Farväl

Sitter instängd på mitt rum och dricker whiskey. Vad ska man göra, när inget sällskap finns att tillgå utöver högen av skolböcker på skrivbordet samt ens arma dator, den enda vän som aldrig sviker (förutom när tekniken krånglar, och man blir mer suicidal än någonsin annars). Det är min innerliga förhoppning att ni tar vara på den här tiden, för den hade kunnat vålla min död. Där gick jag i mörkret och det aldrig sinande duggregnet, och jag grät i takt med det, och talade högt för mig själv, som vore jag mentalsjuk. Du säger så mycket, men när jag behöver dig, då finns du aldrig där. Eller är det så att när du inte finns där, behöver jag dig som mest? Vad är hönan, vad är ägget?

Min mor kom in i mitt rum, jag gömde mitt whiskeyglas under skrivbordet, men flaskan, den upptäckte hon. Sa dock inget, ty över arton är jag, och intet kan hon invända. Jag ville inte dricka alkohol i kväll, och därför drack jag vatten på restaurangen, då, då jag hade chansen att erhålla dryck utan kostnad, men jag avstod. Så går jag hem och tar fram min whiskey, och alla nykterhetsprinciper var förgäves. Varför behövdes det, givetvis för att jag var uttömd, dränerad, likt jag så ofta blir, söndergråten, ödesdiger, fatalistisk. De som sagt att de alltid skall finnas där, är för tillfället båda onåbara, oåtkomliga, frånvarande. Vem ringer man då, vem förbarmar sig, ingen finns där, man får söka i sitt inre.

Alltså vänder jag blicken inåt, prövar ett introvert förhållningssätt, söker min styrka och min stabilitet, min kraft och min identitet, men ganska snabbt det går att inse, just allt det där, är det jag saknar. Jag sålde min själ till dig, och med den min självständighet, nu bryts jag sakta ner, och när ingen ser, då leker jag med smärtan, en gammal vän av brustna hjärtan. Ty alltet verkar intet, när intet har en mening, så värdelöst och kallt, mitt huvud grumlas och min tanke falnar, en tyngd och ängslan, överallt. Förgät din Tove, så besparar du dig lidande, kom ej efter, gråtande och kvidande, ty om så sker du möts av likgiltighet, glöm din Tove, glöm allt du vet.