jag känner ingenting längre. Det är lite "jaha..." över hela livet.

Jaha, det är lov.
Jaha, hockeysäsongen är över.
Jaha, folk är bortresta.
Jaha, här sitter jag och funderar.

Jaha..?

Det är så ofantligt intetsägande. Jag vill inte dö, men inte heller leva. Eller jo. Jag vill leva.
Men inte det liv jag lever. En förskräckligt otacksam och osympatisk människa är vad jag är. Och inget hjälper.

Det här är till Dig:

Du betyder allt
men när inget betyder något
blir produkten likväl intet

Från den 30/3 - 09, liksom även följande text;

Jag är trött på livet
det tråkar ut mig
inget händer någonsin
och ingen bryr sig egentligen
inte jag i alla fall
förändring var min skräck
nu tycks den min enda räddning
för att undkomma meningslösheten

om målet är döden
men resan är målet
är då resan döden
och hur dör man långsamt
är det det vi gör varje dag
hur kommer vi i så fall undan

tänk om vi inte gör det
hur kan vi i så fall lära oss att hantera det
hur lär man sig att dö,
men leva på samma gång
är det möjligt att när man väl förstått
någonsin mer få vila
vem säger att det blir bättre när man inte dör längre
inte dör, därför att man redan dött

alla jäktar vi genom livet
men döden som destination
och alla vill stanna upp
men det går inte, vi styr inte här
vilket i sig bara ökar vårt kontrollbehov

och meningslösheten likaså.