Julafton 2011, i efterhand [funnet i utkastmappen]

Så vad fan gör man när man är ensam hemma på julafton och klockan bara är halv åtta? Den senaste timmen har jag spelat Mario Kart, men det kan jag ju inte fortsätta med. Jag talade redan i natt om att julafton var en ensam dag. Det är något så jävla antiklimax över julaftons kväll, när lovet är faktum, julstressen över, paketen öppnade och alla har gått hem. Kan man plugga på julafton? Eller läsa Lagerkvist? Är det inte lite sorgligt? Jag är ganska så finklädd. För vem då? Här finns ingen som bryr sig. Alla skulle jäkta vidare till sitt egentliga julfirande. Plötsligt när man har all den där tiden man brukar önska sig vet man inte vart man ska göra av den. För så är det ju. Men samtidigt, visst, det man vill ha tiden till är socialt umgänge och det brukar vara lite svårt just på julafton att hitta folk som inte redan är upptagna. Givetvis. Hur många sitter ensamma hemma på julafton i min bekantskapskrets? om någon känner sig träffad kan ni ju ringa. Ha ha. Jag är inte ledsen, tro inte det, men kanske lite vilsen, vet inte riktigt vart jag ska göra av mig själv. Som rastlös och förvirrad. Som om en kreativ anda smugit sig på men jag saknar uttrycksformer, ty jag är för dålig på att spela gitarr, för dålig på att måla. Alltså skriver jag nu igen. Tjatig och repetitiv som jag är.

Trampar runt lite i lägenheten som en osalig ande, ska jag dricka lite mer, nej tack, äta lite mer, nej tack, fastän jag är lite hungrig, hur i helvete jag nu kan vara det efter all julmat. Se en film kanske. Men filmer blockerar en från annat under så pass lång tid, det är jobbigt att se på film på datorn eftersom man inte kan sitta vid datorn samtidigt. Och jag vet inte vad fan jag babblar om det här är ju bara skit. Borde radera hela inlägget. Tror jag gör det. Sparar det bland utkast och låter det förbli opublicerat...

Sommarlov?

Wow. Jag har gått ett helt år på universitetet. Jag är medveten om att det var väldigt länge sedan jag skrev här, och väldigt mycket har också hänt sedan sist. Men det blir så tråkigt om jag ska rekapitulera ett halvår av mitt liv, så jag kör direkt på nuet, och hoppas att om någon bryr sig om denna lilla blogg så bryr sig denna någon också om mig tillräckligt mycket för att känna till vad som hänt. Så får historien nystas upp efter hand här.

Min sommar är oplanerad och inget sommarlov har jag; alltså tänkte jag att det kanske är dags att blogga om min sommar. Inte för att bloggen har några utsikter att bli intressant, men därför att jag upplever ett sug efter att skriva igen, att läsa igen, att använda ett text- och ordbaserat språk igen. Det har varit lite väl mycket matte på senaste tiden. Jag har märkt hur jag sakta men säkert börjat tappa min förmåga att uttrycka mig på svenska, stavningen fallerar, särskrivningarna sprider sig med mera. För en tidigare språkpolis och -entusiast som jag, känns detta ytters betungande. Alltså försöker jag åtgärda det.

Min första termin på matematiska tog jag alla mina 30 poäng, klarade hela matematik 1, utan omtentor och fick som ett halvt mirakel B i kursen. Och folk som inte har A-F betyg eller inte ens har studerat eftergymnasialt må tycka det låter dåligt jämfört med mina tidigare MVG-i-allt-strävanden eller mitt högskoleprovsresultat (jo, jag har mött en sådan attityd), men B är ett väldigt bra betyg på universitetet. Fler grader på skalan betyder att det blir svårare att få högsta betyg och dessutom är universitetsstudier något helt annat än gymnasiestudier (jag känner att jag kanske mest försöker övertyga mig själv här).

Den här vårterminen har gått något sämre, därför att det varit ännu mer kaos. Jag har ätit mediciner och upplevt en extrem trötthet som biverkning. Det har blivit väldigt svårt att hinna med livet och studierna. En följd av detta är att jag bara tenterade en av mina två kurser period 1, och den blankade jag. Jag skrev omtenta förra veckan, då jag även skrev en av de nuvarande kurserna två dagar senare, och alltså tog jag 15 poäng period 2. Jag är väldigt stolt över att jag klarade det, för skolarbetet har varit väldigt tungt och motsträvigt den här terminen. Dessutom är det skönt att slippa oroa sig för CSN-medel.

45/60 högskolepoäng år ett alltså, och 15 p kvar till augusti. Men jag skriver nog bara 7,5, trots att den tentan går dagen efter min födelsedag. Min tjugoårsdag. Har börjat vänja mig vid att tenta dagen efter min födelsedag... Men att inte kunna fira 20 är såklart ännu tråkigare än att inte kunna fira 19. Så där har vi sommarens viktigaste uppgift; att läsa in 7,5-poängskursen Analys III, den fruktade med både tenta och munta. Och att tentera den dagen efter jag fyller 20.

En betydligt roligare uppgift som sommaren medför att arrangerandet av quidditch-SM 2012, tillsammans med min frände och vapendragare Kajsa. Vi har med dagens antal anmälningar redan gått runt ekonomisk och har många fler anmälningar att vänta, och tror därför att vi kommer kunna satsa en del på att förbättra utrustningen. Det är tredje året i rad som SM i quidditch anordnas i Stockholmsområdet och det har tidigare haft tendens att vara sommarens stora höjdpunkt; det finns ingen anledning att tro att det detta år skulle bli annorlunda! I år ska The Flying Errors dessutom försvara fjolårets guld.

Att jag är svensk mästare får mig att vilja ringa alla idrottslärare jag haft genom åren och skratta högt i deras öra. Tack för att ni inte trodde på mig. Tack för att ni gjorde skolidrotten till en tortyr och en mardröm. Tack.

I dag skulle jag egentligen också haft tenta, men jag bestämde mig för länge sedan för att inte skriva den. Jag har ingen koll alls på kursinnehållet och orkade helt enkelt inte med tanken att tenta tre kurser på sex dagar. Det här med att spara tentor, blanka, ta omtentor och liknande är inget vinnande koncept har jag insett, så nästa termin ska jag göra mitt bästa för att tenta allt på första försöket. Även om det tar emot ofantligt att lämna in en tenta som man tror kommer rendera ett lägre betyg än vad man är nöjd med. Hur som helst så innebär denna uteblivna tenta att jag har 'sommarlov' (har ju trots allt 15 p att läsa upp, därav '') sedan i torsdags. Men stressen har fortsatt lite och jag skickade in en viktig ansökan igår, så kanske är idag den första dagen som känns ledig.

Lagom till denna dag har vädret mulnat, temperaturen sjunkit och jag blivit sjuk. Jag vaknade med ont i halsen och en lättare feber, och har numer även ont i lederna och på huden. Samt ett hjärta som börjar banka så fort jag anstränger mig minsta lilla. Så kul har jag det. Men som skrivet i första stycket; jag tar chansen att friska upp mina svenskakunskaper. Läsa och skriva är vad som står på schemat. Matematiken får nog vänta lite, även om den var riktigt rolig på slutet. Som den ju är när man vet vad man håller på med. När man lägger tid på den. Så är det kanske med det mesta i livet, vad vet jag. Jag är bara en vilsen tonåring (än så länge!) som fortfarande gråter för ofta. Men det är på bättringsvägen tror jag. Jag börjar lära mig att kämpa.

Dumma skola

Och jag som trodde den här terminen skulle bli betald semester. Det här var ju mitt friår egentligen. Jag skulle ta det lugnt ett år och sen börja på KTH. Men sen ville jag mer och mer faktiskt läsa matte. Oavsett hade jag tänk läsa på halvfart för att jag pluggat hela mitt liv och behövde en paus. Men i slutändan klarade jag inte av att välja halvfart, kanske för att det innehöll "halv", och jag inte gillar att göra saker halvdant. Så jag tog helfart eftersom jag tänkte "det verkar onödigt att komma hälften så långt på ett år", i kombination med att jag faktiskt förväntade mig att matte I skulle vara ganska mycket repetition och därmed inte särskilt krävande. Det känns lite naivt såhär i efterhand. Att plugga på heltid på universitetet när man inte gjort det förut är nog per definition ganska krävande. Att komma till en ny okänd miljö där man inte känner någon, ett nytt studiesätt, enormt eget ansvar för sina studier och opersonlig omgivning. Det har varit tungt. Jag gråter mycket. Ofta börjar jag morgonen med att gråta för att jag behöver gå iväg till en föreläsning. Jag vill bara stanna i den varma trygga sängen, under täcket, i Davids famn och med Tovid i min famn. Jag vill inte gå upp och ut och frysa och till det okända. Jag kan inte skriva detta utan att gråta heller. Man kan tro ibland att tårarna skulle ta slut, men de gör aldrig det. Konstigt nog.

Eftersom jag tidigare skrivit om e-tentor kan jag avsluta det med att säga att jag klarade samtliga mina e-tentor på första försöket och ordinarie skrivdag. Vidare ska ja ha klarat seminariekursen med ett seminarium kvar. Med andra ord, jag skulle antagligen inte behöva gå i morgon, men det kommer jag göra, dock kommer jag nog inte lösa några av uppgifterna. Jag har algebratenta på lördag. Sluttenta. Idag avslöjade min föreläsa vad varje uppgift skulle innehålla, vilket verkar väldigt okonventionellt. Dock innebär det att jag behöver läsa/repetera/plugga på fem kapitel i stället för tjugo, så det är en enorm förutsättningsförändring. Jag har ändå några dagar på mig och tycker därför att jag bör kunna jobba mig upp till åtminstone C. Det kanske låter obekant för att handla om mig men jag har fruktat att bli underkänd den senaste tiden. Ju närmre jag kommit tentan desto mindre har jag klarat att plugga. Det går helt enkelt inte för så fort jag öppnar boken så får jag panik inför att tentan är så snart, jag tycker att jag inte förstår och så börjar jag gråta, och då kan jag varken läsa eller sansa mig utan måste gå och göra något väsensskilt alternativt ligga och gråta i ett par timmar. Varje gång jag öppnar boken. Därför har jag slutat öppna boken nu. Gett upp, tänkt att jag ska blanka, men samtidigt behöver jag mitt jullov.

Noteringar II

Har just klarat av min andra e-tenta, den första i analys. Jag missade första uppgiften först men tog den på andra försöket efter ett tankefel i det första. Det var en väldigt lätt uppgift egentligen så ganska pinsamt. Uppgift två gick bra men sen hoppade jag över tre och fyra. Kommer fram till uppgift fem, inser att det är en omskrivning med hjälpvinkel som jag ju inte kan. Men jag måste klara fyra uppgifter av sex så jag har inget val. Det är bara att härleda fram något, jag kom ihåg ansatsen ungefär så jag lyckades få fram något som såg rimligt ut. Och det stämde. När jag klickade på nästa var jag oerhört nervös inför vad som komma skulle. Det blev "cos x= 1/sqrt2", hitta lösningar i första varvet. Alltså EXTREMT enkelt. Jag börjar känna segern men försöker att inte ta ut den i förskott, räknar noggrant och försiktigt, när jag väl trycker på submit answer, och får rätt, då rusar lättnadskänslorna igenom kroppen. Det är väl ingen katastrof att missa en e-tenta egentligen, den går ju igen om en vecka, men det är mycket en prestigegrej också. David hade t ex inga rest-etentor. Det hade varit pinsamt att komma hem och krypa till korset med att man missat den andra e-tentan. Efter att jag hade min seger kunde jag i alla fall gå tillbaka till uppgift tre och löste den också så i slutändan blev den 5/6, varav två var på andra försöket. Sett utifrån hur mycket jag pluggat är jag på det hela ganska nöjd. Men jag behöver nog börja plugga mer om jag ska slippa nervositet i fortsättningen...

I och med dagens tenta har jag klarat 10,5 högskolepoäng matte, eftersom min förberedande kurs omfattade 7,5 (vilket förvisso var ett skämt men det står i ladok, betygsdatabasen) och varje tenta är på 1,5. Det är ganska mycket. Jag undrar hur många godkända poäng matte David har och därmed när jag kommer gå om honom. Jag gissar att det kommer ske någon gång i mitten av nästa termin, när jag tentat de två första kurserna den terminen. Såvida inte David tentar upp ngt under tiden... För efter halva nästa termin kommer jag ha läst 52,5 typ, men det räcker nog inte riktigt, David har ju trots allt gått extramatte även om han fortfarande har rest i algebra II, hehehe. Förlåt David det är inte meningen att hänga ut dig. Det är bara roligt att göra en tävling och jag vill gå om! Det handlar bara om att jag ser upp till dig så mycket :) (att gå om Anders kommer däremot inte alls bli kul för då har jag inte längre någon att be om hjälp... eller som kan göra mina inlämningsuppgifter... oh the horror).

I kväll är det hemmapremiär mot Örebro! Den första frågan är såklart vadfan jag gör i Stockholm?! Jag borde vara på norra stå! Jag är oerhört besviken på mig själv, fast ja, jag har prioriterat skola och så. Den andra frågan är varför jag, om jag nu inte är på plats, inte ska sse matchen på TV?! Besvikelsen ökar. Jag har ett möte. Tänkte inte på vilket datum det faktiskt var jag bokade in och sen gick det inte att flytta eftersom vi letat efter ett datum då alla kunde så länge. Men mötet ska vara slut runt åtta så jag ska springa hem och försöka tajma sista perioden eller möjligen andra halvan av sista perioden, på det sammandragna hockeyextra (sr.se/radiosporten, de hoppar mellan de allsvenska matchen). Men det känns ju som ett enormt nerköp i jämförelse mot att stå på läktaren. Jag är inte ens medlem i Superstars (klacken/supporterklubben) i år?! Vad håller jag på med?!

Jag ska som sagt på möte i stället, på FUFs kansli, med min styrelse och förbundets distriktsutvecklare. Vi ska diskutera hur man främjar en positiv kultur i en organisation och dylikt. Det kan ju vara både spännande och intressant och relevant, men i jämförelse med Leksands hemmapremiär... Nåväl, är man ordförande så är man!

Noteringar

En professor på matematiska institutionen, Mikael Passare, har omkommit i en tragisk olycka. Passare forskade på komplex analys med flera variabler, och även om jag bara haft honom i en föreläsning var jag ett stort fan. Han var den roligaste föreläsare jag haft inklusive gymnasie- och högstadielärare, där han stod och slängde in "bonusar" varannan minut, hans beteckning för sådant som var överkurs. Och han gjorde det för att visa hur roligt matematik är, något som Passare var bättre än de flesta på att förmedla. Det känns både tomt och absurt att en man som stod framför mig förra veckan, och studsade av glädje när han föreläste, nu är död. Institutionen har på sin hemsida (math.su.se) utlyst en minnesstund nästa onsdag och jag kan tänka mig att gå, trots att jag träffade Passare så lite. Jag har svårt att borsta bort plötsliga dödsfall och diverse katastrofer, i alla fall när det kommer nära. Knappt hade jag återhämtat mig från förra veckans flygolycka med Lokomitiv Jaroslavl och Stefan Liv, innan jag fick reda på detta. När folk mitt i livet plötsligt rycks bort från det, blir det lätt så påtagligt. Liksom jag var väldigt berörd av massakern på Utöya. Men då var det så många att det var svårare att ta in, och det var ungdomar men ansiktslösa sådana. Liv och Passare hade jag bilder av som personer. Jag var ett stort fan av dem båda. Må de vila i frid.

I morgon har jag min andra e-tenta, de första i analys. Gjorde just den sista övningstentan och precis på tidsgränsen 1,5 h lyckades jag klara 4/6 rätt vilket är gränsen för godkänt (e-tentorna saknar betygsteg utöver G/U). Det känns inte alltför bra, måste jag säga, och jag bli inte förvånad om jag inte klarar morgondagens e-tenta. I så fall blir det ett nytt försök nästa vecka, vilket krånglar till mina planer en aning. Den skulle exempelvis kunna krocka med minnesstunden nämnd ovan, eller ett möte jag har. Men egentligen är det inte hela världen, fastän jag såg fram emot att vara ledig onsdag om två veckor då det bara är e-omtentor... Förvisso ska jag väl inte ge upp riktigt än. Jag vill bara hävda att det är svårt att beräkna arcsin(3/sqrt(10)) utan miniräknare (sqrt betecknar "roten ur" i så kallad plain text), eller att memorera alla de trigonometriska sambanden och satserna utantill, alternativt deras härledningar. Någon påstod att algebra skulle vara svårare än analys, när det i sanningens namn är precis tvärtom. Algebra kan du lita på, det följer alla regler, i analys kan du behöva analysera sådant som inte uttryckligen står, utan tänka ut i vilka intervall något är definierat eller vilket tecken något egentligen får (+ eller -, typ). I algebran kan man bara kötta på. Men det kanske varierar på olika nivåer och för olika personer.