Det ska komma en dag, då hjärtan stannar, en dag, då jag, mitt liv förbannar. Du ska gå längs rader av leenden, beundra livets skeenden, omfamna världens vidunderlighet, förakta all min liderlighet. Jag skall sitta där, och jag ska le, skrikandes "jag finns här", och jag ska be. Ty i Guds hus, är det ej främmande, tigga om ljus, en syn så skrämmande. I all din skrud, skall du stå brud. Och jag skall gråta, mina kinder bli våta, mitt uttryck en gåta, kan du mig förlåta? Jag ska le och tindra, skulle aldrig dig hindra.
Men mitt liv det förstör du, och min själ den förgör du.
På detta tänker jag, på denna domens dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar