Matteprovet gick bra, tror jag. Hoppas jag.
*
Under kvällen har jag varit på Hannahs och Vandas teateruppspel. Eller ja, deras teatergrupps uppspel. Det var ju fler än de som medverkade. Först kunde jag inte bestämma mig om jag skulle gå, men jag hade absolut inget bättre för mig (det går visserligen knappt), och mamma var inte ens hemma. Jag ångrar mig inte en sekund. Det allra skönaste var nästan att få träffa riktiga människor som omväxling. Människor som lever på riktigt. Missförstå mig inte, ni som läser det här och träffar mig varje dag. Några av er är också riktiga, men, som sagt, vi ses varje dag. Jag tröttnar inte, men det kan vara kul att träffa några andra också någon gång ibland. Och särskilt om dessa är riktiga. Det är nämligen inte alla jag träffar.
Pjäsen var mycket bra, i början var den humoristisk och bjöd på en hel del skratt, men den gick över mer och mer till at bli seriös. Visa delar var nästan en aning deprimerande. Så lycklig som jag varit de senaste dagarna kunde dock inte ens detta dra ner mitt humör. Dessutom tror jag att slutet skulle uppfattas hoppfullt. Jag kände mer en naivitet, om än vacker.
Ytterligare än notering är folk som inte känner igen en. Balder kom fram och sa "Goddag, Balder Jonsson". Jo, hej Balder. Vi har väl setts uppemot tio gånger. Jag kan förstå att man inte känner igen mig visserligen. Men det blir så komiskt när jag känner igen alla, och ingen känner igen mig. Framför allt blir det fånigt om man påpekar det för dem. Alltså låter man bli, och problemet var löst.
Jag och Louise funderar faktiskt på att börja på teater. Det har inget att direkt göra med den här teatergruppen och de jag känner som går där, utan vi kom upp med denna idé för några veckor sedan. Alla har ju sett våra fantastiska prestationer på franskalektionerna (host), och nu tänkte vi ta det till nästa nivå! Om någon har tips på (nybörjar-)grupper så säg gärna till!
*
Och jag är lycklig.
*
Det där leendet...
*
lugnet före stormen
tisdag, maj 12, 2009
måndag, maj 11, 2009
Matte
Matte nationella i morgon, matte C. Also known as The Fall eller Stupet. Pluggade med Abbe och några av hans polare på ett fik under eftermiddagen. Det var mycket trevligt, fick väl lagom mycket gjort men ändå en del, så över förväntan. Jag och Abbe löste ett bevis ur hans bok (motsvarande typ B-kursen), det tog en halvtimme av stirrande och ritandes extralinjer etc innan vi insåg att det var ett simpelt fall av alternatvinklar. Alltid lika härligt, hahah. Visserligen är det ju det när man väl kommer på det. Hur som haver... jag kan absolut inte tillämpa talföljder/geometrisk summa. Hoppas att det inte blir en alltför stor del av provet. Sen på "Kan du kurs C?"-uppgifterna kunde jag faktiskt ungefär alla utom en. Och den var bara skitkonstig. Jag tycker vi bestämmer att det går skitbra i morgon. Lycka till alla ni matte B-barn också, hahah. Jag skulle hellre göra ert prov.
Min kamera fungerar för övrigt igen, nya batterier (äntlien!). Watch out för fotografen! :D Tror jag ska lägga mig nu, sömn är bästa förberedelse. UUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUH ÅNGEST. Heheh.
Min kamera fungerar för övrigt igen, nya batterier (äntlien!). Watch out för fotografen! :D Tror jag ska lägga mig nu, sömn är bästa förberedelse. UUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUH ÅNGEST. Heheh.
söndag, maj 10, 2009
"Quidditch" och ishockey
Jag och Kajsa var på gärdet idag för att träna Quidditch. Nej, vi är inte friska, någon förvånad? Hur som helst har vi mer eller mindre av en slump blivit medlemmar av det nystartade quidditchlaget The Flying Errors, och tanken är att det ska vara träningar två ggr per vecka. Idag var då första gången vi kunde, hahah. Tyvärr kunde ingen annan, så det blev bara vi, och den allmänna träningen där även de andra lagen är med lyckades vi inte hitta. Gärdet är ju som bekant STORT. Som tur var hade Kajsa med sig en fotboll så vi kunde träna passningar och skott och så på tu man hand. Jag hade väldigt roligt, även om det började regna mot slutet.
Det betyder väldigt mycket för mig att Kajsa sa att jag inte alls var så dålig som jag tror och så. Och att hon erbjöd sig att träna med mig mer, ifall jag vill bli bättre. Du behandlar mig så fint, jag blir glad av det. Tack.
*
Sverige tog brons i ishockeyVM, TJOHO! Med tanke på vilket lag vi hade i år var det en bedrift tycker jag. Synd att vi aldrig fick möta Finland, men annars tycker jag nog att vi var turneringens tredje bästa lag. Hoppas på guld i OS nästa år. Nu är det bara upplösningen av NHL kvar, innan en lång, tom sommar väntar. Hur ska jag stå ut? Min abstinens översvämmar mig. Jag älskar (inte) att min formuleringsförmåga är död.
*
You now I see even when I close my eyes (with you)
Det betyder väldigt mycket för mig att Kajsa sa att jag inte alls var så dålig som jag tror och så. Och att hon erbjöd sig att träna med mig mer, ifall jag vill bli bättre. Du behandlar mig så fint, jag blir glad av det. Tack.
*
Sverige tog brons i ishockeyVM, TJOHO! Med tanke på vilket lag vi hade i år var det en bedrift tycker jag. Synd att vi aldrig fick möta Finland, men annars tycker jag nog att vi var turneringens tredje bästa lag. Hoppas på guld i OS nästa år. Nu är det bara upplösningen av NHL kvar, innan en lång, tom sommar väntar. Hur ska jag stå ut? Min abstinens översvämmar mig. Jag älskar (inte) att min formuleringsförmåga är död.
*
You now I see even when I close my eyes (with you)
H-U-M-O-R!
Här följer en novell jag skrev i sexan. Den skulle ha övernaturliga inslag minns jag, det var en del av uppgiften. Vi skulle ta inspiration av "Herr Arnes Penningar" av Selma Lagerlöf, från 1904 som vi hade läst precis innan. Jag vill klargöra att jag skriver bättre idag, och att jag valt att inte rätta språkfel. Hur som helst tycker jag att det var ganska underhållande, dessutom heter huvudpersonen Kajsa! Ett omen!
"Huset på kullen
Kajsa och Joanna smög fram på stigen. Där var det. Huset. Stort som en herrgård tornade det upp sig framför dem. De hade väntat på den här stunden länge. I nästan tre år nu hade de pratat om det där huset vid Kajsas landställe. Det hade mest varit fantasier men sen hade Joanna fattat mod. Och nu stod de alltså där. Klockan var kvart i tre och Kajsas föräldrar sov. Ingen visste att de var där. Vinden ven i huset på kullen. Öde. De smög vidare upp.
- Vi vänder, huttrade Kajsa.
- Nej! Inte nu när vi är här. Blev Joannas svar.
- Vi går in.
Kajsa såg sig om. Inget tecken på liv. Ett dovt knarrande ljöd genom natten. Kajsa slog runt.
- Är du inte klok? Kajsa möttes av synen av Joanna som var påväg att gå in.
- Kom, det är ju kul!
Kajsa tog mod till sig och följde tveksamt efter in i huset. Kajsa tände ficklampan. Där var mest spindelväv och inte alls lika läskigt som hon trott.
- Jag trodde det skulle vara värre, sa Kajsa till Joanna.
- Joanna? Hon lyste omkring sig med ficklampan. Joanna var borta!
- Joanna? Joanna, det är inte kul! Hon började bli orolig nu, det var inte
likt Joanna att skämta om sånt här. Hon tog några steg framåt. Ingen Joanna.
”Jag måste hitta Joanna”! Sade hon högt för sig själv. Hon smyger in i det som ser ut som köket. Golvplankorna knarrar under sandalerna. Hon kliver in i något kladdigt, spindelväv.
Ingen Joanna i köket. Hon går in i rummet mitt emot i stället. Letar i skåp och bakom hyllor. Arbetet försvåras kraftigt av mörkret men så faller ficklampans ljusstråle på en lysknapp. Hon trycker på den, rädd för vad hon ska se. Hon möts av ett vanligt vardagsrum. Garanterat ingen Joanna här heller. Efter en stund till kan hon konstatera att Joanna inte är på nedervåningen. Kajsa tar ett knarrande steg upp på det första trappsteget.
Hon kommer upp för trappan och ser att det finns tre rum att välja emellan. Ett rakt fram, ett åt vänster och ett åt höger. Hon börjar med det rakt fram. När hon ska gå i river hon sig på en spik.
- Aj F*N! Muttrar hon halvhögt. Hon tar sig för armen och går in
i rummet. Hon ser Joanna sitta bunden i en fåtölj.
- Joanna!
- Mhwhhuwmwu!
Kajsa befriar Joanna från hennes munkavel och rep.
- Joanna! Kajsa faller lycklig i Joannas famn.
- Men… Hur hamnade du här?
- Jag förklarar sen, nu måste vi ut härifrån! viskar Joanna väsande.
Ett dräglande ljud hörs bakom dem.
- RUUUUUUNN! Joanna kastar sig upp ur fåtöljen och rusar ned
för trappan. Kajsa tycker sig se en stor gestalt borta i hörnet innan hon kutar efter Joanna.
När de väl är ute på slätten frågar Kajsa Joanna vad som verkligen hände. En konstig flamma tar form i Joannas ögon. Flamman blir större, tills båda Joannas ögon brinner.
- Moahahahahahahahahahahaaa! Joanna skrattar ett ekande häxskratt.
Kajsa känner hur hon faller. Hon faller djupare och djupare.
- Joannaaa!! Häxskrattet ringer i hennes öron. Kajsa känner hur hon
bit för bit domnar bort.
När hon vaknar nästa gång ligger hon i sin säng och Joanna ligger på madrassen på golvet.
- Joanna! Huset! Ropar Kajsa.
- Va? Mumlar Joanna vresigt till svar.
- Huset! Vad hände?
- Vilket hus? Jag försöker faktiskt sova.
- Huset på kulleen. Kajsas röst blir otålig.
- Du har drömt.
Det är först då det slår Kajsa att det kanske inte var på riktigt. Fast det kändes så verkligt, hon minns det perfekt.
- Spiken! Utbrister plötsligt Kajsa.
- Ska du börja nu igen?
Kajsa inser att det inte är någon idé att försöka förklara för Joanna. Men hon drar ändå upp nattlinnesärmen. Och mycket riktigt… ett sår som efter en spik.
Av Tove STAR, 6a2"
"Huset på kullen
Kajsa och Joanna smög fram på stigen. Där var det. Huset. Stort som en herrgård tornade det upp sig framför dem. De hade väntat på den här stunden länge. I nästan tre år nu hade de pratat om det där huset vid Kajsas landställe. Det hade mest varit fantasier men sen hade Joanna fattat mod. Och nu stod de alltså där. Klockan var kvart i tre och Kajsas föräldrar sov. Ingen visste att de var där. Vinden ven i huset på kullen. Öde. De smög vidare upp.
- Vi vänder, huttrade Kajsa.
- Nej! Inte nu när vi är här. Blev Joannas svar.
- Vi går in.
Kajsa såg sig om. Inget tecken på liv. Ett dovt knarrande ljöd genom natten. Kajsa slog runt.
- Är du inte klok? Kajsa möttes av synen av Joanna som var påväg att gå in.
- Kom, det är ju kul!
Kajsa tog mod till sig och följde tveksamt efter in i huset. Kajsa tände ficklampan. Där var mest spindelväv och inte alls lika läskigt som hon trott.
- Jag trodde det skulle vara värre, sa Kajsa till Joanna.
- Joanna? Hon lyste omkring sig med ficklampan. Joanna var borta!
- Joanna? Joanna, det är inte kul! Hon började bli orolig nu, det var inte
likt Joanna att skämta om sånt här. Hon tog några steg framåt. Ingen Joanna.
”Jag måste hitta Joanna”! Sade hon högt för sig själv. Hon smyger in i det som ser ut som köket. Golvplankorna knarrar under sandalerna. Hon kliver in i något kladdigt, spindelväv.
Ingen Joanna i köket. Hon går in i rummet mitt emot i stället. Letar i skåp och bakom hyllor. Arbetet försvåras kraftigt av mörkret men så faller ficklampans ljusstråle på en lysknapp. Hon trycker på den, rädd för vad hon ska se. Hon möts av ett vanligt vardagsrum. Garanterat ingen Joanna här heller. Efter en stund till kan hon konstatera att Joanna inte är på nedervåningen. Kajsa tar ett knarrande steg upp på det första trappsteget.
Hon kommer upp för trappan och ser att det finns tre rum att välja emellan. Ett rakt fram, ett åt vänster och ett åt höger. Hon börjar med det rakt fram. När hon ska gå i river hon sig på en spik.
- Aj F*N! Muttrar hon halvhögt. Hon tar sig för armen och går in
i rummet. Hon ser Joanna sitta bunden i en fåtölj.
- Joanna!
- Mhwhhuwmwu!
Kajsa befriar Joanna från hennes munkavel och rep.
- Joanna! Kajsa faller lycklig i Joannas famn.
- Men… Hur hamnade du här?
- Jag förklarar sen, nu måste vi ut härifrån! viskar Joanna väsande.
Ett dräglande ljud hörs bakom dem.
- RUUUUUUNN! Joanna kastar sig upp ur fåtöljen och rusar ned
för trappan. Kajsa tycker sig se en stor gestalt borta i hörnet innan hon kutar efter Joanna.
När de väl är ute på slätten frågar Kajsa Joanna vad som verkligen hände. En konstig flamma tar form i Joannas ögon. Flamman blir större, tills båda Joannas ögon brinner.
- Moahahahahahahahahahahaaa! Joanna skrattar ett ekande häxskratt.
Kajsa känner hur hon faller. Hon faller djupare och djupare.
- Joannaaa!! Häxskrattet ringer i hennes öron. Kajsa känner hur hon
bit för bit domnar bort.
När hon vaknar nästa gång ligger hon i sin säng och Joanna ligger på madrassen på golvet.
- Joanna! Huset! Ropar Kajsa.
- Va? Mumlar Joanna vresigt till svar.
- Huset! Vad hände?
- Vilket hus? Jag försöker faktiskt sova.
- Huset på kulleen. Kajsas röst blir otålig.
- Du har drömt.
Det är först då det slår Kajsa att det kanske inte var på riktigt. Fast det kändes så verkligt, hon minns det perfekt.
- Spiken! Utbrister plötsligt Kajsa.
- Ska du börja nu igen?
Kajsa inser att det inte är någon idé att försöka förklara för Joanna. Men hon drar ändå upp nattlinnesärmen. Och mycket riktigt… ett sår som efter en spik.
Av Tove STAR, 6a2"
Mer ordbajs och vackra visor
Lördagen gick så fort. Varför blir det alltid så på helgerna? Men det gör inte så mycket. Visserligen ogillar jag måndagar. Fysiken är det värsta med dem... men det är inte mycket kvar nu. Och jag får träffa mina sötnosar. Stämningen i klassen är ganska bra för tillfället, folk ser slutet nalkas. Slutet på detta läsår... Som Frida så sanningsenligt, samt något desperat, utropade "Det tar aldrig slut! Sen är det ett till år... och ett till...". Detta väljer de flesta av oss dock att ignorera tills vidare, om vi inte accepterar det. Tiden går fort, ja tvåan blir ett helvete men samtidigt kan vi inte tänka på det nu. Det funkar inte så. Livet går inte upp på att inse en massa saker, världen är inte skapt för att man ska första dess komplexa struktur. Det gör bara saker värre. Att tänka, det är ju skitjobbigt. Vi kan alltid bli halvlobotomerade robotar, som går genom livet. Vakna upp när vi blir 60 eller så, bittra över allt vi inte gjort. Eller också respekterandes det vi gjorde. Det är bland annat därför man inte ska vara en cynisk jävel. Man må få några coolhetspoäng här och där, men det slår tillbaka på en själv i slutändan. Fast, Dr House är häftig. Jag vet.
*
Jag ser fram emot talen som ska skrivas på svenskan. Det svåra blir att välja ämne. Jag låg och funderade över detta härom kvällen, när jag inte kunde somna, och tal efter tal kom till mig. Jag var tyvärr för trött för att tända lampan och skriva ner något av dem, men formuleringarna strömmade och jag hade väl haft en fyra fem tal klara om jag haft min bärbara dator som jag planerar att införskaffa.
*
Nej, jag räknar inte med att någon bryr sig. Men ni vet hur härligt det är, att vara helt uppe i sig själv. Prata på som om man var världens mitt. Jag är inte värst, tro mig. Jag såg idag på MTV, "My Super Sweet Sixteen". Sjukaste ungarna någonsin. De hyrde båtar, fick tre olika motorcuklar i olika färger i present, hade hundratals perosner på sina fester, åkte till Italien bara för att besöka en skodesigner som kunde specialdesigna deras skor osv. Målade om båten de hyrde rosa. En tjejs klänning kostade 2000 $, men för säkerhets skull köpte hon en extra för 900 också. Här någonstans blev jag tvungen att byta kanal, äcklad. Vad får de alla pengar ifrån? Förresten, den första tjejen kom in i en matrixkostym i latex. Utan att säga mer - den klädde henne INTE. Usch och fy. Tacka vet jag min egen lilla sextonårspicknick i Kronobergsparken. Det var väl en 10-15 personer som kom, jag undanbad min presenter.
*
Hur kan jag förväntas komma ihåg topptriangelsatsen? CENTRALA delar av tidigare kurser stod det. Nåja.
*
Min MSN har börjat fungera! Eller rättare sagt, jag gjorde ytterligare ett försök att ladda ner det, och till min stora förvåning samt lycka fungerade det. Nu kan jag ha rörliga visningsbilder och massa roliga bakgrunder och så. Dessutom kan jag skicka filer och spela spel igen. Det känns som att ha fått tillbaka en del av sig själv, en del man visserligen lärt sig att leva utan men som man hellre är med än utan. Mycket skönt.
Godnatt på er så hörs vi väl...
*
Jag ser fram emot talen som ska skrivas på svenskan. Det svåra blir att välja ämne. Jag låg och funderade över detta härom kvällen, när jag inte kunde somna, och tal efter tal kom till mig. Jag var tyvärr för trött för att tända lampan och skriva ner något av dem, men formuleringarna strömmade och jag hade väl haft en fyra fem tal klara om jag haft min bärbara dator som jag planerar att införskaffa.
*
Nej, jag räknar inte med att någon bryr sig. Men ni vet hur härligt det är, att vara helt uppe i sig själv. Prata på som om man var världens mitt. Jag är inte värst, tro mig. Jag såg idag på MTV, "My Super Sweet Sixteen". Sjukaste ungarna någonsin. De hyrde båtar, fick tre olika motorcuklar i olika färger i present, hade hundratals perosner på sina fester, åkte till Italien bara för att besöka en skodesigner som kunde specialdesigna deras skor osv. Målade om båten de hyrde rosa. En tjejs klänning kostade 2000 $, men för säkerhets skull köpte hon en extra för 900 också. Här någonstans blev jag tvungen att byta kanal, äcklad. Vad får de alla pengar ifrån? Förresten, den första tjejen kom in i en matrixkostym i latex. Utan att säga mer - den klädde henne INTE. Usch och fy. Tacka vet jag min egen lilla sextonårspicknick i Kronobergsparken. Det var väl en 10-15 personer som kom, jag undanbad min presenter.
*
Hur kan jag förväntas komma ihåg topptriangelsatsen? CENTRALA delar av tidigare kurser stod det. Nåja.
*
Min MSN har börjat fungera! Eller rättare sagt, jag gjorde ytterligare ett försök att ladda ner det, och till min stora förvåning samt lycka fungerade det. Nu kan jag ha rörliga visningsbilder och massa roliga bakgrunder och så. Dessutom kan jag skicka filer och spela spel igen. Det känns som att ha fått tillbaka en del av sig själv, en del man visserligen lärt sig att leva utan men som man hellre är med än utan. Mycket skönt.
Godnatt på er så hörs vi väl...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)