Att falla förunderligt förevigt, funderande fritt fånigt förälskad. Få fingra förstrött, för fönstrets förnämlighet, fåfängt, farligt, fasligt. Förståndig fasar fruktande framtidsförkunnare, fyrtio förströelser förbrukar förnuftet. Framåt fuktens fumliga friktionslöshet, fördriver flyktiga försommarnätter, fantasins facklor förstummar fragmentarisk felaktighet. Förståelse framgår först före flammornas flådda förfall.
Älskar även änkor? Ändligt ämnande ärftliga ängar. Äter ämbetets ängslighet, äntligen änkan ändå?
Kan krampen krossas, kungöras korrumperad? Komplett kastrering kanske kullkastar kantiga konventioner. Klåpare kränger konstiga kläder, kungens krage kväver, kall kollaps. Kroppen kröks, knögglig kondens, konvalescents, kondoleans kommer kort. Klagande krax kan kråkorna kräva, konungens kamp kring kyrkogårdens kristna kyla. Kraftmätning kom, kunde knappt kallas kamp, kråksång kastade kall kropp, kutryggig, knutarna kvävde, klämde, katastrof. Kaskaderande korrelerad katastrof.
1 kommentar:
Vilka vidunderliga visor, vackra vän.
Skicka en kommentar