Hej :)

Och nu ska jag släppa alla konstiga regler denna blogg följde då den fanns förut. Det kanske kan få mig att börja skriva här igen... så jag slipper skpa en ny. Jag har tyvärr glömt lösenordet till Tonny, redan. Haha.

I vilket fall. Jag måste bara få följa upp mitt förra inlägg:
I TOLD HIM!!! och det var skitbra. fast nu är jag itne kär alls och så har jag inte känt... någonsin förut tror jag. Så det är väldigt udda. En ny situation, så att säga. Men vill hitta någon att bli kär i nu när våren kommer, så att jag inte faller för helt fel person igen.

Back on Trakk

(Crashdïet, Rest In Sleaze)

Hi!
Maybe I should start writing here again, not that anyone will read it but I think I've missed it... It's nice to have somewhere to turn and just scribble down your thoughts sometimes. And I can tell that I failed miserably in telling Him about my feelings (wich have FADED at last, and it was about time) for Him, but it wasn't really my fault 'cause He wouldn't let me see Him and I was determined to say it face to face... Not so sure of that anymore though, maybe I should just tell Him over the internet.
Or he'll just happen to figure it out, without me having to tell him.

Anyway I met a new guy that I really like and it might not even be impossible for us to get together (wich is a BIG improvement)! Well well, time will show.

I'll be back!

Diary...

Numer bloggar jag enbart på det gamla traditionella sättet i en anteckningsbok. Det kändes säkrast, men vet aldrig vem som kan hitta ens publika blogg på internet. Min bok är det lättare att ha koll på.

Mitt liv blev helt enkelt för privat helt plötsligt...

Hello

(Evanescence, Fallen)

There's so much I could write here, but it's stuff that I don't want to reach everybody so it wouldn't be clever to publish it on the internet...

I promise to come back later and explain at least some of it.

Angels With Dirty Faces

(Sum 41, Chuck)

På vägen hem vill jag en obehaglig känsla i magtrakten.
Jag gick och repeterade i huvudet "Någonting kommer hända", och jag började nästan hyperventilera trots att jag försökte lugna ned mig själv.
Först gick jag förbi Sonjas mamma Malin, som hälsade men pratade i mobil.
Det hjälpte inte, den obehagliga känslan fanns kvar, så ska jag snedda genom parken och ser två människor där varav mannen ser ut som någon form av alkis och inte har några tänder.
Till saken hör att de har varsin jättestor hund, och när jag går förbi dem börjar hundarna följa efter mig. Jag blir jätterädd, sen hör jag att mannen börjar säga något och antar att han ska ropa tillbaka hundarna. Men jag inser att han pratar med mig! Han sa "Vad är det för halsduk du har då?", som alltid hade jag på mig min Leksandshalsduk. Så jag svarar så entonigt som möjligt utan att bli otrevlig "Leksand" och hoppas att han inte är Djurgårdare eller Morait eller något annat läskigt. Till min förvåning svarar han relativt trevligt "Jaha, så du är från Dalarna?" och efter ett snabbt överslag bestämmer jag mig för att svara ärligt och säger "Nä, men jag har släkt där" varpå mannen svarar "Jaha du, det har jag också, från Rättvik!" "Trevligt!" säger jag. Sen önskar han mig Glad påsk och efter att ha svarat "Det samma" går jag vidare.

Jag kan inte påstå att han var jättetrevlig, han verkade hela tiden full men han var formodligen ganska harmlös och önskade mig en glad påsk och allt.

Till råga på allt försvann den obehagliga känslan efter detta, och inget har verkar konstigt eller fel än så länge. Jag måste sluta döma folk.