Jag kan inte skriva. Jag bör inte skriva. Men jag är fylld av något, jag inte kan sätta fingret på, jag inte vet vad det är. Är jag svartsjuk? Beroende? Inte helt otänkbart. Jag är uttråkad. Och delvis beror det på, att inget längre spelar någon roll. Vad har en sådan sak som FUF, eller skolan, eller att lyckas med saker på ett prestationsplan för betydelse längre, i jämförelse med det vi har och min lycka, allt bleknar ju. Inte andra relationer och vänskap såklart, det är sådant som betyder något, men också det enda som gör det. Jag vill leva. Inte ägna mig åt mitt liv. Fel musik lyssnar jag på, den drev mig mot eftertänksamhet och en viss bekymmersamhet. När vi har det underbart, vill jag ha det hela tiden. Varje sekund utan dig känns bortkastad. Jag känner väl den känslan, har levt med den förut, men det var annorlunda då, för allt var trots allt lite av en plåga, det var "I can't live with or without you", typ. Nu kan jag bara leva, inget annat, och jag vill göra det med dig. Jag är lycklig. Men jag måste bottna och klara av andra saker också. Samhälle och strukturer och vänner och familj förväntar sig det. Jag själv tjänar helt klart på det i längden. Abscence makes the heart go stronger. Nu borde jag fokusera. Jag har massor att göra. Det är inte motiverande, inte intressant, spelar ingen roll. Blö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar