tjoho

Jag och David har det finast i världen. Men det får du aldrig läsa om här. Tänk så klyschigt det skulle låta, så tråkigt det skulle vara och hur avundsjuk du skulle bli. Min empyrén (tack David) sparar jag för mig själv, eller delar med David. Ni andra står utanför. Muhahaha! Ni ser. Jag kan inte alls skriva när jag är vid gott humör. Således är min blogg smått tragisk, och således skriver jag mycket mer sällan nu förtiden. På ett sätt är det bra. På ett annat dåligt.

Att skriva är att reflektera; varför skulle man bara vilja reflektera när det är dåligt? Tar man inte bättre tillvara på lyckan om man reflekterar över den? Det är mer att det inte finns så mycket att säga. Jag är lyckligast i världen. Du är finast i världen. Mitt liv är det bästa på jorden. En periodvis sorglös människa behöver inte vara naiv. Det ligger ingen skam i att vara lycklig. Faktum är att jag är stolt att jag kan. Kan låta bli att fokusera på hel saker och haka upp mig på trivialiteter, och bara vara glad i stället. Jag tycker mig kunna bidra till världen på det sättet också. Åtminstone till min egen värld.

Höstlov har gjort oss gott. Intet har jag dock fått gjort, precis som vanligt. Nu måste jag gå ner i tvättstugan och hänga tvätt. Haha god morgon.