I torsdags bar det återigen av till Leksand. Förlust som vanligt, men förluster börjar kännas hemtrevliga vid det här laget. Familjära, på något vis. Eneqvist har skrivit på för ytterligare två år, det glädjer mig enormt. Hoppas att hans kedjekompisar snarast gör honom sällskap. Jag vill se Eneqvist som lagkapten nästa år.
Denne Ene är tillsammans med Håkan Åman min nya idol. Håkan (ja, hela Leksand är nog Håkan med honom) stod inför matchen i klacken och åt popcorn från sin sons popcornbytta. Därefter klappade han om både son och sonens kompisar och försäkrade sig om att allt skulle gå bra. På vägen ut från ståplats hälsade han på alla han passerade. Håkan är det bästa som hänt Leksands IF på mycket länge. Tätt följd av Eneqvist.
Så gick jag upp halv sex i morse, mitt tåg tillbaka till Stockholm och verkligheten gick 05.58 och ankom till centralen 08.45. Det är samma tid som vi börjar på fredagar, men jag missade bara ungefär en kvart och tror inte att det var någon större fara. Dock var det ytterligare en etapp på vägen mot sömnbrist som en sjukdom och inte enbart en företeelse... Tre veckor har gått nu där jag i genomsnitt sovit mellan 5-6 h per natt. Nu är det dock, som bekant (?), LOV varpå det är dags att ändra på detta sorgliga sömnfacit.
På det hela taget var det en ganska bra dag. Att elitseriedrömmarna krossades för fjärde året i rad drog enbart ner min lycka marginellt, vilket tyder på att jag egentligen aldrig riktigt trodde på det. Jag hoppas att AIK vinner mot Södertälje på Hovet på måndag så att vi får en ordentlig fajt. Lär väl ändå inte bli fullsatt, jag förstår mig inte på kräsna Stockholmare. Tydligen är det bara kul att gå på ishockey när man får förolämpa Leksand och slåss med dalabönder..? Om ni inte tror mig kan ni kolla upp AIKs publiksnitt i kvalserien här: http://stats.swehockey.se/(klicka på "Kval till Elitserien" och sedan "Attendance") . Beakta att matchen mot Leksand kraftigt drar upp snittet. Hur som helst. Kunde även notera att specifika AIKare lärt sig att man inte sparkar på den som ligger. Detta uppskattas!
Även om ett avancemang nu också i teorin är omöjligt bär det återigen av på måndag morgon. Man kan inte lägga sig ner och dö nu. Hur skulle det se ut med ett tomt norra stå i säsongens sista hemmamatch? Inte alls bra, inte alls. Jag ämnar även resa till Södertälje på torsdag för den tionde och sista matchen. Med lite tur kan den matchen få avgörande betydelse för andra lag, och SSK kanske bli vårt nya Malmö.
Sist men inte minst angående Leksand;
Vi står kvar nästa år!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar