Hösten nalkas vid horisonten, det känns tydligt en dag som denna. Det regnar ett sånt där tråkigt och grått regn, tämligen ospektakulärt. Jag åker tunnelbana, påväg för att plugga ked en vän. Plugga. Det närmar sig.
Om en vecka på dagen fyller jag tjugo. Det blir ruinerande dyrt att åka kollektivt i Stockholm. Ungefär så mycket ser jag fram emot det.
Och jag lyssnar på LeMarc och känner lusten att skriva, den hoppar på mig, såhär i skuggan av sommaren då bekymmerslösheten ter sig fjärran. En sinnesstämning, och ja, jag har saknat den. Det molande vemodet och totala medvetandet, närvaron. Jag hälsar dig välkommen hem, svunna känsla. Vi hör ihop. Upplys mig, öppna mina ögon, tvinga mig att leva. Tvinga mig, att tänka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar