Avvisad

Orden har ej hörsammat min bön. Jag vill skriva här, men har intet att säga, vill att orden ska komma av sig själva trots detta, vill ej behöva skriva om något, bara skriva, inte pressa fram det, vill att det ska flyta. Således skriver jag nu om att skriva, verkar det givande, knappast, det är det nog inte heller, men jag lallar på, ty jag har inget bättre för mig. Jag skulle kunna skriva

Idag var jag inte i skolan då jag är förkyld; en följd av helgens flygbladsutdelning iklädd sekelskiftesklänning. Kajsa som var min trogna kompanjon blev även hon sjuk. Vi hade dock en trevlig kväll med ESC och spansk efterrätt som vi lagade. Mycket spännande.

Och jag hade kunnat skriva

Det är bara en vecka kvar i skolan nu, men i praktiken inte ens det, betygen sätts redan på onsdag, och därefter är det över. Två tredjedelar, 67%, av gymnasietiden avklarat. och det är klart att jag bävar, för jag vet att jag kommer att få ett VG, och mitt snitt kommer dö likt mitt självförtroende och min självaktning.

och nu skrev jag även det där. Med det är inte vad jag vill skriva om, det intresserar mig inte, ligger på ett annat plan. Ni som följt mig här ett tag vet ungefär vilket plan jag brukar vilja lägga mina blogginlägg på. Numer... det planet... Jag ska inte säga att planet är borta. Men det har blivit komplext.

Jag ber om överseende. Jag tvingar ingen att läsa här, räknar inte med att någon gör det, vet inte längre varför jag skriver, men jag kallar åter orden. Hör mig. Bejaka mig. För var mitt motiv klart och tydligt, det var ett utlopp, en kommunikationsväg, om än ensidig. Idag, vad är jag?