Harmoni

Så glad jag var idag. Jag vaknade kvart i sju och kände mig liksom redan från början harmonisk. Händer verkligen sådant? Hur som haver såg jag solen så sakteliga börja gå upp utanför fönstret och jag kände mig förhoppningsfull inför dagen, liksom laddad med energi, trots mina knappa sex timmars sömn. Det såg ut att bli en vacker dag. Jag började, försiktigt, inte hysteriskt, att fundera över dagens åtaganden och uppgifter. De var, och är dessvärre fortfarande, trots den sena timmen, många. Bland de viktigaste återfanns att hämta ut SJ-biljetter till Alvesta samt ladda på SLs accesskort med en terminsbiljett (annars skulle gång till skolan väntat i morgon, med packning och rubbet).

Biljetterna till Alvesta är givetvis på grund av Unga Forskares stundande Kick-Off. Den som jag jobbat så mycket inför, haft så mycket att göra inför. Jag får jobba med FUF i fyra hela dygn, drygt. Därefter öppnar intresseanmälan till förbundsstyrelsen och förutom att lobba för den kommer jag tona ner valberedningsupdraget de åtta veckor som den är öppen. Förhoppningsvis kan det leda till mer tid samt en mer sund tillvaro för mig personligen. Detta är något jag ser fram emot. Och jag kommer fokusera på skolan. För jag måste inse att jag går där, att den är min huvudsakliga uppgift, tillvaro, och mitt liv, i ytterligare ett år, hur gärna jag än önskar att så ej vore fallet. Man slutför vad man påbörjar, med fördel. Påbörjar man för mycket får man löpa linan ut och stå sitt kast, plågas till slutet. Stressa.

Augusti i det höga gräset. Jag låg där, och log mot solen, den på himlen, stor och varm log den tillbaka. Jag kopplade av, trots att jag har föga tid för sådant, ordentligt, för första gången på länge. Lyssnade på musik, vacker musik, vilade, tänkte på kärleken och jag kände mig harmonisk. Tänk en sådan vacker dag det blev, och tänk sådan vacker matematik jag sedermera fick presenterad för mig. Hur skönt livet kan vara. Och sist men inte minst vill jag tillägga att KTH nog har Stockholms bäst skötta gräsmattor.